Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
674
Grip.
Gripa.
sekreteraren, Carl Gabriel Grip, ior en kort
tid införlifvades dermed; men hvars ätt utgick med
stiftaren. Den siste af Sveriges jarlar, den
bekante Bengt Algotsson, lärer varit af denna slägt,
hvilken utgick på manssidan med Bo Knutsson,
riksråd, väpnare och höfvidsman på Axvall vid hans
död år 14 tO. Vapnet upptogs sedan af hans
systerson, Bo Nilsson Natt och Dag, i Längden.
Erik XIV prydde, vid sin kröning, Birger Nilsson
Grip till Winäs, med den tredje friherrliga
kronan; men denna ätt utdog i slutet af 1500-talet,
förr än den nuvarande riddarhus-matrikeln
inrättades. Den, som likväl först och allmännast gjort
namnet kändt, var
Grip, Bo Juliunson, riksdrots under Albrekts
regering. Sjelf rik och mägtig, blef han det
ännu mera genom sitt giftermål med Knut Posses
dotter och genom ett klokt begagnande af tiden,
hvarvid han icke skydde något medel för
vinnandet af sina ändamål. Af konung Magnus utsedd,
att, jemte flere andra rådsberrar, afsluta
äktenskapsförbindelsen mellan hans son Håkan och
prinsessan Elisabeth af Holstein, ingingo de här, på
konungens vägnar, det förnedrande vilkoret, att
Magnus skulle afstå Sveriges krona till grefve
Ilen-rik, i fall äktenskapets fullbordan hindrades af
honom. Förtörnad häröfver och kanske bekant med
eller fruktande ytterligare stämplingar af desse
trotsige aristokrater, förviste konungen dem ur
riket, till ett antal af 24. De försökte alla
medel att. blidka honom; men när detta ej lyckades,
uppsade de honom formligen tro och lydnad,
valde egenmägtigt Albrekt af Meklenburg till konung,
förde honom med sig till Gottland, der ban, på
deras föreställningar, hyllades af invånarne,
hvarefter de uppsatte den här, hvarmed Albrekt vann
slaget vid Tillinge och derigenom Svenska kronan.
Han var en konung efter deras sinne, svag,
obetydlig, begifven på nöjen och i ständigt
penninge-behof. Härigenom kom han belt och hållet i
Bo Jonssons händer, hvilken försträckte honom den
ena summan efter den andra, och fick rikets slott
och län i pant, såsom säkerhet för sina
förslräck-ningar. Han blef på detta satt i sjelfva verket
rikets egentlige regent, ulskref egenmägtigt
herredagar på sitt slott Gripsholm, och gjorde, utan
ansvar, hvad honom behagade. Sin slägting, Carl
Nilsson Färla, hvilken ådragit sig hans fiendskap,
kanhända af svartsjuka, emedan Bo Jonssons fru
troddes gynna honom med sin kärlek, förföljde
han in i Riddarholmskyrkan, dit denne tagit sin
till-flygt och mördade honom med egen hand vid
högaltaret 1381. Den verldsliga rättvisan hade mot
honom inga vapen, och den andligas vrede öfver
helgedomens oskärande försonades med frikostiga
gåfvor till kyrkan. Han dog d. 20 Aug. 1386,
och utnämnde tio de förnämste af rådet till
verkställare af sitt testamente. Desse, hvilka ärfde
hans magt och rikedomar, likasom de ärfde hans
grundsatser, blefvo nu i sin ordning de regerande
i landet. Det var egentligen de, som störtade
Albrekt och i hans ställe uppsatte Margaretha på
thronen. Man kan göra sig ett begrepp om Bo
Jonssons rikedom, den störste någon Svensk man
ägt, deraf’, att han vid sin död bortgaf, i
åtskilliga donationer, 115,000 lod silfver, och att ban
innehade Stockholm, Kalmar, Bornhulm , Nyköping,
Söderköping, Westerås, jemte öfriga städer i
West-manland och Dalarne, Ringstaholm, Axvall, nästan
hela Finland och för öfrigt stora gods i alla
rikets län.
Grip, Vili Huson, riddare, riksråd och lagman
i Östergöthland och Södermanland. Enligt Sb.
Rosenhane blef han år 1523 förklarad för rikets
fiende, såsom anhängare af Christian Tyran, och d.
14 Febr. 1525 ihjelslagen af bönderne i
Wing-åker; men enligt Stjerninan år 1521 af Severin
Norrby tillfångatagen på Stegeborgs slott och förd
till Köpenhamn, hvarefter hans söner, Birger
Nilsson och Peder Nilsson utgèfvo ett skriftligt betyg
om sin fars död, dateradt Stockholm den 5 Maj
1533, till vederläggning af Berndt von Mehlens
tryckta förklaring härom. Den äldre af dess söner,
Grip, Birger IVilssou, af Gustaf I kallad in i
rådet, samt, vid konungens kröning, slagen till
riddare, blef 1529 ståthållare på Elfsborg och
skickad till Lybeck att underhandla om denna stads
handelsfrihet på Sverige. Ilade uppdrag alt år
1531 emottaga konungens brud, Catharina af
Sachsen-Lauenburg, och afsändes 1537 till
Köpenhamn, för att, jemte tre andra riksråd, å
konungens vägnar, inför hans svåger konung Christian,
svara på Lybeckarnes klagopunkter, framställda
genom grefven af Hoja. F.rik XIV upphöjde honom
i friherrligt stånd och satle honom 1566 i
spetsen för en fördelning krigsfolk, hvarmed han
gjorde ett infall i Halland, sköflade och brände
derstädes. Dog år 1571. Hans son,
Grip, Mauritz, äfvenledes riksråd, förde
befälet öfver en Svensk här, hvilken Johan III
skickade in i Ryssland år 1591. Han framträngde väl
ända till Novvgorod; men hemsöktes af ett
förfärligt oväder och sjukdomar bland trupperne, sä att
ban nödgades draga sig tillbaka, utan att hafva
råkal någon fiende. Johan öfverhopade honom
derföre med fürbråelscr; men då Grip, som visste
sig ej hafva förtjent dem, begärde sitt afsked,
sökte konungen blidka honom, för att ej förlora
en så skicklig embetsmän. G. dog emellertid kort
derefter, snart följd af konungen. Emedan han
icke efterlemnade någon son, utgick ätten med
honom. Om begagnandet af den gamla ätten Grips
vapen uppstod, under drottning Christinas regering,
en tvist emellan Leijonhufvud och Stråle, hvilken
afgjordes sålunda, att den sistnämnde skulle sätta
ett gyllene hufvud på gripen och kalla sig
Gyl-lengrip.
Gripa, basta och binda en person, hvilken ej är
förvunnen till missgerning, straffas med ett är^
fängelse, med eller utan arbete, och 100 d-lr s:mts
böter, eller, vid bristande tillgång, med
ytterligare fvra månaders fängelse. Elt sådant våld
räknades af gammalt under det s. k. edsöret, och var
då belagdt med ärans förlust; men efter en kongl.
förordning af år 1799 är detta brott icke länsre
upptaget under benämningen af edsöre. I allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
