Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Exegetik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Exercitii-miistare.
Expeditions-utskott. 451
minst jemngode med exellenserne i raog, enär det
beter i grundlagen, att statsråden, näst efter
stats-ministrame, innehafva rikets bögsta embeten; men
braket har antagit det annorlunda.
Kxercitii-auästnre kallas de universitets-lärare,
hvilka meddela undervisning icke i någon
vetenskap, ulan i vissa vackra färdigheter, som kanna
ingå i en god uppfostran. Dit räknas då äfven
den undervisning, som universitetet lemnar i skön
konst, hvilken vid universitetet, såsom en blott
for vetenskaperna beräknad anstalt, intager
allenast ett underordnadt rum. Lärarne i musik och
teckning höra således till exercitii-mästarne,
äfvensom lärarne i de moderna språken; ty äfven
dessa hafva intill våra dagar blifvit studerade vid
universitetet mera såsom en vacker talang, än med
vetenskaplig anda. Två andra exercitii-mästare äro
fäktmästaren och stallmästaren, hvilken undervisar
i ridkonsten. Exercitii-mästarne uppbära lön af
akademien; men med skyldighet att undervisa, utan
betalning, ett visst antal studerande. Till
erhållande af sådan undervisning kan hvar och en
student anmäla sig och lottkastning afgör, hvilka
komma i åtnjutande deraf. Dessutom pläga
exercitii-mästarne äfven meddela undervisning för
betalning åt andra studenter. En sådan lärare i
danskonsten har äfven funnits; men tjensten blef
indragen i Upsala vid senaste ledighet.
Kxing-, hundexing (Dactylis glomerata), en
mångårig växt, hvilken förekommer på högre belägna
ängar och åkrar nästan allmänt i alla delar af
riket, och är ett af våra mest frodväxta grässlag,
samt ganska förmånligt såsom foderväxt, ehuru det
färskt är mindre begärligt för kreaturen, i
anseende till de små, styfva och stickande hår,
hvarmed bladen äro beklädda.
Exkotiiuionikntiou eller bannlysning ur kyrkans
gemenskap, förlorade i det protestantiska Sverige
småningom den kraft densamma ägde under
katbol-ska tiden. Då var kyrko-agan, både genom
folkets tro och genom lagligt privilegium, högre än
all annan lagskipning, och brukades äfven i sådana
fall, der verldslig lag snarare bordt tala, ja,
mången gång såsom ett säkert vapen till anfall emot
påfvemagtens och prestväldets motståndare. Vid
reformationen inskränktes den, likasom hela den
andeliga lagskipningen; men försvann dock icke
fullkomligt. Tvertom står bannlysningen ännu qvar i
vår kyrkolag, ehuru den sällan kommer i fråga,
belst sedan det stadgades i presteståndets
privilegier år 1723, att alla mål, dem allmänna lagen
bestraffar, icke höra under kyrkotukten. De
verldsliga domstolarne, den juridiska lagskipningen,
betraktas i våra dagar såsom hufvudsaken för
upprätthållandet af ordning och rättstillståndets helgd.
Den inre grunden derför, sedligbeten och
gudsfruktan, beror på undervisning, uppfostran,
exempel och förmaning; men mindre än fordom pä yttre
»träff och tvång. Kyrkolagen af år 1686 egnar
dock ännu ett eget kapitel åt föreskrifterna om
bann. Den skiljer emellan mindre och större bann.
Det förra ålägges af biskop och konsistorium,
efter föregångna varningar, och består i uteslutan-
de från nattvarden, från vigsel, fadderskap och
kristlig begrafning. Detta mindre bann kan
användas, när någon "uti en uppenbar och allom
vitterlig synd och last sig förhärdar."
Själasörjaren äger då att varna syndaren först enskildt
och sedan i vittnens närvaro; men först derefter
att anmäla honom hos konsistorium. Det större
bann är en stegrad grad af det mindre, och
kommer i fråga för en syndare, som icke låtit sig
rättas af detta sistnämnda. Förhållandet anmäles
då bos konsistorium ånyo och vidare hos
verldslig öfverhet, för den händelse att verldsligt straff
kan användas. Men om detta icke är förhållandet,
tillkännagifves saken bos konungen, och
kyrkoherden lyser syndaren till bättring tre söndagar à
rad, uppmanar församlingen att bedja Gud för
honom, och uttalar slutligen bannlysningen öfver den
obotfärdige. lian är då satt utom församlingens
gemenskap och ingen utom hans hustru, barn och
tjenstehjon äger rätt att äta och dricka eller
umgås med kouom, såsom med en kristen broder.
Ångrar han sig, så tages han åter in i kyrkans
gemenskap; men sitter han i bannlysning öfver ett
år, blifver landsflykt hans straff. Så lyder
kyrkolagen. Tillämpningen har dock genom tidsandans
magt nästan fallit i glömska. Den synd, som ej
af verldslig öfverhet straffas, hemfaller i våra
dagar under Guds och samvetets dom. (Se vidare:
Bannlysning.)
Kxorcism kallas en fordom bruklig ceremoni vid
döpelsen. Den var grundad på den föreställningen,
att den onde anden beherrskade hvarje nyfödd
menniska, före dess upptagande i den kristna kyrkan.
Derföre plägade döpelsen åtföljas af en egen
besvärjelse, hvaruti presten befallde den onde anden
att vika bort. Denna ceremoni öfverlefde
reformationen, och qvarstod orubbad af konung Carl
XI:s kyrkolag, till dess handboken aflysle
densamma år 1811.
Kxpeditions-chef är namnet på den embetsmän,
som närmast under departements-chefen förvaltar
stats-departementerna. Han bekläder
förtroende-embete och njuter rättighet, att, jemte
expeditions-chefs-befattningen, bibehålla sin förut
innehafvande tjenst. Dock uppbär han icke lön å
båda ställena, och förrättar endast den ena tjensten,
nemligen expeditions-chefs-embetel. Denna
rättighet innebär således endast, att ban, vid
nedläggandet af cxpeditions-cbefs-embetet, kan återgå
till sin förra plats. Expeditions-chefen är, inom
hvarje departement det föredragande statsrådets
närmaste man, dess biträde vid sakernas beredning
och sjelf ansvarig för expeditionerna.
Kxpeditlous-utskott kallas den afdelning af
rikets ständer, som uppsätter riksdagens
gemensamma expeditioner, t. cx. rikets ständers
underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t, riksdagsbeslutet,
m. m. Hvarje riksstånd har dessutom sitt
serskilda kansli för sina protokoller, remisser, o. dyl.
Men expeditions-utskottet är alla riksståndens
gemensamma kansli, icke såsom de öfriga utskotten
en beredande och rådplägande korps for vissa
riks-dags-ärender. Från ståndens kanslier är detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
