Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dårhus - Dår-repe - Dåvern - Dåvö eller Davidsö - Dåvön eller Dåvö - Dädesjö - Däfverön - Dägga apan - Däggdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att undergå en månads profkur, blir han då icke
bättre, intages han för beständigt, efter anmälan hos
Serafimer-ordens-gillet, hvilket har sig anförtrodd
öfverstyrelsen af hospitalerne och dårhusen i riket.
För att kunna intagas såsom ständigt
hospitalshjon skall en summa af 33 R:dr 10 sk. B:ko
erläggas, hvilken, i händelse den vansinnige är
fattig, utgår af socknekassan.
Dår-repe, skäde, vild pesa, läsme (Lolium
temulentum), en årlig växt. Den förekommer uti
vårsäden, isynnerhet på fuktiga åkrar, öfverallt i
riket, utom i Norrland; samt utgör ett högst
skadligt ogräs, emedan fröna frambringa
sjukdomssymptomer så väl hos menniskor som djur, så att om
någon större mängd deraf finnes i säden, alla
tillredningar deraf åstadkomma svindel, hufvudvärk,
konvulsioner, till och med döden. Likväl torde
en del af dessa skadliga verkningar, likasom
dragsjukan, hvilken man äfven tillskrifter dessa frön,
härröra af andra främmande ämnen. Den senare
uppstår åtminstone bestämdt af mjölökor; se
detta ord. Emellertid är det alltid angeläget, att
väl rensa säden, då detta gräs finnes deruti.
Dåvern, en sjö i Tjellmo socken af Östergöthland.
Dåvö eller Davidsö, en ö i Mälaren och dess
vik Galten, hör till Munktorps socken af
Westmanlands län. Namnet på ön och en vik bevarar
ännu minnet af den förste kristna läraren i nämnde
län, S:t David, som bodde på en holme, hvilken i
gamla handlingar kallas Davidsön.
Dåvön eller Dåvö, ett säteri i Munktorps
socken af Westmanland. Det utgör 2 mantal,
hvarunder höra 1 frälsehemman och 4 rå- och
rörstorp. På denna gård har biskop David bott. Den
var sedan en ansenlig kungsgård, der åtskilliga
konungar stundom vistats. Man har här funnit spår
efter en stor byggnad. Konung Magnus Ladulås
gaf 1276 sin gemål, drottning Hedvig af Holstein,
denna gård till morgongåfva, tillika med
Fellingsbro och Åkerbo samt hela Snäfringe härad;
samme konung vistades ofta härstädes och utgaf
derifrån flere bref. Hertigarne Erik och Waldemar,
konung Magni söner, möttes här år 1317.
Hertiginnan Ingeborg, konung Magni Erikssons moder,
fick af honom denna gård till morgongåfva, d. 14
Febr. 1326. Dåvön hade, åren 1318 och 1360,
sin egen fogat. Under konung Carl X förläntes
gården åt assessor Lagergrens enka, och från
denna slägt öfvergick den till brukspatronen Christian
Dybeck.
Dädesjö, en socken, med Herråkra, hör till 2 kl.
konsist. 2 afd., är belägen i Uppvidinge kontrakt
och härad af Wexjö stift och Jönköpings län, 2 1/4
mil N.O. frän Wexjö. Detta pastorat har fordom
bestått af Dädesjö, Eke och Herråkra
församlingar, hvilka både hvar sin kyrka; men sedan Eke
församling blifvit förenad med Dädesjö,
uppbyggdes 1793, vid Dädesjö, en för dessa församlingar
gemensam ny kyrka af sten. I denna socken
märkes Drättinge, 3 mtl. säteri, med underlydande 6
mtl. frälse, samt säterierna Linnebjörke, Ramnåsa,
Stora Wret och Målajord. — Sydost om Ramnåsa
by, på en stor slätt, finnes upprest en stor aflång
sten, vid pass 3 alnar öfver jordytan, utan någon
påskrift. En gammal sägen omtalar, att en
fylkeskonung Ramme eller Ramne, hvilken bodt uti
Ramnåsa, här blifvit öfverfallen af en fylkeskonung
Kåhre uti Kåhrestad af Furuby socken, slagen och
begrafven under denna sten. — Socknen består af
29 1/2 mtl. och har 1,626 invånare. Dess areal
utgör 32,053 tunnland, af hvilka 2,320 äro sjöar
och kärr. Vid Dädesjö hållas årliga marknader i
Augusti och Oktober månad. — Adr. Wexjö.
Däfverön, en liten ö i Mälaren, vester ut från
Stockholm.
Dägga apan, ett puts, brukligt bland sjömän,
vid handel af kokosnötter. Dessa äro nemligen
fyllda med rhum, arrack, o. a. d., i stället för
deras vanliga mjölk och kärna. Har nu en
sjöman på detta sätt fått sig ett rus, säges han
hafva däggat apan.
Däggdjur, däggande djur (Mammalia), utgöra
ryggradsdjurens första klass och hafva sitt namn
deraf, att de någon tid efter födelsen nära sig
medelst däggande af moderns mjölk, hvarföre
honorna alltid äro försedde med egna organer för detta
ändamål, kallade spenar. De hafva varm blod,
andas medelst lungor, och kroppsytan är vanligen
helt och hållet eller till en del beklädd med hår.
De äro de fullkomligast organiserade af alla
djurklasser och deras organer kunna, till följd af sina
olika förrättningar, indelas uti fyra systemer,
nemligen: sensibilitets-organer, för känseln och
sinnena; irritabilitets-organer, för rörelsen;
nutritions-organer, för kroppens underhåll och
reproduktion, samt generations-organer, för arternes
fortplantning. Endast hos menniskan befinna sig
dessa olika systemer uti den fullkomligaste
harmoni, och deruti består hennes fysiska företräde
framför de öfriga djuren, hos hvilka alltid något
af de serskildta systemerna är starkare utbildadt
på de öfrigas bekostnad, så att de i följd deraf
kunna, med afseende på sina förmögenheter,
indelas uti fyra flockar, hvilka småningom öfvergå
från den ena till den andra. Vid däggdjurens
systematiska indelning fäster man likväl i första
rummet afseende på beskaffenheten af deras yttre
lemmar, extremiteter, samt formen af deras tänder.
De förra äro bos alla däggdjur, med undantag af
hvalarne, fyra till antalet, och utgöra vilkoret för
djurets förmåga att förflytta sig från ett ställe
till ett annat, hvarigenom de väsendtligen skilja
sig från växterna, samt äro afpassade efter de
olika sätt hvarpå denna förflyttning sker,
nemligen antingen på och i jorden, eller på ytan af
de kroppar, som finnas derpå, uti luften, eller i
vattnet. I följd häraf indelas däggdjuren uti trenne
afdelningar, eller med extremiteter för att gå, löpa,
o. s. v., för att flyga, och för att simma.
Extremiteternas yttersta ända äro hos alla däggdjur omgifna
af en hornartad beklädnad, hvilken dock är ganska
olika till formen, och får till följd deraf olika
benämningar, nemligen nagel, då den är platt, utbredd
och endast betäcker öfre sidan af tåns (eller
fotspetsens) yttre ända; klo, då den är hopdragen,
omfattande hela ytändan samt mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
