Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eggby - Eggers, Jakob von - Eggvena - Egino - Egislus - Ehre - Ehrenadler, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härifrån flere smärre grafrör. I denna socken
märkes kungsgården Höjentorp (hvarom se detta ord),
Torp, 1 mtl. säteri, kapitensboställe vid Westgötha
kongl. regemente; Eggby äng, har fordom varit
mötes- och mönstringsplats för f. d. Westgötha
kavalleri, som der flere gånger blef mönstradt af
konung Carl XI. Vid Näs i denna socken skall
hafva funnits en kyrka, äfvensom i Ökneds by.
Socknen har en vexelundervisnings-skola, stiftad af framl.
biskopen i Skara, Th. Weideman. Eggby består af
20 1/2 mtl. och har 528 invånare. Jemte Istrum och
Öglunda (äfven annexer till Warnhem), har den en
areal af 15,645 tunnl., af hvilka 1,680 äro sjöar
och kärr. Adr. Skara.
Eggers, Jakob von, son till en bagare i Dorpt,
hvilken omkom då Ryssarne belägrade denna stad
år 1708. Den 4-årige gossen blef då, jemte sin
mor, förd i fångenskap till Archangel. År 1713
flyttades de begge till Ustjug Veliki, en liten stad
i Archangelska guvernementet, der modern gifte
sig med en Svensk baron, Knut Sparre. Förda till
staden Totma, hade gossen den lyckan att här få
undervisning af åtskillige Svenske officerare, och
erhöll den språkbildning, hvilken sedan utmärkte
honom. Tyskan var hans modersmål, Svenskan
hans stjuffaders, Ryskan landets tungomål och af
sine lärare inhemtade han Latinet, Fransyskan och
Italienskan. Han fick undervisning äfven i
mathematik, ritning och fortifikation, och blef, ännu
endast gosse, anställd som skrifvare vid Ryska
kansliet i Wologda. Då fångarne utvexlades följde
han sina föräldrar till Stockholm och anställdes
vid fortifikationen; men som han fann, att han här
hvarken kunde vinna någon snar befordran, eller
den utbildning, hans lifliga kunskapsbegär
eftersträfvade, gick han år 1725 i Fransysk tjenst,
återvände till Sverige med förökade insigter, och
gick år 1734 i konung Stanislai tjenst. Här
utnämndes han till kapiten för ett kompani af
lifdragonerna, och biträdde verksamt vid Danzigs
försättande i godt försvarsstånd, hvarjemte han
deltog i många utfall och träffningar. Efter
krigets slut anställdes han, hvilken äfven studerat
artilleri-vetenskapen, af konung Fredrik såsom
artilleri-kapiten i Kassel, företog flera resor i södra
Europa, blef 1740 major i Sachsisk tjenst,
återkallades till Sverige vid Finska krigets utbrott och
tjenstgjorde såsom general-qvartermästare-löjtnant;
men begaf sig, efter detta krigs slut, tillbaka till
Sachsen, och deltog i fälttågen uti Böhmen och
Brabant, bivistade slaget vid Kesselsdorff och
Bergen op Zooms belägring, öfver hvilken han har
författat en dagbok. Han blef tillfångatagen af
Preussarne; men befriad vid fredsslutet. År 1749
befordrades han till öfverste och chef för
Sachsiska fortifikations-fältbrigaden. År 1751 kom han
tillbaka till Sverige, der han erhöll samma plats,
blef adlad och pryddes med S. O. Då sjuåriga kriget
utbröt, gick han tillbaka till Sachsen, valdes af
Danzigs råd till stadens kommendant och
befordrades till general-major. Upphöjdes af Gustaf III till
friherre och K. af S. O. med stora korset. Afled
d. 12 Jan. år 1773. Till taflan af detta rörliga
och verksamma lif må läggas, att E. var en man
af ganska mångsidig bildning, lika mycket
vetenskapsman som krigare, af en reslig
kroppsbyggnad , ett imponerande yttre och intagande
umgängesgåfvor. Hans nöje var att samla böcker,
kartor, modeller och teckningar, särdeles rörande
militära ämnen. Han har utgifvit åtskilliga arbeten
på Fransyska, Tyska och Svenska, såsom en
öfversättning kallad: Dödsens Tempel; Dictionnaire
militaire par M:r Aubert de la Chenaye; Krieges-,
Ingenieur-, Artillerie-, See- und Ritter-Lexicon, m. fl.
Eggvena, annex till Herljunga, beläget i Kullings
eller Geseneds kontrakt af Skara stift, 3 1/4 mil N.O.
från Alingsås. Kyrkan, af okänd ålder, är af sten.
I vapenhuset är en runsten och på Eggvena gärde
äfven en dylik. Inom socknen märkes Bajagården,
kaplansboställe. Socknens areal utgör 3,819
tunnland, af hvilka 230 äro kärr och sjöar. Den
består af 10 1/2 mtl. och har 444 invånare. Adr.
Skara, Guntorp.
Egino, äfven kallad Euno, till börden
Engelsman, var den andre biskopen i Skåne; men fick,
år 1065, Dalby, icke långt ifrån Lund, till säte,
der han således blef den förste och ende biskop.
Han skildras som en nitisk och driftig man, och
skall hafva öfvertalat konung Knut i Danmark, att
lägga grunden till Lunds domkyrka, hvari han
äfven fick hvila, då han afled d. 20 Nov. 1085.
Egislus, härstammade från en gammal adelig slägt,
var dominikaner-munk och valdes år 1332 till
biskop i Westerås. Han hörde till de Svenske
prelater och herrar, konung Magni ”älskeliga råd”,
som d. 19 Nov. 1343 underskrefvo Skånska
ständernas förening, att ”blifva under Sveriges rike till
evig tid och att rätta gränseskillnaden skulle vara
i Öresund som fordom.” Bland hans förtjenster
under sin embetsförvaltning omtalas, att han
uppbyggt Odensvi kyrka i Westmanland och lagt
derunder, utom sin egen gård Wahlstad, der han
var född, äfven Malma, Köpings och Munketorps
socknar, så att deraf blef ett helt pastorat.
Bredvid denna kyrka byggde han ett litet kapell, hvari
han begrofs år 1352.
Ehre, jernbruk, bergsmans-hammare i Husby
socken och Öster-bergslagen af Stora Kopparbergs
län. Har 1 härd och 168 skepp:d 6 lisp:d priv.
årligt smide med 1 skepp:d 13 lisp:d 13 marker i
hammarskatt, af eget tackjern. Skeppar på
Stockholm. Äges af Klosters bruks-intressenter.
Bruksstämpeln: E.
Ehrenadler, Daniel, hette förut Lindenmejer,
och antog namnet Ehrenadler, då han adlades. Han
har blifvit tvetydigt namnkunnig såsom litteratör och
desertör. Han blef år 1707 volontär vid gardet,
bivistade de följande tvenne årens fälttåg vid Carl
XII:s här, blef sårad och fången vid Pultava; men
flydde och kom undan till Sverige, der han blef
löjtnant vid Skaraborgs regemente och sedan
kapiten. År 1723 utgaf han en öfversättning af
Fenelons Telemaque. Anställd som kapiten vid
artilleriet i Finland, gick han straxt efter krigets
utbrott, öfver till Ryssarne. Anledningen härtill är
obekant, äfvensom mannens vidare öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
