Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drots - Drott - Drotta - Drotten, S:t - Drottning - Drottningberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gabriel Oxenstjerna, Pehr Brahe d. y. och slutligen,
ehuru blott till namnet, af Magnus Gabriel De la
Gardie. Med den sistnämnde försvann
drots-värdigheten, utan att ersättas af någon annan,
Hofrätterne erhöllo sina egna presidenter,
revisions-sekreterarne föredrogo justitie-saker för konungen.
En högsta åklagare tillsattes 1714, och
justitie-kanslers-embetet uppstod. Detta senare innehade
hufvudsakligen riks-drotsets uppsigt öfver
lagskipningen, till dess det behagade konung Gustaf III,
att åter upplifva den gamla värdigheten. Detta
skedde år 1787 i grefve Carl Axel Wachtmeisters
person, och för det återställda embetet bestämdes en
verkningskrets, så stor som någonsin för det
gamla. Han var nu hofrättens chef och tillika högsta
domstolens; han var högste åklagare och chef för
nedre justitie-revisionen, samt äfven ordförande i
allmänna beredningen och ledamot i konungens råd.
Drotset var således både domare och minister för
alla inrikes, civila ärender. Så stod embetet, när
1809 års statshvälfning inföll. Denna delade dess
verkningskrets emellan justitie-stats-ministern, som
blef ordförande i högsta domstolen och ledamot af
rådet, justitie-kansleren, hvilken blef åklagare och
stats-sekreterare, hvilka hvar för sin expedition
sattes i spetsen för beredningen. Allt detta är nu
ändradt sedan 1840 års riksdag; men
drots-embetet ej derföre återstäldt.
Drott eller furste hos våra gamle förfäder.
Benämningen var liktydig med Diar, hvilken
sistnämnde likväl egentligen användes för
öfverpresterne, eller medföreståndarena för offren. Dalin
förmenar ordet vara detsamma som Druid, och
härstamma från det Celtiska namnet Deru. Titeln
har i senare tider upphört att begagnas; men
deraf härleder sig ordet drottning, namnet för
konungens gemål.
Drotta, en dotter till Danske konungen Dan
Mikilátr, efter hvilken Danmark anses hafva fått sitt
namn. Hon förmäldes med konung Domar och blef
moder till Dygwe. Detta äktenskap var det
första bekanta, som blef ingånget emellan de
Svenska och Danska konungahusen.
Drotten, S:t, eller Helga Trefaldighet, benämnes
en af de 16 gamla kyrkorna, som fordom prydt
Wisby stad. Enligt Wallin (Gottländska Samlingar),
äro endast tvenne kyrkoherdar bekanta vid denna
kyrka, begge med samma namn, Henrik eller
Helgo, den förre år 1272, den senare år 1288.
Strelow (Gottlands Krönika), uppgifver att kyrkan
blifvit byggd år 1086. — I Lund fanns fordom ett
kloster, som hade namn af Drotten, och hvaraf
Drottens gränd ännu benämnes, och sydvestra
delen af staden utgör Drottens rote. — Drotten
betyder herren, frälsaren.
Drottning af Sverige delar sin gemåls värdighet
och krönes, liksom han, till konungadömet; men ej
till regeringen, ty en regerande drottning kan ej
finnas enligt 1810 års successions-ordning.
Lagen har i detta fall vacklat emellan stridiga
grundsatser. Ehuru aktningen för qvinnan
utgjorde ett ibland de vackraste dragen i våra äldste
förfäders lynne, var dock ett välde, utöfvadt
af qvinnor, fullkomligen fremmande för deras
seder. Konungens bestämmelse att på en gång
vara offerprest och krigare, uteslöt qvinnor från
utöfningen af magten. Men det anseende som
tillkom konungens gemål, förnekades henne ej,
ehuru hon stundom sjelf var af ringare börd. Hände
det, att denna var ej blott icke kunglig, men ej
en gång ädel, då var hennes anseende mindre,
åtminstone hennes barns. Man har exempel härpå
uti konung Olof Skötkonungs söner, bland hvilka
den yngre blef den äldre föredragen, såsom född
af en moder utaf ädlare börd. Den första
regerande drottningen i Sverige var en fremling,
inkallad af ett mägtigt parti, hvilket, afundsamt emot
konungamagten, under skuggan af dess namn ville
resa åt sig ett eget välde. Det var
parti-intresset, men icke gammal, god häfd, som banade
Margarethas väg till thronen. Med Gustaf I infördes
kronans ärftlighet; men ej för qvinnokönet. Denna
utsträckning gafs åt arfsrätten först år 1590, för
Johan III:s ätt, och förnyades år 1604. Samtidigt
dermed gjorde sig den grundsatsen gällande, att
drottningen borde vara af furstlig börd. Under
konung Gustaf I räknades det för en förtjenst, att
konungens gemål var infödd i landet. Hans söner,
konungarne Erik XIV och Johan III, voro de siste,
hvilka sökte gemåler bland sine undersåtare, och
sonsonen konung Gustaf II Adolf uppoffrade sin
böjelse för en politisk grundsats af motsatt syftning.
Arfföreningen år 1604 grundade drottning Christinas
arfsrätt; men då Carl X valdes blef qvinnokönet
ånyo uteslutet. Den enväldige Carl XI införde åter
den kognatiska eller qvinnolinjens arfsrätt,
hvilken dock, efter Carl XII:s död, utplånades ur vår
statsrätt, och har ej sedermera blifvit införd.
Då en regerande drottning således ej kan finnas,
synes ock en naturlig följd vara, att ej heller en
enkedrottning kan väljas till regentinna för en
omyndig konung. Detta är dock ej uttryckligen
förbjudet i successions-ordningen. Men väl
innehåller denna grundlag ett förbud för hvarje Svensk
prins, att förmäla sig med enskild mans dotter,
eller, utan konungens tillstånd, äfven med en
furstinna. Svårligen kan man sätta i fråga, att icke
den förra inskränkningen gäller äfven för den
regerande konungen; den senare förfaller
naturligtvis i och för hans egen förmälning. I afseende
på drottningens religions-bekännelse gäller den
allmänna religions-friheten. Den helgd, hvarmed
konungens majestät är omgifvet, att hans gerningar
äro emot allt åtal fredade, finnes i grundlagen icke
uttryckligen utsträckt till drottningen. Deremot
är det skydd som allmänna lagen försäkrar
konungen, lika heligt i afseende på hans gemål. Brott
emot drottningens person är majestätsbrott, och
straffas såsom sådant, med fästning eller döden.
Drottningberget, ett berg vid södra stranden af
Nottarön, belägen emellan Utö och Landsort. På
södra sidan af berget finnes en grotta eller
öppning, kallad Drottningstugan. Ehuru fabelaktig den
föregifna orsaken till detta namn kan anses vid
första påseendet, är den likväl för mycket
märkvärdig att förbigås med tystnad. Berättelsen härom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
