Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Drufva, Peter Thure Gerhard
- Dryckeshorn
- Dryck är ungdoms fall
- Dryselius, Erland
- Dråp
- Dråpguden
- Drägtighet
- Dränghafra eller Drängespannshafra
- Drätselkommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år 1783 blifvit befordrad till stabs-kapiten,
utmärkte sig under kriget i Finland åren 1788—
1790, tog afsked år 1809 såsom öfverste i
arméen, utnämndes år 1814 till vice landshöfding i
Wermland och år 1816 till verklig landshöfding i
Westmanland, der han vidtagit flera nyttiga
anstalter till länets bästa. Upphöjdes i friherrligt
stånd, K. N. O. Dog d. 6 Okt. 1822, i en ålder
af 55 år, barnlös, och det friherrliga vapnet
krossades vid hans graf.
Dryckeshorn. Bland de dryckeskärl våra
förfäder begagnade, var hornet det förnämsta. Det
utgjorde tillika ett husgeråd och en prydnad, samt
räknades bland boets dyrbarheter. Efter hand
började man förse hornen med fötter, för att kunna
ställa det ifrån sig, och med lock, ”på det att
icke flugorna skulle falla i ölet under det att
gubbarne glammade” (Berch). Sedermera utrustades
hornen äfven med prydnader och inskrifter; de
senare merendels hållna i en ridderligt-kristlig
dryckesanda. Så har det s. k. Skönabäcks hornet
en runskrift, en blandning af andaktsbön,
dryckesqväde och kärleksvisa, t. ex.:
”Gud lage ock vende
Alting til en salig ende!
Den Ridder drak ur gyldne horn. —
Krist gif min kjæreste god nat!” (Sjöborg).
I sagorna, isynnerhet i medeltidens
trolldomshistorier, spelar hornet en vigtig roll. Så förärade
konung Halfdan ett horn åt konung Rolf i
Danmark, hvilket ljöd en mil omkring, då man drack
derur och några vigtigare händelser förebådades.
Ur horn bjödo skogens jungfrur och rån sina
farliga drycker åt hjeltarne Olof Tryggvason, Eigil
Skálagrimson, m. fl., hvilka då hemförde hornen,
såsom tecken till sin seger öfver trollen.
Synnerligt ryktbart är det Oldenburgiska hornet, som
förvaras uti kongl. konstkammaren i Köpenhamn,
hvilket grefve Otto af Oldenburg skall hafva tagit
af en skön skogsjungfru. Ett dylikt trollhorn vann
äfven Trolleslägtens stamfader. Han tog
nemligen i en julotta, af ett troll uti jungfruskepnad,
ett horn som hade 300 slags färger. Det
förvarades under flera mansåldrar; men gick förloradt
vid Wexjö domkyrkas brand år 1570. Mest
bekant för oss är Ljungby horn i Skåne, hvilket
berättas vara taget från trollen under en jullek. —
Dryckeshornen tillverkades af stora tjur- och
buffelhorn och påträffas ofta än i dag i vissa
landsorter såsom bordsprydnader. Konung Carl XIV
förärade år 1835 åt de studerande i Upsala ett
dryckeshorn, försedt med en Isländsk inskrift, och
prydt af Fogelberg med drifvet arbete i silfver.
Det föreställer Odens möte med Gylfe, invid Thors
bild (en ny tids utveckling ur den förgångna).
Dryck är ungdoms fall, ett ordspråk,
betecknande: när ungdom slår sig på fylleri, är olyckan
för dörren.
Dryselius, Erland, född af bondföräldrar,
studerade först hemma och sedan vid Tyska
universiteter, prestvigdes ej förr än vid 34 års ålder,
då han antogs till hofpredikant hos dåvarande
enkedrottningen, fick följande året, 1676, Sorunda
pastorat, hvarifrån han, år 1687, flyttades till
Jönköping. Född 1641, död 1708. Han var en lärd
man, och har utgifvit åtskilliga skrifter, t. ex.
Lineamenta gloriæ Suecicæ; Monarch-Spegel; det
Mahometiska regementet; Kyrkohistoria öfver Nya och
Gamla Testamentet, samt icke mindre än 172
predikningar.
Dråp kallas i lag det brottsliga handlingssätt,
hvarigenom en menniska dödar en annan. Lagens
straffdom öfver dråparen utesluter dock icke den
allmänna rättigheten, att försvara sitt eget lif
emot våldsamt anfall, skulle äfven den anfallandes
dervid förspillas, likväl måste i sådan händelse
bevisas, att den angripne ej kunnat rädda sig på
annat sätt. Serskildt uppräknar lagen vissa fall, då
den dräpte ligger ogild. Sådana fall äro: då
qvinna frälsar sin oskuld ifrån våldtägt; då den som
bryter edsöre dräpes i sjelfva gerningen; då tjuf,
som gjort inbrott nattetid dervid blifvit dödad,
eller en ogerningsman, som försöker rymma,
eller som skall gripas vid det förra tillfället mister
lifvet för den, som söker hindra hans flykt, eller
vid det senare sätter sig till motvärn och dödas i
sådan strid. Verkligt straffbara dråp klassificeras i
flera olika slag: uppsåtligt dråp; dråp i brådskillnad;
dråp af vållande, allt efter som den brottslige
anfallit den dräpne för att döda honom, eller afhändt
honom lifvet under påstående strid och träta,
eller utan gifvet uppsåt blifvit en orsak till hans
död. Dråp, begånget med uppsåt, straffas med
döden; utan uppsåt begånget, kan det försonas
med böter, eller så kallad mansbot. — Enligt
justitie-statsministerns berättelse om brottmålen i
Sverige år 1842, äro 23 dråp begångne med vilja,
deraf 21 utaf 27 män och 2 qvinnor, samt 38
dråp begångna utan uppsåt att dräpa, af 38 män
och 2 qvinnor.
Dråpguden, ett af guden Tyrs tillnamn.
Drägtighet, den största möjliga varu-qvantitet,
ett fartyg antingen kan intaga eller bära, räknad
i förra fallet efter kommersläster eller ock tons,
och i senare efter svåra läster, eller ock
Petersburger-standards.
Dränghafra eller Drängespannshafra
kallas en del af presterskapets löne-inkomster i
Skåne. Den utgör en del af den verkliga
tertialtionden och har uppkommit deraf, att drängarne
på hemmanen brukade aflönas medelst upplåtande
af en viss jordrymd. Tionden af denna del utaf
de Skånska hemmanen har derföre erhållit
ofvananförde namn.
Drätselkommissionen i Stockholm. Den
inrättades år 1813 och är en municipal-anstalt, som
har vården öfver en del af hufvudstadens
inkomster, samt tillsynen öfver dess byggnader. Dess
ordförande är öfverståthållaren. Han utnämner
fyra ledamöter ur magistraten, och borgerskapets
femtio äldste välja tre handlande och två
handtverkare. Ledamöterne ombytas årligen; men de
afgångne kunna inväljas ånyo. Den 27 Mars år
1846 fastställde Kongl. Maj:t magistratens förslag,
att drätselkommissionen och kommitterade öfver
stadens börs-, bro- och hamnbyggnader skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0352.html
