Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gothus.
Gotienvlh.
651
mationens fader, Laorentins Petri från Örebro, med
hvilken denne i allt var olik, eharu gift med bans
dotter och hans efterträdare pä erkebiskops-stolen.
Vid svärfaderns död var han theol. professor i
Upsala, en man med studier, angenäma
umgänges-gåfvor och ett smidigt väsen, beredd att göra
lycka genom hvad medel som helst, och således
passande för Johan Ill:s afsigter. Han utnämnde
honom derföre till erkebiskop år 1573, och lät viga
honom dertill af biskoparne i Wexjö och Åbo,
med nästan samma ceremonier, som brukades bos
katholikerne. Detta syntes både Gotbus och de
öfrige biskoparne något för tidigt, och han sökte
derföre afböja det; men måste gifva efter för
konungens vilja. Fore sitt utnämnande, hade ban,
såsom det påstås, nödgats skriftligen förbinda sig
att befrämja lithurgiens införande och gjorde det
äfven så vidt han förmådde. Detta var likväl icke
särdeles mycket, ty dels vågade han ej gå alltför
uppenbart till väga, dels saknade han behöfligt
anseende och inflytande pä sitt stånd. Missnöje med
sig sjelf, grämelse och samvetsagg tärde äfven
pä hans lif, och han slntade det vid endast 50 års
ålder, d. 12 Febr. 1579, sedan han föga mer än
fem är beklädt embetet. Det enda
anmärkningsvärda man för öfrigt vet om hans förvaltning är,
att presterne i hans tid började nyttja hattar i
stället för de förut brukliga mössorna, eller, som
de dä kallades: prestelufvor. — lians brorsan och
en son till borgmästaren i Söderköping, Påfvel
Pedersson, hvilken förut varit smed,
Gothus, Laurentius Paulinus, var född d.
10 Nov. 1565. Lik alla dem, som före
upplifvandet af Upsala universitet under Gustaf Adolf,
ville uppnå högre lärdomsgrader, studerade han i
Tyskland och blef, derifrån hemkommen, professor
i mathematiken i Upsala, der han år 1600 d. 22
Jan. höll den första magister-promotionen,
hvarvid sju studerande blefvo magistrar och femton
baccalaurei. Följande året blef ban
theologie-professor, och derjemte universitetets förste
rektor. Han hade först år 1598, i en ålder af
33 är, låtit prestviga sig. Ar 1606 utnämndes
han till biskop i Westerås; men som han råkat
ådraga s:g Carl lX:s onåd, man vet icke rätt af
hvad skäl, måste han utbyta det rika Westerås
stift mot pastors-embetet i den torftiga Näs socken
i Upland. Här stannade han likväl icke länge, ty
genom en skrift om kometerna, hvilken ban
dedicerat till konungen, återvann han dess ynnest och
utnämndes till biskop i Strengnäs, ett embete, som
han förvaltade i 27 år. Bland andra företag, dem
han här dels utförde, dels kraftigt befordrade, var
inrättandet derstädes af ett kongl. gymnasium, det
första af detta slag i riket, och anläggandet af
ett eget boktryckeri, hvilket han för det mesta
sjelf sysselsatte med sina egna arbeten. Härifrån
flyttades han, redan en 72-årig man, år 1637, till
erkebiskops-stolen. Oaktadt sin böga ålder,
undandrog han sig likväl ingen af sitt nya embetes
göromål, och förrättade till och med
visitatio-ner högt uppe i Lappmarken, ilan afled d. 29
Nov. 1646, 81 år gammal, och begrofs i Streng-
näs, en stad, hvarvid hans käraste minnen voro
fästade.
Gothus, Olaus Magni, broder till
erkebiskopen Johannes Magni, hans sekreterare och
domprost i Strengnäs, hade följt honom till Hora och
blef efter hans död, år 1544, af påfven utnämnd
till erkebiskop i Upsala; men hvarpå konung
Gustaf naturligtvis icke fästade något afseende, nan
utgaf sin broders stora historiska verk och
kallade sig sjelf der på titelbladet: Upsalas erkebiskop,
Svea och Götha primas, samt dog i S:t Britas
kloster i Rom d. 1 Aug. 1558.
Gotschalk eller Godeskalk, förordnades af
biskop Libentius år 1030 till andre biskopen i
Skara efter Thorgot, hvilken var den förste. Men
Gotsclialk, en Tysk Benediktinermunk, föredrog
den makliga klosterlefnaden framför det besvärliga
biskops-embetet i ett barbariskt land, enligt
dåvarande begrepp om norden, och kom aldrig till
sitt stift, utan lärer sedan hafva dött, såsom
abbot, i Micbaelis-klostret i Liineburg.
Gotschalk, en Tysk munk från Mecklenburg, blef,
genom konung Albrekts bemedling, år 1365 biskop
i Linköping. Hans utländska börd och den
omständigheten, alt han ansågs hafva blifvit kapitlet
halft påtrugad, ådrog honom i början någon
obenägenhet bland hans underlydande. Man försonade
sig likväl snart med honom, då man fann, att han
var minst lika nitisk om stiftets, särdeles
domkyrkans nytta, som någon infödd. Detta blef
emellertid den gode mannens förderf, ty då han med
strängt allvar återfordrade Itunilarum, nära
Jönköping, hvilket blifvit domkyrkan afhändt, retade
detta mängas barm, som trodde sig hafva bättre
anspråk derpå. Bland desse var en rik och
mägtig riddersman, Matthias Gustafsson af
Sparre-släg-ten, hvilken öfverföll biskopen och ibjelslog
honom vid Tinderyd i S:t Lars socken, nära
Linköping, d. 3 Febr. år 1374. Detta mord satte nu
bela presterskapet i harnesk, och riddaren
förklarades icke blott bannlyst, utan äfven landsflyktig.
Ilan måste resa till Rom och med svårighet,
genom konungens och mänga andra ansedda
personers förböner, lyckades det honom ändtligen
derstädes, att, d. 8 Dec. 1376, få förlåtelse försitt
brott, mot vilkor, att han skulle erlägga 400
mark till domkyrkan och dessutom stifta ett
prebende till samma kyrka för sig och alla dera,
hvilka voro med honom vid biskopens mord. Man
sade likväl, och sådant troddes af den fromma
enfalden, att detta icke varit nog till försoning
af hans brott, utan att han sjelf trånade bort,
att ingen af hans efterkommande hade någon
lycka eller trefnad, samt att, i det bus der ban
vistades, kunde ingen gryta koka och intet ölkar
jäsa.
Gottenvik, förut GÄtnavik, 2 mtl. gammalt
frälse, belägen i Jonsbergs socken af
Östergötb-land, nära en vik af sällsjön. Följande äldre
ägare härtill äro kände, nemligen slätterne: Lillja,
Olofsson till Gottnevi, Sture, Natt och Dag samt
Posse. Abyggnaden är ansenlig, och består af
3:ne stenhus af 3 våningars höjd. llär finnes hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
