Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elementarskola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen Svensk konung förut varit. Han gaf 20
dukater i håfven åt de fattiga och 400 daler s. m.
till kyrkans utvidgande. Efter gudstjensten
öfvervar konungen ett bröllop i kyrkobyn, der han
gaf 20 dukater åt bruden, med hvilken han
dansade. En qvinna, som spelade nyckelharpa, fick
6 dukater. Nyckelharpan förvaras vid
porfyrverket, äfven bröllopshuset i kyrkobyn hålles i stånd,
och bibehåller, genom en inskrift, minnet häraf.
— Konung Gustaf I hade, på sin flykt, tagit
denna väg ifrån Mora till Lima. Carl XI frågade,
under sitt vistande härstädes, Dalkarlarne om den
svåra vägen, och fick till svar: ”Vägen är god
nog. Vi vilja ej hafva honom bättre i denna
ort; vi slippa här så väl fram som kung Gösta
före oss.” (Om denna socken se äfven
Buschovius, Daniel.) — Allmogen i socknen är särdeles
idog och händig, samt förfärdigar båtar, laggkärl,
askar, skåp, kistor, såll, väfskedar, m. m.,
hvarmed Dalkarlen utvandrar till andra orter i riket.
— I denna socken märkes: Elfdals porfyrverk (se
nedanför). Storhars silfvermalms-skärpning,
upptäcktes år 1734. År 1743 blef, enligt kongl.
bergs-kollegii tillstånd, ett intressentskap dertill
inrättadt, hvilket bestod af 69 lotter. Denna
skärpning bearbetas nu ej mera. Rotenskans, vid
Rotelfvens utlopp i Öster-Dalelfven nära Rotsby, blef
uppkastad år 1677 vid Danskarnes infall från
Norrige. Sockenboerne höllo då här 100 mans
besättning; endast några lemningar äro nu qvar af
skansen. En annan skans uppkastades förut inom
socknen i Carl X:s tid, under kriget emot konung
Fredrik III, då Norrmännen inföllo i Herjeådalen och
Jemtland. Rotenby gränsetull är indragen. Om
Långö jernbruk, se detta ord. —
Öster-Dalelfven flyter genom socknen och delar den i
tvenne lika stora delar. Endast i trakten af
densamma träffar man bygd och odlingar; det öfriga
är vildmark. Af andra vattendrag märkas
Rote-elfven, Wanån och Tjenån. Stora landsvägen
följer Dalelfven ända till Asbyn, hvarefter ridväg
vidtager åt Särna. Bland porfyrbergen äro
Blidberg, Rännås, Klitten och Lokaberget de vigtigaste.
Vid Rotelfven ligga de ödelagda Rotendals
grufvor, hvilka varit bearbetade på blyglans, hållande 1/2
till 3/4 lod silfver på centnern. Elfdalen och
Evertsberg bestå af 25 7/8 mtl. och hafva 3,312 invånare.
Deras areal utgör 490,212 tunnl., af hvilka 40,000
äro sjöar och kärr. Adr. Falun.
Elfdals porfyrverk, i ofvanstående socken, 3/8
mil norr om Elfdals kyrka, vid byn Näset.
Prosten Er. Näsman, kyrkoherde i Elfdalen, emellan
åren 1715 och 1744, var den första som
lemnade underrättelse om porfyren. Bergs-kollegium
lät i anledning deraf företaga undersökning, år
1731, uti Klittberget och Wåmhus-skogen. De
första författare, som nämna porfyren i Elfdalen,
äro landshöfdingen frih. Tilas, i sin Stenrikets
historia och i Sveriges mineral-historia, samt
bergmästaren Cronstedt i sin mineralogi. Allmogen
kallar denna stenart koppsten eller kopyttsten.
Efter ytterligare undersökningar år 1785, blef ett
bolag ingånget att förädla porfyren. Stiftaren var
riksrådet grefve Bjelke, hvilken, såsom
ordförande för sällskapet Pro Patria, under missväxtåren
1772 och 1773 sysselsatte sig med utdelningen af
understöd för Elfdalen och andra socknar i
Dalarne. Detta bolag bestod i början af 1,500
aktier till 5 R:dr stycket, hvilka flere gånger
uppburos. Ändtligen kunde arbetet börjas år 1788. Då
varande studeranden, sedermera öfver-direktören
E. Hagström, blef verkets styresman, och bidrog
till dess inrättning. Ändamålet dermed var, att till
nytta och prydnad förädla de vackra inom denna
socken funna porfyrarter och förskaffa
sockenboerne någon förtjenst. Platsen, som inköptes till
verkets anläggning, tillhörde Näsbyn; denne ligger
midt ibland porfyrbrotten, hvilka sträcka sig på
alla sidor. På de stora block, som blifvit
sprängda ur berget, borras en rad hål, hvarefter
stycket sedan sönderkilas och brytes i mindre delar,
hvilka grofhuggas på stället, transporteras till
verket och der sågas, formas, slipas och poleras.
Smärre stycken, hvilka passa till urnor och dylikt,
både grof- och finhuggas i grufvorna, innan de
föras till verket. De förnämsta porfyrbrotten äro
i Blyberget, Klitten, Dysberget, Brunsberget,
Rännåsarne, Norderåsen eller Orlock, samt vid Åsen,
der granitell-porfyren tages. I elfven och vid dess
stränder finnes isynnerhet den gröna porfyren; vid
byn Gåshvarf fanns år 1823, efter mycket
sökande, det stora porfyrblock af omkring 600 skepp:ds
tyngd, hvaraf den stora vasen utanför norra
façaden af Rosendals lustslott uthöggs, och
fullbordades 1825. Mekaniken, inrättad af förutnämnde Er.
Hagström, består af en genom alla tre våningarne
af huset gående vändstock, drifven af vattenkraft,
och derifrån remtrissor gå åt alla håll,
hvarigenom svarfning och slipning förrättas. Här
tillverkas äfven bordskifvor af mosaik, hvartill man har
ej mindre än 64 slags porfyr att använda. —
Verket inköptes af dåvarande kronprinsen Carl Johan,
såsom hans enskildta egendom. Arbetena
förrättas af bönderne i socknen, såsom binäring;
verkets anläggare, Er. Hagström, inöfvade dem häri
till en förvånande grad af skicklighet. Den första
urnan, som tillverkades vid Elfdals porfyrverk,
förvaras på Drottningholms slott, med en inskrift. Bland
här utförda arbeten bör äfven nämnas piedestalen till
konung Gustaf III:s bildstod. Till utrikes orter
hafva dessutom åtskilliga här förfärdigade
konstarbeten blifvit afyttrade. Verket har egen
försäljningsbod i Stockholm. — Nära porfyrverket
upptäckte Hagström en mineralkälla. Vattnet, pröfvadt
af prof. Gistrén, är jernhaltigt och något
hepatiskt. Ett brunnshus är der uppfördt.
Elfkarleby, en socken, belägen i Örbyhus
kontrakt och härad, Upsala stift och län, 7 mil N.N.V.
från Upsala, vid Saltsjön, hör till 3 kl. reg.
Socknen skiljdes från moderkyrkan Tierp uti drottning
Christinas tid, emedan de lågo så nära hvarandra.
Den gamla kyrkan skall varit byggd år 1478. I
socknen är en sparbank inrättad. Dalelfven, som
löper genom socknen och faller ned med ett så starkt
brusande ut i hafvet, får här namn af
Elfkarleby-elfven. Vid byn Elfkarleby synes en lång holme midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
