Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
634
Gottland.
Gottland. 653
det oundgängliga behofvet fordrar. Hästarne af
öns ras äro bärdige, men, särdeles i södra
delen af ön, små och svaga. Den ringa
fodertillgängen derstädes är orsaken bärtill, likasom
alt bonden, ehuru god tillgång på säd han än kan
äga, aldrig består korn eller bafra åt sina hästar.
I några (a socknar på landet finnas ännu s. k.
skogshästar, hvilka hela året igenom gå nte och
vanligen endast vid stark köld infinna sig vid
gårdarne; de fasttagas ej förr än de skola säljas
eller tämjas. Dessa hästar äro små; men ganska
härdiga. Gottländska får-rasen är af ypperlig
beskaffenhet till slägt, synnerligast de får, hvilka
bela året igenom söka sin föda ute. Man påstår
att köttet deraf erhåller någon smak af vildt; men
deras ull är grof och ojemn, oeb således otjenlig
till klädesfabriker. Utom på Carlsöarne (se detta
ord) äro dessa får ganska små. Endast vid
ytterst sträng köld och djup snö uppsöka
utegångs-fären de foderhus, som äro beredde för dem på
betesmarkerna. Detta sätt att föda fåren brukas
dock endast nti öns södra socknar, samt på Fårön;
i den öfriga delen af landet är fårslaget af vanlig
storlek, med grof nil af jemn beskaffenhet. På
Wis-borgs kungsladugård finnes ett krono-scbäferi,
hvilket ursprungligen varit af Strelitzer-ras, då det
inrättades år 1 781; men hade genom fårsjuka och
andra missgynsamma förhållanden så försämrat sig,
att det pröfvades nödigt, att låta schäferiet från
nämnde ras småningom förändras till
Soutdowns-ra-sen. Tillgängen på skog är, utom på sydligaste
delen af ön, icke allenast tillräcklig för landets behof,
utan dess afkastning ntgör äfven landets
förnämsta utförsel. Vid den verkställda undersökningen
af ekskogen år 1838, för dess hembjudande till
inlösen åt bemmansägarne, befunnos inom länet
258,096 st. ekar att lösas, mot en afgift af 18,963
R.dr 16 sk. B ko. Sedermera till 1842 års slut
har ekskogen blifvit inlöst å 2,500 hemmansdelar,
för 15,218 R:dr samma mynt. —
Kalklillverknin-gen, Gottlands enda bergsbrnks-gren, åtgör ett
betydligt näringsfång och idkas vid 39
privilegierade kalkugnar, hvarförutan allmogen till husbehof
begagnar sä kallade kalkmilor. Den i Wisby stad
privilegierade kalkugnen, hvartill 271 J kaster
kronans ränteved, att in natura levereras, äro
an-slagne, bär ännu namn af krono-ugnen, ehuru den,
med ofvannämnde rättighet till ränteved, blifvit
såld till enskildte, sedan der förut, for kronans
räkning blifvit förbränd till kalk all den huggna sten,
hvaraf Wisborgs slott var bygdt. Kalkbränningen,
vid samtliga kalkugnarne, sysselsätter omkring 190
kalkugnskarlar, utom tjenstehjon och allmoge. —
Vid Klintehamn finnes privilegieradt skeppsbyggeri.
I Öja socken anträffas goda sandstenshrott och der
tillverkas ett betydligt antal slipstenar. Ett slags
blöt, gråaktig sandsten, bekant ander namn af
Golltandssten, utskeppas äfven titi Stockholm och
fremmande orter. Bland binäringar märkes: fisket,
skäljagten och sjöfogelsjagten. Allmogens
vinter-slöjder bestå, för karlarne, förnämligast i
skogshygge samt trädarbeten; för qvinnfolken i
ullspinning, vallmars-väfnad, stickning af tröjor och
strnmpor. Sjöfart idkas af allmogen, ifrån
Bnrgs-vikshamn, synnerligast till Blekingska hamnar, med
13 fartyg, om tillsammans 123 läster.
Landt-mannabandeln drifves isynnerhet med öns
utförsvaror, nemligen spannmål, skogs-effekter,
sandstensarbeten, ylletillverkningar, ull och något frukt,
samt saltadt färkött. — Folket är lifligt och raskt,
isynnerhet strandboerne, visar i allmänhet större
hyfsning i uppförandet och mera belefvenhet i
umgänge än i flere andra landskap, är ganska
ömtåligt för förolämpningar, så väl genom ord som
åthäfvor; dock icke fallet för slagsmål, men ofta
nog for rättegångar. Gottländningen älskar
väl-lefnad och en viss beqvämlighet; men öfverlastar
sig sällan i samqväm, samt är, när så fordras,
färdig till ansträngningar, oförskräckt i faror, och
inskränker sig, utan klagan, till det nödtorftiga,
är härdig i köld och oväder på sjön
(fårskinns-pelsar brukas bär icke) har mycken lätthet att
fatta och visar mekanisk fintlighet, synnerligast
vid inrättningar, som underlätta arbeten. I följd
af Gottlands afskiljda läge hafva inbyggarne
mycket bibehållit äldre sedvanor och lefnadssätt,
ej mindre vid firandet af helger och andra
högtidligheter, än äfven i hvardagslifvet samt i
folknöjen. Så t. ex. samlas ungdomen om
söndags eftermiddagarne och förlustår sig med
åtskilliga lekar, af hvilka flera äro af gammalt
ursprung, såsom draga bank, störta stång, leka
park, springa i kapp, o. s. v. En äkta nordisk
gästfrihet och oförställd välvilja möter man
öfverallt, och i allmänhet råder bär välmåga, idogbet,
ordentlighet och snygghet. Allmogens bondgårdar
likna ej bondgåidarne på fasta landet, utan äro
merendels ganska prydliga och snygga, samt nästan
öfverallt af sten och för det mesta med två
våningar. Likasom Gottland till sin allmänna
beskaffenhet i många hänseenden afviker från fasta
landet, så finner man ock här många egenheter i
seder, bruk, till och med i författning och
sjelfva språket, hvilket, sådant det af allmogen talas,
mer än någon annan landskapsdialekt afviker från
Svenska skriftspråket, hvartill vidare kommer en
egen och särdeles brytning på uttalet. Utom en
myckenhet ord ur det gamla nordiska språket,
hvilka bär icke undergått någon förändriog, bar
i språket också bibehållit sig ett icke obetydligt
antal ord af Tyska, Danska och Engelska språken,
sådana de talades ander medeltiden eller då
Gott-ländningarne, genom sin vidsträckta handel, ägde
gemenskap med dessa folkslag, och då många af
dessa bosatte sig bär, isynnerhet i Wisby. — Länet,
som tillika utgör ett stift, är indeladt i 2
domsagor: norra och södra häradets, innefattande det
förra: Bro, Lummelunds, Forsa, Ruthe, Båbls,
Lina, Endre, Dede, ||al|a och Kräklingbo
tingslager; det senare: Garde, Burgs, Hemse, Fardhems.
Hoborgs, Grötlinge, Ilablinge, Heide, Banda och
Stenkumla tingslager; 1 lagsaga, sammanslagen
med Södermanlands oeb Stockholms läns; 2
fögderier: norra och södra befallningen, innefattande
ofvannämnde tingslager samt efter samma
fördelning; 3 prosterierj 44 pastorater, hvaraf 5 reg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
