Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekesjö hofgård - Ekeskog - Ekeskog - Eketorps borg - Ekevik - Ekhammar - Ekholmen - Ekholms kloster - Ekklesiastik-departement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenbyggnad. Gården tillhörde fordom Nils Boson
Sture samt Sten Sture d. ä., som skrifvit sig
riddare till Ekesjö. Var förenadt med Hörningsholm;
men skiljdes derifrån genom försäljning till grefve
C. Lejonhufvud, och har äfven tillhört ätten De la
Gardie. På ägorna har fordom funnits en
kopparugn, hvilken raserades då det fordna
intressentskapet upplöstes.
Ekeskog. I anseende till ekvirkets behöflighet
för flottan, i förening med den mindre rika
tillgång på sådana träd i Sverige, har, ifrån äldre
tider, en egen vård blifvit egnad åt ekskogarne.
Man har dervid åsyftat dels deras sparsamma
begagnande, dels deras användande för flottan, dels
de uthuggna skogarnes ersättande med nya
planteringar. Sålunda förbjöds — för att ej tala om
äldre förordningar, hvilka finnas åtminstone sedan
konung Gustaf I:s tid — i 1647 års stadga, att
hugga ek på allmänningar, utan serskildt tillstånd.
På samma gång ålades, att för hvarje huggen ek
plantera tvenne nya. Denna sistnämnda skyldighet
sträckte sig äfven till ridderskapet och adeln,
oaktadt detta stånds privilegium, att hugga ekträd på
egna frälseägor. Plakatet om ekvirke af d. 9 Juni
1665 förbjuder all utförsel af sådan material och
åsyftar tydligen, att göra allt ekvirke till ett
monopolium för flottans behof. De som hade sådant
att afyttra, skulle, emot skälig betalning, aflemna
det till amiralitetet. År 1725 ålades hvarje
hemman inom Götheborgs, Elfsborgs och Hallands län,
att plantera etthundrade ek- eller bok-ollon.
Förordningen om ekskogarne år 1746, tillåter utsyning
af ekar för enskildt skeppsbyggeri, blott under
vilkor af amiralitetets begifvande och på sådana
skogar, hvarifrån träden icke beqvämligen kunna
forslas till amiralitetet. För alla stadganden i detta
ämne ligger ännu den åsigt till grund, att kronan
är ägare till alla ekskogar, utom på frälsejord,
der äganderätten till växande ekar utgör ett ibland
jordägarens privilegier. De rättigheter öfver
ekskogarne, hvilka medgifvas andra jord-innehafvare,
betraktas såsom en serskildt förunnad förmån.
Sålunda erlägges en viss betalning till jordägaren för
de träd, dem kronan utsynar. Deremot äger
innehafvaren icke att för eget behof hugga ekar, utan
serskildt tillstånd. Men en kongl. förordning af
år 1830 har numera beviljat en allmän rättighet
för kronoskatte-ägare och innehafvare af s. k.
berustade säterier, att, genom lösen, förvärfva sig
fritt användande af sina ekskogar, likväl med
undantag af de ekträd, hvilka befinnas användbara
för flottan. På kronohemman och boställsjord äga
innehafvarne numera rätt att för ekar, dem
kronan hugger, uppbära samma betalning, som
skatteägare. Förut erhöll kronohemmans- och
boställs-innehafvaren blott hälften af den betalning, som
förunnades skattehemmans-ägaren.
Ekeskog, annex till Bellefors, beläget i Norra
Wadsbo kontrakt af Skara stift, 2 3/4 mil O.S.O.
från Mariestad vid Götha kanal och Viken.
Kyrkan är gammal, byggd af sandsten och tillbyggd
1698. I denna socken märkes: Gäddenäs
Jungfrugården, 1 mtl. säteri, nära ån Tidan, är uråldrigt
och har en omkring år 1690 af öfversten grefve
Wasaborg uppförd manbyggnad af träd. Det äges
af häradshöfdingen friherre Sten M. Sture; men
arrenderas och bebos af bönder. Socknen består
af 21 5/8 mtl. och har 601 invånare. Dess areal
utgör 7,984 tunnl., af hvilka 980 äro sjöar och
kärr. Adr. Mariestad.
Eketorps borg, i Gräsgårds socken på Öland.
Af denna borg finnas lemningar på byn Ösbys
utmark. Fornsägnen förmäler, att en drottning
Öda bodt på Ösby. Vid sjöstranden äro
åtskilliga grifthögar.
Ekevik en landthamn på Gottland, i Hemse ting
och Rohne socken.
Ekhammar, säteri om 2 mtl. i Grefbäcks
socken af Westergöthland, har vacker belägenhet vid
Wettern och präktig åbyggnad, stor, vacker och
ovanligt fruktbärande trädgård, med betydlig
trädskola, hvarifrån en mängd fruktträd af alla slag
försäljas. Egendomen har tillhört baron G.
Adelsvärd.
Ekholmen, belägen i Weckholms socken och
Trögds härad af Upsala län, vid Mälaren. Der anses
fordom hafva funnits ett kloster af Dominikaner-
eller prediko-orden, ehuru det icke är kändt när
och af hvem det byggdes eller på hvad tid det
ödelades. Ruiner af detta kloster hafva här
blifvit anträffade. En lång följd af år ägdes detta
herresäte af slägterne Bjelke, Carlsson, Trolle och
Sture. Konung Gustaf I blef sedan dess ägare
samt derefter Johan III, hvilken år 1571, på vissa
vilkor, öfverlemnade Ekholmen, Weckholms och
Hacksta församlingar till friherreskap åt Pontus
de la Gardie, gift med konungens naturliga dotter
Sofia Gyllenhjelm. Godset ägdes af slägten De la
Gardie intill reduktionen, och innehades sedermera
af ätterne Oxenstjerna, Odelström, Broman och
Burensköld. Invid huset är en kyrka eller kapell,
bygdt 1671 af grefve Magn. Gabr. De la Gardie.
Ekholms kloster. Se: Ekholmen.
Ekklesiastik-departement kallas en af
regeringens expeditioner. Der beredas till föredragning
för konungen i statsrådet ärender, som röra
kyrkan, läroverken, vetenskaperne, helso- och
fattigvården, och derifrån utfärdas konungens beslut i
sådana ämnen. För dessa ändamål, med undantag
af helsovården, hvilken är stäld under
sundhetskollegium, finnes icke någon medel-instans
emellan regeringen och de närmast förvaltande
myndigheterna. Ett ekklesiastik-kollegium saknas och
universiteterna, med sina konsistorier och ephorer,
stå omedelbarligen under konungen, eller, om man
så vill, under chefen för ekklesiastik-departementet.
Konung Gustaf II Adolf var, då han ordnade
statsförvaltningen, betänkt på ett s. k. ”Consistorium
Generale”, en gemensam öfverstyrelse för kyrkan
och läroverken, samt nitälskade särdeles derför.
Men då hvarje sådant förslag möttes af det
ihärdigaste motstånd från preste-ståndet, förföll
frågan. Den egentliga stötestenen låg i ståndets
farhåga för ett fremmande inflytande af civila
personer, hvilka kunnat inträda i den tillernade
styrelsen. — Medicinalverket erhöll ett eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
