Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dals härad - Dalsbyberget - Dalskog - Dalskogens källa - Dalsland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lysings härad utgör Dals en domsaga; men med Aska
och Lysings härader ett fögderi.
Dalsbyberget, i Säthers socken af Dalarne.
Dalskog, annex till Ör, är beläget i södra Dals
kontrakt af Carlstads stift och Elfsborgs län, och
hör till 2:ne härader och domsagor: Nordals och
Wedbo. Från Wenersborg till socknens gräns är
4 1/2, från Amål 5 1/4 och från Wenern 1 1/4 mil.
Större sjöar, som antingen ligga inom eller gränsa
intill socknen äro 11; större och mindre mossar
finnas i myckenhet. De upptaga en betydlig del af
hemmanens utmärker. Hela socknen ligger på en
bergskedja, hvilken sträcker sig från norden till
söder om Bohuslänska gränsen, samt utgör
sluttningen af en gren från Norrska fjällryggen. I östra
delen af socknen bildar denna bergås en dal, der
de bästa hemmanen äro belägne. För öfrigt
tillskapar den både nakna och skogbeväxta höjder,
hvilka gifva trakterna ett Schweitziskt utseende.
Grönhultsberget och Funnebohögen anses för de
högsta. Jättegrytor finnas vid Tångebyn, Grönhult
och Öfse. Mellan Tångebo och Korsgården
finnes, vid landsvägen, en liten grotta, samt en af
sällsam storlek vid Hedan. Denne senare är 23
alnar lång inuti berget, 3 alnar bred och 4 alnar
hög. Hvalfvet och väggarne uti densamma äro
klädda med droppkalk och stalaktit. I Lunnebo
skog finnes en stensamling (af invånarne kallad
Stenharj), 1/8 mil lång och af olika bredd, med så
stora och tätt till hvarandra liggande stenar, att
alldeles icke någon boskap, och knappt menniskor
kunna komma öfver dem. — Skogarne räcka till
husbehof och måttligt afsalu. — Boningshusen
bestå allmännast af två rum, en stuga med
kammare, hvilken kallas sängstuga. Välbyggda hus äro
sällsynta. Stugan är låg, gisten till golf,
väggar och tak, födan vanligen tarflig, består af
tunnt osyradt hafrebröd, välling, gröt, mjölk och
1 till 2 gånger i veckan af sofvelrätter. Man gör
3 mål om dagen, och sommartiden nyttjas
derjemte frukost och aftonvard. — Klädedrägten är, för
mankönet, en grå, blå, stundom svart
vallmarsrock med knappar och underkläder af samma färg;
qvinnorna bruka randiga ylletygs- eller
bomullskjortlar med tröjor. Det mesta häraf
förfärdigas hemma. — Folket är ärligt, böjligt,
tjenstaktigt, arbetsamt och i allmänhet nyktert. Till
kyrkan går man gerna. Allmogen är mån om
barnens undervisning uti innanläsning och
kristendom. Dialekten är släpande och vidrig. De
flesta femininer och infinitiver sluta sig på a. —
Dalskog synes hafva fått sitt namn af den dal,
hvilken i östra delen af socknen sträcker sig från
norr till söder. Socknens kända ålder går icke
längre tillbaka än till 1540-talet. Först i 1545
års jordebok, förvarad i kongl. kammar-kollegii
arkiv, nämnes ”Dallskoff” socken. Hemmanen
hafva, före den tiden, tillhört nästgränsande
församlingar. Dalskog är den yngsta i Örs pastorat;
alla de andras ålder sträcker sig in i påfvedömet.
Nuvarande kyrkan, af träd, uppbyggdes 1747.
Der förvaras husförhörslängder från och med 1688
till närvarande tid; äldsta räkenskapsboken börjar
med 1700; dopboken med 1708; vigsel- och
dödböckerna med 1702. — Socknens areal utgör
12,752 tunnland, af hvilka 2,396 äro sjöar och
kärr. Den består af 16 1/2 mtl. och har 1,440
invånare. Adr. Wenersborg eller Åmål.
Dalskogens källa, en helsobrunn å Lindesbergs
stads ägor. Vattnet skall, enligt framlidne
presidenten v. Schulzenheim yttrande, närmast likna
det vid Porla. Uti en närbelägen mosse finnes
härstädes, på 2 till 3 alnars djup, en gyttja, lika
god som den ifrån Loka; enligt uppgift af
regementsläkaren Trapp.
Dalsland innefattar den nordligaste delen af
Wenersborgs län, och begränsas i vester af Bohus
län, i norr af Norrige och Wermland, samt i öster
af den del utaf Wenern, som kallas Dalbo-sjön.
Dalsland hör till Carlstads stift, består af 5
härader, nemligen: Tössbo, Wedbo, Nordal, Sundal
och Walbo, hvilka tillsammans innefatta 38
socknar, och har en stad, Åmål. Dalslands skaplynne
utgör dess största märkvärdighet. Det norra Dal,
hvartill bör räknas större delen af Wedbo,
äfvensom större delen af Tössbo härad, är en
fjällbygd, med söderut löpande refvor af Seveberget.
Emellan de stupande väggarne ligga djupa vatten,
såsom: Stora Lee, Lelången, Silen, Edslan,
Ånimmen, m. fl., hvilka, nedsjunkna emellan de långa,
ofta på föga afstånd ifrån hvarandra löpande
fjällsträckorna, likna stilla elfvar. I dem nedflyta
strida bäckar, som afleda de större och mindre
vattensamlingarne uti de högre upp belägna
fjällfördjupningarne. Dessa vattensamlingar utgöra norra
Dals egentliga sjöar, hvaremot de förstnämnda
böra betraktas såsom vattendrag, de der fordom, vid
högre vattenstånd, synbarligen bildat
sammanhängande, jemna afledare af fjällarnes vatten,
alltifrån Norrska gränsen eller nordliga Wermland
intill Wenern, samt förmodligen till de hafsvikar,
hvilka uppgå mot Qvistrum och Uddevalla i
Bohus län. Hvarje vår stiga vattnen ännu öfver
”eden”, till lika höjd med forsarne, och bilda jemnt
gående floder. Söder om och närmast, denna bygd
utbreder sig, midt i landet, den så kallade
Ödskölds-mo, en ljungbeväxt ödslig sandhed,
hvilken upptager större delen af Ödsköld, jemte
smärre delar af närliggande Eds, Rölanda och Bäcke
socknar. Denna mo, hvilken torde kunna anses
innefatta hälften af Dalslands bredd, tyckes
fördela både bergen och vattendragen, af hvilka de
sistnämnda, norr om mon, nu mera taga en
sydostlig riktning mot Wenern. En myckenhet
långsträckta dalar (såsom den från södra ändan af
Stora Lee, igenom Eds, Rölanda, Gesäters och
Lerdals, måhända rätteligen Leedals m. fl. socknar),
samt vattensjuka mossar göra det ganska troligt,
att de norra vattnen äfven på denna vestra sida
om mon haft betydligare aflopp söderut genom
landet. Under eller söder om Ödskölds-mo ligger
Kroppefjället, hvilket, sedan de öfriga förspridt
sig norr om mon, utgör den enda hufvudsakliga
fjällsträckningen i södra Dal. Det utgör gränsen
emellan Walbo i vester, samt Nordals och
Sundals härader i öster. Detta fjäll, med olika namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
