Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekklesiastik-verket i Lappmarken - Ek-källan - Ekman, Olof - Ekman, Pehr Emanuel - Ekman, Robert Wilhelm - Ekmanson, Carl Gustaf - Ekmarck, Anders - Ekmarck, Carl Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att de, efter fortsatta studier vid Upsala
akademi, skulle kunna återvända såsom missionärer
bland sina landsmän. Kort före sin död
förordnade konungen riksrådet Johan Skytte till
uppsyningsman öfver en skola i Umeå Lappmark, och
skänkte till detta ändamål all den kronotionde,
som betalades i Umeå. Det heter i brefvet
derom af d. 20 Juni 1632, att Skytte erbjudit sig
sjelf till detta uppdrag, och skolans förvaltning
lemnades såsom ett ärftligt förtroende åt
Skytteska slägten. Johan Skytte skall sjelf hafva ökat
skolans fond och drottning Christina ytterligare
hafva förstärkt densamma, medelst anslag af
hemmansräntor och kronotionde. Kyrkornas antal
tillväxte, understöd af kongl. gåfvor förunnades åt
Lappar, hvilka studerade i Upsala, och sedan
Norrland fått en egen superintendent i Hernösand
bereddes en säkrare uppsigt öfver missionsverket.
I början af frihetstiden erhöll den Lappska kyrkan
sin egen styrelse och ökade penningetillgångar.
En förordning derom utkom den 3 Oktober 1723,
och en serskildt direktion öfver ekklesiastik-verket
i Lappmarken inrättades 1739. Den utgjordes af
de rikets råd, som voro akademi-kanslerer, samt
erkebiskopen och i hans frånvaro någon af
Stockholms pastorer, slutligen justitie-kanslern och
justitieborgmästaren i Stockholm. Det ålåg
direktionen hufvudsakligen, att förvalta
ekklesiastik-verkets penningetillgångar, hvilka uppkommit genom
allmänna kollekter, som tid efter annan blefvo
uppburna, samt genom en af ständerna gifven
bevillning. Sedermera tillades äfven sådana vid
öfver-rätterna ådömda böter, hvilka ej voro
fördelade genom lagen. Sjelfva religionsundervisningen
berodde, enligt 1723 års förordning, på
kringresande missionärer, dock med vissa stamhåll,
nemligen de sju hufvudkyrkorna, som funnos den tiden.
Vid hvarje sådan kyrka borde inrättas en skola,
och så väl denna, som hela kyrkoväsendet, stod
under uppsigt af Hernösands konsistorium.
Undervisningen skedde först på Lappska språket och
sedan på det Svenska, för dem som ville och
kunde lära sig detta. Missionsverket fortgick,
kyrkornas antal ökades, och på det ej skickliga
prestman måtte afskräckas från den mödosamma
tjenstgöringen i det vilda landet, beviljades åt Lappska
prester serskildta förmåner i befordringsväg. Nu
mera är befolkningen så blandad af Lappar och
Svenska nybyggare, att gudstjensten hålles äfven
på Svenska språket. Den ofvannämnda direktionen
finnes ej mera, och äfven kansli-styrelsen, som
efterträdde densamma, upphäfdes 1833. Kongl.
Maj:t förbehöll sig att sjelf afgöra Lappska
ekklesiastik-verkets ärender, och penningeförvaltningen
anförtroddes åt utrikes stats-ministern,
hof-kansleren och stats-sekreteraren för
ekklesiastik-expeditionen. Dessa fonder uppgifvas vid 1820-talets
början hafva utgjort mellan 40 och 50,000 R:dr
B:ko utlånadt kapital, utom kollekter, kronotionde
och s. k. Lappmarksräntor, af hvilka tillgångar
ett årligt öfverskott af cirka 700 R:dr plägat
uppkomma. Genom kansli-styrelsens upphäfvande
har konsistorium i Hernösand blifvit försatt i
omedelbart förhållande till regeringen, i och för
uppsigten öfver Lapparnes religions-ärender.
Ek-källan, en helsobrunn omkring 1/8 mil söder
om Linköping, sedan år 1754, då den godkändes
af provincial-läkaren doktor Hagström, nyttjad
för flera sjukdomar.
Ekman, Olof, superintendent vid
fält-konsistorium i Lifland, under första åren af Carl XI:s
regering, år 1681 domprost i Strengnäs; men
derifrån flyttad år 1687 till kyrkoherde i Falun,
hvarest han fann sig så väl, att han undanbad sig
superintendents-embetet på Gottland, till hvilket
han var utnämnd. Född 1639, död 1713, en
exemplarisk lärare och en god predikant, har
utgifvit åtskilliga theologiska skrifter, såsom:
Sjönödslöfte, Christendomens öfning, o. s. v.
Ekman, Pehr Emanuel, extra ordinarie
domare och vice notarie i rikets ständers bank,
gjorde sig år 1757 namnkunnig derigenom, att han,
medelst en så hård och pinsam medfart, tvingade
åtskilliga qvinnor uti östra Dalarne och Åhls
socken, att å sig bekänna det de föröfvat trolldom,
att de både till kropp och sinnen blefvo
skadade för deras öfriga lifstid. Sedan dessa stackars
qvinnor år 1758 vunnit kongl. Svea hofrätts
befrielse-utslag i sjelfva brottmålet, och de,
understödde af grefvinnan Charlotte De la Gardie (se
detta ord), anställt rekonventionstalan emot
Ekman, vidtog han den försigtigheten, att
öfvergifva riket. Märkvärdigt är, att då ständerna, vid
1761 års riksdag, tilldelade grefvinnan De la
Gardie en guldmedalj, för sitt ädelmod att befordra
de betryckta Dalqvinnornas sak, lemnade
ständernas fullmägtige i banken en gåfva af 7,200 daler
k:mt åt Ekman, ”i anseende dertill, att han råkat
i en bekant olägenhet och olycka.”
Ekman, Robert Wilhelm, kongl. hofmålare
och ledamot af de fria konsternas akademi, född
i Nystad i Finland år 1808, elev af Sandberg.
Ekmanson, Carl Gustaf, kyrkoherde i Weta
församling, sedermera i Åby i Östergöthland,
kontraktsprost och theologie doktor, riksdagsman vid
1786 och 1800 årens riksdagar, född 1744, död
1812, utgifvare af En årgång predikningar, jemte
Skriftetal och andeliga tal; men isynnerhet af en
Postilla, hvilken, på sin tid, ägde så stort
anseende, att hon erhållit sex upplagor och ännu af
många begagnas i den enskilda andakten.
Ekmarck, Anders, kyrkoherde i Ekeby i
Östergöthland, prost och theologie doktor vid
kröningen år 1809. Född 1741, död 1822, utgifvare
af Gudelig faddergåfva och Försök, att föreställa
den Christna religionen uti dess öfverensstämmelse med
den Naturliga, m. m. Det heter om honom i dess
biografi: ”E:s skrifter bevittna mycken fromhet,
ett sannt kristeligt nit och mycken theologisk
lärdom. Men de voro författade på ett redan för
sin tid gammalmodigt språk, och blefvo i senare
tider föga lästa.” — Hans broder, domprosten i
Strengnäs, Lars Ekmarck, har efterlemnat tre
söner:
Ekmarck, Carl Erik, den äldste, assessor
och boktryckare i Strengnäs, har der utgifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
