Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gillen.
(Simo.
639
15:de seklet, hufvudsakligen af samma slag som i
det öfriga Europa. Men ehuru för det mesta
fastade vid städerna förekommo likväl sådana äfven
flerestädes pà landet, t. ex. i Forsa socken, der
gillestugan ännu qvarstår, och i hvars mur man
funnit en jernring, innehållande de i gillets lagar
utstakade böter. Till dessa sockengillen samlades
man tre gånger om året, neml. kort före
fastlagen, under de tre pingstdagarne och
Mårtens-da-gen. Sammankomsten räckte i tre dagar och hvarje
husfader medförde mat och dryck. Deras
vigtigaste rådplägningar öppnades och slötos med
dryckeslag. Namnen voro olika på gillena, och de
uppkallades merendels efter något skyddshelgon,
såsom "War Fru Gi|de Svenska manna",
Wårfru-gille, Heliga Lekamens, S:t Eriks, S:t Gertruds,
Heliga Grafs Gille, m. fl., i Stockholm, S:t
Nicolai eller Karla Gillet i Strengnäs, Jungfru Maria;
Psaltares Broderskap dersammastädes, Knuts-gillet
i de Skäuska städerna, o. s. v. 1 Upsala funnos
S:t Peders och S:t Jakobs gillen, hvilka Busser
anser halva varit domsäten, emedan Peringskiöld
anför tvister, som der skola blifvit afdümde. Ibre
anför i 4:de delen af Upsalia Illustr ata, att dessa
gillen hade sina åldermän, bisittare och gärdamän;
att de drucko om lustigt, samt att i Wisby gille
var genom lag stadgadt, att dricka först vår
Hetros minne, sedan jungfru Mariæ och dernäst S:t
Catharina minne, emedan hon var gillets patronessa;
derefter uldet mans-kanna och ijardemans-kanna, då
källaren sedan borde tillslutas, så framt ej
gillesbröderne enhälligt kommo öfverens, att vidare
dricka hvarannan till. En viss öfverensstämmelse
ägde rum i afseende på gillenas bestämmelse.
Deruti ingingo gemensamma andaktsöfningar, medelst
messor till minne af gillets skyddshelgon, eller
själamessor för gillesbröderne sjelfva. En
hufvudsak var föreningen för gemensamt försvar, så att
om en gillesbroder led någon oförrätt, ansågs den
gälla hela gillet. Men icke blott lidna oförrätter
voro gemensamma; äfven begångna brott delades
till en viss grad. Sambälligheten var sådan, att
om eu gillesbroder dödat en för gillet fremmande
person, var det en skyldighet för gillesbröderne,
att skvdda honom emot förföljelsen af den
dödades anförvandter. Blef någon broder fången,
återköptes han af gillet, blef han sjuk vårdades han,
led han skeppsbrott, eller dylika olyckor,
understöddes han; och den som vägrade sin hjelp,
betalade böter till gillet. Jemte dessa allvarsammare
föiemål, samt rådplägningar om gillets
angelägenheter, blandades äfven gemensamma sällskapsnöjen.
För inträde i gillet erlades en viss afgift, likasom
också hvarje öfverträdelse af gillets stadgar var
förenad med böter, dels i penningar, dels i varor,
såsom honing, vax eller dryckesvaror. Ledningen
af samfundets angelägenheter var uppdragen ål
vissa embetsmän, af hvilka den förnämste kallades
convenh-provest eller skråherre, om han var af
andligt stånd, och ålderman, ifall han tillhörde de
verldsliga bröderne. Deras biträde utgjordes af
sthotkrüder eller bisittare, hvilka skulle bestrida
uppbörden af gillets inkomster, verkställa uppköp för
dess behof, o. s. v. Dessutom Tunnos skrifvare,
hvilka upptecknade gillets skriftliga handlingar,
m. fl. mindre tjenstemän. Med klostren stodo
gillena stundom i förbindelse, så att dessa begge
inrättningar ingingo i ett slags kompaniskap, och
meddelade hvarandra sina rättigheter.
Gllliiig kallas, i de norra länen, ett bömält,
utgörande 48 lisp:d.
Gilling imythol.), en jätte, som med sin hustru
koin till dvergarne Galar och Fjalar, för att af
dem begära gästfrihet; men de blefvo i stället
mördade. Denne jättes son hette Suttung och
spelar en stor rol, i fråga om skaldeinjödet. (Se:
Fjalar, Galar, Suttung.)
4>lllin»it, ett mineral som hör till slägtet
silikater, och består af kiselsyrad lerjord samt
jern-oxid-oxidul med vatten och förekommer amorft af
svart färg, glanslöst och mjukt, uti Gillinge
grufva i Södermanland.
Gills<M(l, annex till Örslösa, beläget i Kållands
härad af Skaraborgs län, mil V.S.V. från
Lidköping, j mil från Wenern. Socknen innefattar
en areal af 1,990 tunnl. jord och har 356
invånare. Jemte socknen Wäla, äfven annex till
Örslösa, består Gillstad af 16-} mtl. Adr. Lidköping.
Giinle (mythol.), en motsvarighet till de kristnas
himmel, är Eddans namn på det rum, der, efter
jordens och Walballs förstöring vid Ragnarök, de
goda skola samlas kring allfader, för alt njuta
evig sällhet. Det skildras såsom ett palats,
beläget vid ändan af den södra verlden, större än alla
och klarare än solen.
Giuiitieiie, en sätesgård om 4^ mtl., invalstads
socken af Westergöthland. liar ett utmärkt
vackert läge och är väl bebygdt. Härunder höra
frälsehemmanet Djurarp och 2:ne mjölqvarnar. Ägare
hafva varit ryttmästaren Dellvig och brukspatron
Flach.
GimiiierstH, frälse-säteri om 4 mil., beläget i
Juleta socken af Södermanland, har bördig
jordmån med trädgård och stort växthus, vacker
belägenhet vid sjön Öljaren. Gimmcrsta är ett
gammalt herresäte, ty redan år 1462 npplät riksrådet
Magnus Gren detsamma, med 24 underliggande
landtbönder, till morgongåfva åt sin senare fru
Gertrud. Grens dotter Philippa var gift med Bengt
Ryningh, en förtjent man under Svante Sture, och
genum henne öfvergick Gimniersta i Ryninghska
slägtens ägo, der det bibehölls ända till år 1805,
då det såldes till D. G. Hildebrand, hvilken
gjorde Ginunersla till fidei-kommiss ät sin systerson,
nuvarande innehafvaren, 11. Ex. frih. Carl Carlsson
Bonde och dess arfvingar. Hela egendomen
innehåller 29^ mtl. och dessutom räntan af 2 j mtl.
A säteriets ägor ligger Juleta sockenkyrka, och
har ägaren full patronat-rätt vid utnämnande af
pastor, komminister och lägre kyrkobetjening.
G i mo, ett stängjerns- och jernmanufaktur-verk i
Skeft hammars socken uf Upland, blef redan år (615
grundlagdt af lians Ivarson, ägdes sedan af Louis,
Stephan och J. Jakob De Geer. Ilar 2 härdar.
Medel-tillverkningen är 1,500 skepp:d, emedan
smide! vid lillåtne verkstäder är fritt. Hammarskatts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
