Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
684
Grande|»
Grundsund»
Grundel, Jakob, halfbroder till Helmfeldt, och
son af borgmästaren Jakob Grundels senare fra.
Han anställdes d. 25 Juni 1673, såsom konduktör
vid Dünamündes skans, tog afsked från denna
befattning och gick in vid flottan 1675, som
volontär, tjente vid åtskilliga regementer, tills han år
1709 blef öfverste för Södermanlands regemente,
hvilket han anförde med heder i slaget vid
Helsingborg år 1710. Under sin tjenstetid bi vistade
ban dessutom tvenne sjöslag mellan Svenska samt
Danska och Holländska flottorna, jemte slagen vid
Halmstad, Lund och Karva, samt landstigningen på
Seland. Blef landshöfding öfver Westerbotten 1719,
general-major och friherre, och vid sitt
afskedstagande, år 1733, general-löjtnant. Född 1657,
död 1737.
Grunden, A. A., prost i Söderala, född 1746,
död 1802, har utgifvit flera undervisningsböcker,
samt Gellerts Lefverne, och en afhandling: Utrum
nimitis in republica esse possit literatorum numerus?
Grundlagar kallas de urkunder, som bestämma
statsmagternes, konungens och folkets förhållanden
till hvarandra. De innefatta den s. k. stalsrullen,
hvilken äfven kallas o/fenllig rätt (jus publicum), i
motsats till privaträtten, som föreskrifver
enskilda medborgares rättsförhållanden inbördes och till
staten. Sveriges grundlagar äro bestämdt skiljda
ifrån den öfriga lagstiftningen, och kunna förändras
blott med iakttagande af serskildta former. De
voro icke så fordomdags. Då funnos de stadganden,
som utgjorde sjelfva statsförfattningen, blandade
med den öfriga lagen och betraktades lika med
den. Konunga-balken i landslagen var Sveriges
grundlag* i gamla tider. I viss män knnde dit
räknas äfven konung Gustaf I:s testamente, samt
ännu mera de försäkringar, dem konungarne
brukade gifva vid sitt uppstigande på thronen, jemte en
mängd recesser och fördrag, hvilka afslutades vid
herredagarne. Dessa tiders statsrätt var således
skingrad i flera urkunder, och det dröjde länge
innan de samlades till en kodex. Den äldsta
handling, som bär namn af regeringsform är af år
1634’, men den uttömmer icke det begrepp, som
nu fästes vid detta namn. Den är mera en
förvalt-nings-orduing. Riksdags-ordning fanns sedan 1617;
men äfven denna är efter våra begrepp
ofullständig. Mycket som nu bestämmes i lagarne
lemnades den tiden åt sed och häfd. Regeringsformen
1660 är blott ett tillägg till den af 1634, och vid
1680 års statsförändring utfärdades ingen ny
regeringsform. Det var just en hufvudsak i konung
Carl XI:s envälde, att konungen ej skulle bindas
vid någon regeringsform. Men vid enväldets fall
stiftades åter en regeringsform år 1719,
hvilken året derpå förnyades med några
förändringar. Ifrån denna tid har begreppet af grundlagar,
såsom en serskild klass af lagar, inkommit i vår
stats-författning. Riksdags-ordningen 1723 var
grundlag, och antalet ökades 1766 med
tryckfrihets-lagen. Gustaf III:s tid hade sina grundlagar i
1772 års regeringsform och 1789 års
förenings-och säkerhets-akt; men tryckfriheten upphörde att
räknas för grundlag. Deremot upplifvades 1617
års riksdags-ordning, emedan konungen sagt sig
vilja återställa det regeringssätt, som funnits före
enväldet 1680. Efter statshvälfningen 1809
bestämdes grundlagarne till fyra, regeringsformen d.
6 Juni 1809, riksdags-ordningen d. 10 Febr. 1810,
tryckfrihets-förordningen, hvilken stiftades 1810,
men utbyttes 1812 emot en ny, samt
successions-ordningen för kronprinsen Carl August,
förnyad d. 26 Sept. 1810 för den nu regerande
konunga-ätten. Deremot är riks-akten, som
bestämmer förbållandet till Norrige, icke Svensk
grundlag, ej heller vissa andra urkunder, hvilkas
innehåll röra statsrätten, såsom ansvarighets-lagen
för konungens rådgifvare, instruktionen för rikets
ständers justitie-ombudsman, m. fl.
Grundregnler äro sådana kronans
höghets-rättigheter, som angå rätt till ägande af jord eller
ränta. All sådan egendom, hvilken icke tillhör
någon enskild, icke heller väl och till det
allmännas båtnad kan nyttjas eller försvaras af enskilda
ägare, bör derföre tillkomma staten, emedan det
ligger i sakens natur, att all fast egendom inom
statens område bör vara under något visst
ägande-välde. Detta är rättsgrunden för kronans
grund-regal-rätt till grufvor, stora skogar och allmänna
vatten: bergs-, skogs- och vatten-regalerne. Men
dessutom har kronan positiv rätt till dessa
grund-regaler uti Helgeandsholms-beslulet år 1282,
hvarigenom kronan tillades alla bergverk, på hvars
ägor de än kunde vara, flere sjöar och strömmar
i landet, all stubbejord, som af skogar och hedar
kunde upptagas. Härtill kom att konung Gustaf I
förklarade, att alla obebyggda ägor, stora skogir
och allmänningar hörde Gud, konungen och
Sveriges krona till. Derefter upphörde den fria
inkräkt-nings-rätten af landet, ty då upphörde ledigt land
att finnas till.
Grundränta är den uti penningar bestämda
ränta, som vid skattläggning pröfvas kunna
åläggas en jordlägenhet, i förhållande till dess
förmåner. Den uppkommer af de serskildta
hemmans-Iägenheternas värderande efter melhoderua.
Summan af hela hemmanets serskildta lägenheters
sålunda uträknade räntor utgör hemmanets
grundränta. Härvid följes hufvudsakligen
skattläggniogs-methoden. Denna ränta tjenar till grund för
mantals åsättning, samt fürbyles och delas alltid i
jordeboks- och mantals-räntorna. (Se dessa ord.)
Grundskott säges ett fartyg hafva erhållit, när
fiendtliga kulor skadat dess skrof under vattenlinjen.
Grundsund, fiskläge och kapellförsamling till
Morlanda pastorat, är beläget i Oroust vestra härad af
Bohus län, 3 -J mil V.S.V. från Uddevalla, vid
hafvet, på Skaftölandets sydvestra udde och gården
Löndals ägor. Det kallades fordom Wdrbo. Bebos
nu endast af fiskare, ibland hvilka råder en
allmän torftighet. I slutet af 1600-talet funnos bär
blott 3 strandsittare; men nu deremot 104 bushåll
med tillsammans 473 personer. Storfisket idkas
flitigt med ett större antal sjöbåtar. Rättigheten
att begagna egen kyrka, grundar sig på kongl.
brefvet af d. 20 Febr. 1798. Presten åtnjuter
icke samma rättigheter, som öfriga kapellpredi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
