Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diskont - Dispaschör - Disputation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insätta tre tunnor guld och derå beräkna 3 proc.
årlig ränta. Inrättningen var bestämd att
understöda näringarne, hvarföre ock förmånsrätt till
erhållande af lån tillerkändes dem, som idkade
utförshandel, eller såsom jordbrukare sysselsatte sig
med nyodlingar, eller med arbetsinrättningar på
landsbygden, eller voro förlagsmän för fabrikerne.
De som åtnjöto lån af kommerse-kollegii eller
jern-kontorets diskont-inrättninpar voro deremot
härifrån uteslutne, så framt ej tillgångarne skulle
visa sig särdeles tillräckliga. Diskont-inrättningen
blef sedermera, år 1737, ett offentligt verk, då
kronan öfvertog densamma, med en fond af 400,000
R:dr. Under konung Gustaf IV Adolfs regering
utbildades diskontverket på flerahanda sätt. En
diskont inrättades i Götheborg 1797, bestämd att
röra sig med riksgälds-kontorets kreditsedlar; men
år 1802 tillkom en på enskildta kapitaler grundad
diskont-inrättning, med en fond af 200,000 R:dr
B:ko, ställd på aktier. Utom detta kapital äger
diskonten att disponera en lika stor summa i
banken, hvaremot, utom 3 proc. ränta å nämnda
summa, äfven en tredjedel af diskontens årliga vinst
utöfver 7 proc. tillföll banken, hvilken ock deltog
genom ombud i de vanliga revisionerna af verkets
förvaltning. Följande året privilegierades en lika
inrättning uti Malmö, ehuru med hälften mindre
grundfond. Dessa begge provincial-diskonter
bildades i följd af regeringens kungörelse d. 26 Aug.
1800, hvilken medgaf en allmän rättighet, att, i
aflägsnare orter, anordna sådana inrättningar, på
samma gång som kronan sjelf drog försorg om ett
nytt allmänt riks-diskontverk. Denna stora
diskontinrättning öfverlemnades åt banken, gemensamt
med enskildta aktieägare, för en tid af femton år.
Fonden bestämdes till 600,000 R:dr Sp., hvaraf
en tredjedel skulle tillhöra enskildta personer och
erläggas till banken i verksilfver. Aktieägarne
deltogo med banken i styrelsen och revisionerna;
men kunde dessutom åläggas att insätta i banken
en lika stor summa i verksilfver, emot 4 procents
ränta. Ifrån låns erhållande voro så väl
fastigheter som lösegendom undantagne. Utlåningen ägde
rum på borgen, eller underpant af goda dokumenter.
Sedan de femton åren voro tilländalupne
öfverlemnades diskontverket af rikets ständer, år 1815, åt
banken ensam. Diskonterna i Götheborg och Malmö
gingo sin upplösning till mötes. Den förra
bestämdes att upphöra vid oktrojens slut år 1817,
och den senares privilegium blef väl förlängdt;
men blott för tvenne år. Det var tilländalupet med
år 1818. Innan denna tid förflutit hade
emellertid diskonterna råkat i ett obestånd, så farligt
för den allmänna krediten, att regeringen ej blott
fann sig nödsakad att sammankalla rikets ständer,
utan äfven att sjelf tills vidare öfvertaga
förvaltningen. Diskonterna i Malmö och Götheborg
hade så fullkomligen förfelat sitt ändamål, att
statens mellankomst var oundgänglig. Samma
förhållande ägde rum äfven med en tredje,
nemligen Götha kanal diskont, hvilken, inrättad
samtidigt med kanal-företagets början och till ett stöd
för detsamma, nu var förstörd, ehuru dess
kreditiv på banken år 1815 blifvit förökadt. Då
öfvertogo ständerna, vid 1817—18 årens riksdag,
diskonternas utredning, läto statsverket ikläda sig
så väl skulder som fordringar, och föreskrefvo
sjelfva vilkoren så väl för de förras betalande,
som indrifvandet af de senare. Riksgäldskontoret
erhöll uppdrag att utföra detta beslut, och banken
att förskjuta de för utredningen erforderliga
medel. Götha kanal diskont, hvars fond utgjordes af
aktieägarnes i kanal-bolaget kapitaler, jemte
bankens lån till kanalen, förlorade nu, jemte de
andra, sin oktroj, och endast rikets ständers bank
fortsatte diskont-rörelsen. Den fortfar ännu
härmed och ställer sig till efterrättelse de grunder
rikets ständer vid hvarje riksdag bestämma.
Kapitalet utgör 9,000,000 R:dr, hvilka utlånas på
namn. Dessutom drifver banken en egen
diskont-utlåning på aktier och offentliga papper, t. ex.
riksgäldskontorets obligationer, eller dem, hvilka
utfärdas af bruksägares hypothekskassa, m. fl.
inrättningar och bolag. Dessa papper belånas till
en viss procent af kapital-beloppet, olika för
olika dokumenter. Fonden är 500,000 R:dr. En
tredje diskont-rörelse är handels- och
närings-diskonten, till understöd för den större rörelsen.
Dess fond är 3,500,000 R:dr. För lån ur denna
inrättning fordras hypothek, t. ex. af inrikes
vexlar; men ur den allmänna diskonten gifves lån på
vederhäftig borgen. Återbetalningen sker genom
periodiska omsättningar, hvarigenom kapitalet
försvinner. Räntan afdrages vid lånets erhållande och
betalas vid omsättningarne förskottsvis. Utom den
lagliga förfallotiden kan låntagaren beräkna en
viss s. k. respit-tid, och först när denna gått till
ända, lagsöker diskonten. Se för öfrigt artikeln:
Manufaktur-diskont.
Dispaschör kallas den tjensteman, som utreder
och i visst fall äfven afdömer tvister i sjöskade-
och hafveri-mål. Dispaschören är den till hvilken
tvistande parter i sådane mål först vända sig, och
endast i händelse af missnöje med hans utslag
eller om ingen dispaschör i orten finnes, anlitas
gode män och slutligen sjöförsäkrings-öfverrätten.
Disputation betyder en afhandling öfver något
gifvet ämne, och äfven den akt, då en sådan
afhandling granskas, medelst anmärkningar och
svaromål af författaren eller den som åtagit sig
försvaret. Sådana disputionsakter äro vid våra
universiteter mycket vanliga och i vissa fall
föreskrifna. Till en sådan akt fordras trenne
officianter: 1:o Præses, hela aktens styresman och
ledare, samt ansvarig för afhandlingens innehåll.
Honom åligger således i första och sista rummet
försvarsskyldigheten; 2:o Respondens, eller den
svarande, som upptager och stundom äfven besvarar
de framställda anmärkningarne; 3:o Opponens,
eller den som uppträder med inkast emot
afhandlingen. Opponenterna äro vanligen tvenne, hvilka
præses eller respondens anmodat att framträda;
men dessutom äger hvar och en rättighet att
opponera, ty disputationen är offentlig och hålles för
öppna dörrar. Afhandlingen är oftast författad af
præses, någon gång af respondens, hvilken, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
