Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ed (annex till Nor) - Ed (socken i Elfsborgs län) - Ed (annex till Sollefteå) - Ed (jernbruk) - Eda (annex till Köln) - Eda (skans) - Edda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ed, annex till Nor, beläget i Nors kontrakt af
Carlstads stift, 3 1/2 mil V.S.V. från Carlstad, vid
Wenern. Har 1,508 invånare, och består af 21 1/2
mtl. Dess areal utgör 18,260 tunnland, af hvilka
420 äro kärr och sjöar. Adr. Carlstad.
Ed, en socken, med Nössemark, Håbol och
Toftedal, hör till 2 kl. konsist, och är belägen i
Vestra Dals kontrakt af Carlstads stift, Wedbo
härad af Elfsborgs län, 6 mil V.S.V. från Åmål, 5
mil S.O. från Fredrikshall. Socknen består af 34
mtl. och har 1,930 invånare. Dess areal är 65,981
tunnl., af hvilka 9,590 äro sjöar och kärr. Adr.
Åmål eller Wenersborg.
Ed, annex till Sollefteå, beläget i Ångermanlands
vestra kontrakt af Hernösands stift, 8 mil N.V.
från Hernösand. Kyrkan, af sten, är mycket
gammal, och ligger 1 mil från moderkyrkan norr om
elfven. Socknen har 570 invånare och består af
11 1/2 mtl. Dess areal är inbegripen i
modersocknens. Adr. Sollefteå.
Ed, ett jernbruk, beläget i Eds socken af Kalmar
län, anlagdt vid den å, som från Storsjön utfaller
i den en knapp fjerdedels mil derifrån varande
hafsviken, benämnd Syrsan. Bruket har 4 härdar.
Hammarskatten utgöres med 23 skepp:d 16 lisp:d.
Årliga privil. smidet, af eget tackjern, är 2,500
skepp:d, frälsesmidet 120 skepp:d. Vid det bruket
underlydande Almvik tillverkas något
manufaktursmide. Skeppar på Kalmar, Westervik och
Stockholm. Bruksstämpeln visar ett E. Ägare: framl.
H. Exc. friherre J. Nordenfalks arfvingar.
Eda, annex till Köln, beläget i Jösse kontrakt af
Carlstads stift, 10 1/4 mil N.V. från Carlstad. Eda
var socken redan år 1225, då konung Håkan
Håkansson drog härigenom med 3,600 man, och först
hade läger vid Morasten (morast), samt sedan
nattherberge i Mellby. Kyrkan säges vara byggd straxt
efter Olof Skötkonungs död. Socknen har 3,520
invånare och beslår af 25 1/6 mtl. Dess areal
utgör 54,756 tunnland, af hvilka 4,570 äro sjöar
och kärr. Adr. Arvika.
Eda, en skans i Jösse härad af Wermlands
landskap, belägen nära Norrska gränsen, 8 1/2 mil från
Carlstad, på en höjd litet söder om Eda kyrka.
Det förmodas, att riksrådet, lagmannen Gabriel
Gabrielsson Oxenstjerna låtit uppbygga denna skans,
vid en tid då man, utan tvifvel, fruktade för
Danskarnes anfall, hvilket ock verkligen inträffade, i
den s. k. Krabbe-fejden, år 1657. Samma år kom
Danske öfversten Michael Obits, genom
besättningens ovarsambet, om qvällen med sina bussar in i
skansen och det så oförmodadt, att, såsom det
berättas, kommendanten just höll en kanna för
munnen, för att dricka en annan till, då han fick en
värja genom magen. Men Danskarnes vistelse
derstädes räckte icke länge. Emedan grefve Douglas var
i antågande, lät Obits bränna magasinerne, förnagla
kanonerna och drog sin väg. När sedan
fyra-års-fejden tillstundade, år 1675, fick en kapiten v.
Seulenburg befallning att ombygga skansen, draga
ihop den och göra den mindre på den sidan, som
stöter till Bysjön; ty förut gick skansen ifrån
landsvägen ned till sjön. Samma år belägrades
skansen i tre dagar af Danske öfversten Vibe, som
derefter aftågade. År 1680 var konung Carl XI
här och befallte att skansen skulle nedrifvas; men
1716 gaf konung Carl XII befallning, att den
skulle förbättras och sättas i godt stånd. Under sitt
sista lefnadsår hade Carl XII ofta sitt högqvarter
här i grannskapet, dels i Nolby, dels i Haga. Vid
den tiden fanns här 800 till 1,000 mans
besättning och 60 kanoner. Men 1721 inskränktes
besättningens antal. Under senare delen af förra
århundradet lågo här en styckjunkare, med 6
handtlangare. Sedan Sverige och Norrige blifvit
förenade är denna skans af föga vigt.
Edda är namnet på tvenne bland de
märkvärdigaste lemningarne af den gamla Isländska eller
forn-Skandinaviska litteraturen. Hvarifrån benämningen
härleder sig är svårt att afgöra. Den betyder
mormors mor, åldtmor, stammoder, och skulle
således kunna häntyda på innehållets höga ålder.
En annan lika sannolik härledning är af Isländska
ordet ódr, snille, vishet, äfven sång, skaldestycke;
en tredje är af verbum ek ædi, jag lärer,
undervisar; andra förklaringar att förtiga. Man har sökt
namnets ursprung i Latinska samt till och med i de
Indiska språken, och dervid jemfört namnet Edda
med Veda. Eddorna äro, såsom nämndes, tvenne, en
poetisk och en prosaisk. Den förra är äldre och
kallas äfven Sæmunds Edda; emedan den blifvit
samlad, ehuru ingalunda författad, af presten
Sæmund Fróde (den vise) på Island. Denne man lefde i
senare hälften af 11:te och början af 12:te
århundradet; hans dödsår uppgifves till 1133. Men
innehållet är vida äldre och sträcker sig djupt in i
hedendomen. Det består af urgamla mythiska
skaldestycken, samt ett och annat prosaiskt utdrag. En del
angår den gamla nordiska gudasagan, en annan är
af moraliskt innehåll och framställer den
Skandinaviska sedoläran, jemte allmänna lefnadsregler; en
tredje behandlar den Germaniska forntidens
historiska minnen. Bland den förstnämnda klassen är
Völuspá, eller Valas spådom, märkvärdigast. Vala
(gen. Völu) betyder på Isländska spåqvinna, och det
ifrågavarande stycket innefattar en poetisk
framställning af det gamla Nordens begrepp om
verldens uppkomst, om gudarne och alltings undergång
i Ragnarök. Andra sånger af samma halt äro
Vafthrudnismál, ett mythiskt samtal emellan Oden
och jätten Vafthrudner, kändt genom Tegnérs
bearbetning på modern Svensk vers; vidare Skirnisför
eller Skirners resa till Jotunheim, för att hemta
guden Freyrs brud, den sköna Gerda. Till den
andra klassen hör Hávamál eller den Höges Sång,
måhända sammansatt af flere sånger, säkert af hög
ålder. Oden införes sjelf talande i en mängd
sede- och lefnads-reglor, hvaraf en del äro
temligen kända genom utdrag i nyare Svenska skrifter.
Yngre är Sólarljód, eller Solens sång, hvilken röjer
sitt ursprung ifrån den kristna tiden. Den
innehåller dels sede-reglor, under form af en döende
faders råd till sin son, dels den aflidnes färd genom
skärselden och andeverlden, o. s. v. Bland de
historiska sångerna intages första rummet af qvädena
om Sigurd Fafnersbane, hans kärlek till Brynhilda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
