Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gyllenborg.
Gyllenborg.
721
väl ntnämnd till general-adjutant; men fick en
ringare indelning, än den han baft sjutton är förut,
och var ännu 1739 endast öfverstlöjtnant. Nu
uppgick likväl hans lyckas sol tillika med hans
äldre brors, och lian steg med ens från
öfverstlöjtnant till riksråd. Man känner bos honom inga
politiska egenskaper; men brodern behöfde på allt
sätt förstärka sitt parti, särdeles vid
öfverläggningarna om det tillernade kriget mot Ryssland.
Bland dem, som rådde dertill, var naturligtvis
äfven Johan G. Lika som han blifvit statsman, så
blef han äfven kansler för Lunds akademi,
hvilken plats hans bror lemnat år 1742. Han bade
den blygsambeten, att undanbedja sig
Serafimerorden, hvilken erbjöds honom vid dess stiftelse.
Dog den 22 Maj 1752, i en ålder af nära 70 år.
Gyllenborg, Fredrik, den yngste af bröderne,
endast tre år gammal vid faderns död, råkade i
sina barnaår blifva skadad i näsan och i ena ögat,
dock utan att ansigtet deraf vanställdes, var
sedan vid flera tillfällen i lifsfara; men räddades
alltid derur. Likväl bröt ban, vid 40 års ålder, af
sig benet. Han hade åtskilliga civila befattningar,
och blef slutligen 1750 president i
bergs-kolle-giom, K. af N. O. Död år 1759. Berömmes som
en patriotiskt sinnad man och djupt invigd i tidens
politik, till hvars ledare han hörde, ntan att synas
såsom sådan. Sällsamt nog ville en flock
upproriske bönder i Upland år 1743 ställa honom i
spetsen för den resning, som var rigtad mot hans
egen bror, och han måste med flykten undandraga
sig den tilltänkta utmärkelsen. — Hans fru,
grefvinnan Elisabeth Stjerncrona, har författat: Mariæ
hasta del och En Svensks tankar Öfver den 22
Juni i756.
Gyllenborg, Henning Adolf, de föregåendes
brorson. Fadern var majoren grefve Anders G.
Vid 18 års ålder valdes han till rector illustris i
Upsala, den siste, som denna hederstitel blef
tilldelad. Den erbjöds honom äfven i Lund; men
afböjdes af honom. Han gick bof- och civila
em-betsmanna-banan, liksom de fleste af hans slägt,
skickades 1739 till Svenska sändebudet i Paris,
grefve Tessin, med ett hemligt uppdrag, till hvars
fördöljande han tog tjenst på ett handelskontor,
och uppförde sig så till sin patrons nöje, att ban
af honom erhöll ett fördelaktigt vitsord. Under
1742 års riksdag var han sin farbror till mycken
nytta på riddarhuset; men ådrog sig också
derigenom mycken ovilja hos sina motståndare, samt
råkade mer än en gång i verklig fara. Han
yttrade härunder vid ett tillfälle den ganska rigtiga
Åsigten: "Hufvudfelet är regeringens lamhet genom
vårt regeringssätt, som man ej vet, om det skall
kallas monarki, aristokrati eller anarki."
Skickades år 1743 till Hamburg, att underrätta
hertiginnan af Holstein om dess sons val till Svensk
thronföljare, ett politiskt konstgrepp, användt af det
herrskande partiet, för att vinna Ryska
kejsarinnans bevågenhet; blef kammarherre hos Adolf
Fredriks gemål, fick öfver-intendents titel och en extra
beskickning till Ryssland; sedan hof-kanslers titel,
samt blef landtmarskalk vid 1751 års riksdag. Fem
år senare verklig hof-kansler, riksråd, K. af N. 0.
och Serafimer-riddare. Han nedlade likväl, efter
fem års förlopp, sitt rådsembele 1761, då han
endast var 48 år gammal, dertill tvungen af en
tilltagande sjuklighet, och tillbragte sina
återstående dagar i en torftäckt byggning på Svartsjö,
der han lefde endast af sin riksräds-pensioo, hvilken
ständerna nedsatt till 4,000 daler s. m. Dog d.
19 Nov. år 1795 vid 62 års ålder. En lärd och
bildad man, ledamot af vetenskaps-akademien och
vetenskaps-societeten i Upsala.
Gyllenborg, Gustaf Fredrik, son till Johan
Gyllenborg, född på Strömsbro nära Linköping d.
6 Dec. år 1731. Bestämd för den civila
ombets-mannabanan, på hvilken hans härkomst gaf honom
temligen säkra utsigter till befordran, öfvergaf
han den väl icke belt och hållet; men egnade sig
blott med ringa nit deråt, hvarföre han ocksä
der aldrig hann längre, än till kansliråd, R. N. O.,
direktör vid nummer-lotteriet och fullmägtig i
banken. Han tillhörde ensamt vitterheten, och
intager obestridt ett af de förnämsta rummen inom
henne. Detta omdöme kan tillämpas om honom
efter bokstafven. Han var visserligen aldrig
någon af desse populäre skalder, hvilkas sånger lefva
på folkets läppar och der bibehållas under en lång
tidsföljd. Mängden läste honom icke mycket, ens
under hans lifstid, och efterverlden gör det ännu
mindre; men de vittra häfderna skola, bland sina
vigtigare momenter, alltid citera Tåget öfver Ball
och Försök om Skaldekonsten, och han verkade
genom dem, genom sin goda smak oeh sin vård om
språket, kanhända ej mindre till den Svenska
skaldekonstens utveckling, än många andra med
lifligare inbillningskraft och en lättare lyrisk diktion,
dessa vilkor att bli tillgänglig och värderad af
den större mängden. Tillsammans med sin vän,
grefve Creutz, utgaf han sina första poemer,
under namn af Våra Försök, sedermera samlade
vitterhets-arbeten af dem båda, och slutligen endast
egna skaldestycken. De förnämsta af dem äro:
V dr-, Sommar-, Höst- och Vinter-qvädena,
Menniskans elände, en filosofisk, halft melankolisk
betraktelse öfver de många lidanden och obehag,
hvilka åtfölja menniskolifvet, Satir öfver mina vänner,
ett af de bästa i detta vitterhetsslag vår
litteratur alstrat, Birger Jarl, Sune Jarl och Det nya
Herrskapet, trenne skådespel, hvaribland isynnerhet
det sistnämnda förtjenar afseende, såsom ett af de
få lyckade försöken, att rikta vår dramatiska
litteratur med en finare versifierad komedi i den
goda Fransyska stilen, det hittills oöfverträffade
mönstret för denna konstart. Främst bland alla
hans arbeten står likväl Tåget öfver Bält,
hjeltedikt i tolf sånger, hvari han besjöng ett af de
märkvärdigaste krigsföretag, den nyare historien
känner, och den följdrikaste af alla Svenska
bärförares bragder. Vill man mäta detla epos med
de stora antika och moderna förebilderna, så
måste det visserligen erkännas, att det ej uthärdar
någon jemförelse med dem, samt att Gyllenborg ej
var någon Homerus, Virgilius, Tasso eller Milton.
Om man åter, med något nedstämda fordiingar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
