- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
300

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark, socken - Danmarks-holmen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så en halftimme i väntan på gästerne, hvilka
måste uppsökas af värdarne ute på gården, samt
tvingas och ledas till bords. Brudparets
välgångsskål drickes vid bordet under musik,
merendels i vin och punsch. Af brudgummen och
gästerne insamlas penningar åt bruden och gåfvor
af föräldrar aflemnas till brudparet. Måltiden
börjas med en välsignelsebön af presten, och slutas
med tacksägelse och sång. Derefter öppnas
dansen af presten och bruden. Ungefär kl. 2 à 3
på morgonen andra dagen dansas kronan af
bruden, då hon med förbundna ögon omgifven af
alla flickor, under ringdansen sätter kronan på
en af dessa, hvilken tros blifva brud dernäst och
fortfar så intill den sista. Hvar och en, med
hvilken hon dansar, måste då erlägga penningar
åt spelmännen. Under tiden lyftes bruden på en
stol och dricker, under de andras hurrarop, alla
flickors afskedsskål, samt ”alla gummors
tillkommande skål
” (meningen är: alla tillkommande
gummors skål). Nu göra gummorna anspråk på bruden,
som fasthålles så länge som möjligt af flickorna,
hvilka slutligen utlemna henne, och dansen börjar
ånyo. Enahanda är förhållandet med
brudgumsdansen, ehuru den går något hurtigare och
lifligare till väga, och då gubbarne skola taga
brudgummen ifrån gossarne, är striden ofta nog så
häftig, atl den icke slutas förrän brudgummens kläder
brista och han sjelf får någon skråma. Sedan
aflägsna sig brudparet och inkommer, efter en stunds
förlopp, i ungfars och ungmors kläder, åtföljdt af
brudtärnorna och brudsvennerne, hvilka
taktmessigt efter musiken, svänga de brinnande ljusen, dem
de bära till det unga parets ära, hvilket nu skall
traktera gästerne med ungmorsmaten, bestående af
äpplen, konfekt, bakelse och sirapsbrännvin.
Derefter börjas ungfars- och ungmors-dansen, och när
den är slutad, sker ordentlig bordsittning,
hvarvid qvällsvard intages. Kl. 6 på morgon blir allt
tyst. De unga tu gå i brudsäng; men de ogifta
lägga sig i syskonbädd öfver hela brudstugan på
halmkärfvar, gossar och flickor om hvarandra. De
gifta söka hvilan i angränsande rum eller
granngårdar. Vid middagstiden börjar lif och rörelse
på nytt. Ungparet är då först i ordning och
kommer med frukost till alla gästerne på sängen.
När desse åter samlat sig i brudgården,
begynnes dansen ånyo, och fortsattes till dess man på
eftermiddagen kl. 4 à 5 sätter sig till bords,
för att förtära stekdoppet. Tvenne
vidunderliga masker, en man och qvinna, inträda nu och
räcka hvar sin löjligt utstyrd håf till
gästerne, som deri måste offra några slantar, hvilken
insamling tillfaller den så kallade diskvaskan; men
det komiska paret har sedan flera lustiga upptåg
för sig, och ju mera det lyckas att narra
gästerne till skratt, desto bättre har det spelat sin
rol. Dansen, som åter börjar efter slutad måltid,
fortgår sedan bela natten. På tredje dagen
bryta några gäster upp och återvända hem. Ännu är
likväl icke bröllopet slutadt; ungmor skall serskildt
en dag undfägna alla flickor, hvilka gifvit henne
lysningsgåfvor och icke varit bjudna till bröllops.
För deras skull sker åter gästabud och dans. Så
firar, efter gammal sed, allmogen i det Svenska
Danmark sina bröllop. För 30 till 40 år tillbaka
skedde alltid vigsel i kyrkan vid gudstjenst; alla
kommo då till bäst, med brudgummen i spetsen
framför sig. Bruden åkte i täckt åkdon och så
långsamt, egentligen på hemvägen, att hela
brudskaran två och två i sender hunno fram till
bröllopsgården och emottogo undfägnad, samt tillbaka
igen i sina led, innan brud och brudgumme
trädde inom brudgården. — Barndop ske ständigt
hemma eller i prestgården, aldrig i kyrkan. I fordna
dagar redo faddrarne med barnet i famn till kyrkan,
på en sön- eller helgedags-morgon och skedde
dopakten före gudstjensten; den ogifta qvinnfaddern
förde barnet sedan hem till modern. Vanligen förrättas
nu barndop på någon söcknedags-eftermiddag.
Presten emottager barnet af den gifta qvinnfaddern och
lemnar det efter vattenbegjutningen till ungfaddern,
som slutligen frambär det till modren. De så
kallade tvålpenningarne åt den nyfödde insamlas icke vid
bordet, såsom i många andra socknar är brukligt,
utan går hvarje gäst, efter slutad måltid, till
barnaföderskan och tackar för maten, under det han
trycker en sedel i hennes hand. På större barnsöl
är icke ovanligt, att denna afgift stiger till 20 à
30 R:dr Rgs. Dagen efter återkomma grannarne
på frukost. — Graföl eftergifva icke bröllop i
tillredning. Är huset bergligt begrafves den aflidne
på en söndagsmorgon. Presten reser då jemte
gästerne på frukost till grafölsgården, hvarifrån han
begifver sig så tidigt med liket att icke
gudstjensten uppehålles. Under sammanringningen bäres
liket på bår till grafven. Likkistan är alltid prydd
af en fot- och hufvudplåt och ett kors på locket,
stundom äfven stjernor och försilfrade fötter. Efter
predikans slut hålles personalier öfver den aflidne
och på den grafvård, hvilken sedermera uppreses
öfver den döde, fästas korset och plåtarne, på
hvilka födelse- och dödsdagen samt en lämplig
psalmvers äro skrifna. Efter slutad gudstjenst reser
man åter till grafölsgården på middag. Sällan ser
man då den efterlefvande maken vid bordel och så
länge sorgetiden räcker finner man aldrig de
sörjande, med den öfriga församlingen, i kyrkan
stiga upp när tron och evangelium läsas. Qvinnorna
se icke en gång upp, utan sitta, såsom tecken till
djup sorg, med höljda och nedböjda ansigten i sin
kyrkobänk. — Ibland säterier i socknen är Hammarby
märkvärdigt, genom den store naturforskaren Carl
v. Linné, som ägde det. — Falebro är, från
hednatiden, härstädes känd under åtskilliga namn,
såsom Fagra eller Fagrada bro; emedan orten eller
byn förmodas då hafva blifvit kallad Fagra, efter
af en vid Danmarks kyrka belägen åker,
hvilken i Upsala domkyrkas jordebok af 1498
kallades Fagra Wreta. — Socknen räknar 1,025
invånare, består af 78 7/8 mtl. och har en areal af
11,201 tunnland, af hvilka endast 20 äro sjöar
och kärr. Adr. Upsala.

Danmarks-holmen, en liten ö vid inloppet
till Skurö sund, omkring 1 mil från Stockholm.
På denna ö bodde för 10 år sedan en torparenka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free