Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hafre fr||a.
Hafvande qvinna.
7
de tefcar. Dessa äro ofta osyrade. Man gör sig
vanligtvis ett origtigt begrepp om bafrebrödets
smaklighet, då man tror det vara mera kärft och
trög-ätet, än korabrödet, hvilket icke är förhållandet.
Af alla brödsorter är hafrebrödet det sundaste,
och man till9krifver delta födoämne icke utan skäl
den liQigbet, lätthet och friskhel, som atmärker
allmogen i nyssberörde landskap.
HarregrKi», knylhafre, fromental, Franskt raygräs
(Arrhenaterum avenaceum), en mångårig gräsväxt,
hvilken förekommer endast sparsamt på andra
ställen än på kustslätterna i Östergöthland, Öland,
Blekinge, Skåne, Halland och Bobaslän; ger ett
godt och ymnigt bete samt betydlig höskörd,
hvarföre den med fordel användes till artificiella ängar.
Hafrerot, bockskägg, salsoii (Tragopogon
pra-tense), en två-årig växt, hvilken finnes bos oss af
tvenne arter, på ängar med lerbotten, 1 Skåne,
Bohuslän, Westergöthland, Nerike och Upland
ymnigt. Örten fortares af de flesta husdjur och
roten blir välsmakande genom odling, samt kan
användas till matredning.
■lafsman eller liafiuiennUka. Om dylika,
hvarmed forslås elt i hafvet vistande menniskolif
djnr, gå pä Skandinaviens vestra kuster lika
talrika som vidunderliga sägner. Så berättas t. ex.
i Oville, att i början af förra århundradet en
dylik hafsman der varit fångad. Då han drogs upp i
båten, gaf han ljud såsom ett gråtande barn och
gjorde vederstyggliga miner. Fiskaren hade honom en
stund i båten; men släppte honom sedan varligt i
»jun, hvarest det tycktes liksom hade en svart
hand stuckit upp ar böljorna och fattat vidundret
om lifvet. Straxt derpå uppstod en förfärlig storm.
Äfven på Tjörn gå dvlika traditioner, och för
ett par år sedan påstodo fiskare i Bohus läns
norra skärgård sig hafva varseblifvit liknande
vidunder, omkring ett par mil utanför
skärbandet. I (Norrige, i trakterna af Lofjorden, känner
man samma djur under namnet Drauen, och
hyser der en så vidskeplig bäfvan för detsamma,
att man blott behöfver om bord på ett
fiskarfartyg ropa Drauens namn för att få fiskarena att,
gripna af en panisk förskräckelse, genast ila till
land. Detta underdjur var kändt redan i äldsta
forntid. I konung Alfs saga omtalas ett dylikt,
benämndt MarmtndU, hvilket fångades af konung
üjorleifs fiskare, och förespådde sistnämnde
konung hans stundande ’ öden. Dessa allmänna
sägner, jemforda med mytherna om Grekemes och
Romarnes najader, tyckas antyda, att deras
föremål icke är så helt och hållet fabelaktigt, som inan
trott. Det finnas naturforskare, som verkligen
äro öfvertygade derom, alt dessa sagor anspela
på en ännu för vetenskapsmännen okänd art af
ak :i I hund (Phoea), dertill föranledda af de nästan
alltid öfverensstämmande beskrifningar på
bafsman-nen. såsom varande lik en menniska till den
ludna kroppens öfre, och lik en fisk till dess nedre
del. Niir den i nordliga hafven förekommande
skäl-arten l’hora bat bat a reser sin framdel öfver
vattenytan, är han ej olik en skäggig mans figur,
och del vissa är, att hafvet i sitt djup ännu döl-
jer djurarter, hvilka, hittills okända for
vetenskapsmännen, af dem betraktas, såsom ägande tillvaro
endast uti inbillningen och vidskepelsen.
HafnnejonUga, anprejare (Petromyzon marius),
en ringmundt broskfisk af 2 fots längd med gul
och brun marmorerad kropp och gula ryggfenor;
lefver i Östersjön och Kattegat, och går stundom,
ehuru sällao, om våren opp i floderna, och
fångas i mjärdar.
Hafsskiilar (llalichærus), ett djurslägte, hörande
till de skälartade däggdjuren, phocaceæ, hvaraf
en art förekommer uti de till Sverige gränsande
haf.
HafssKHini;* saltgräs (Triglocbin maritimum), en
mångårig växt, hvilken anträffas öfverallt vid
bafsstränder, äfvensom vid stränder af större sjöar
ej långt från hafvet, såsom vid Mälaren, och
fortares, i anseende till sin saflfullhet och salta smak,
begärligt af busdjuren.
Hariten kallas en väldig klippmassa, som till nära
300 fots böjd reser sig ur vågorna utanför ön
Orousts norra udde. Viken deromkring bär
namnet llafstensfjord. Vid foten af berget ser man
några forntida grifter.
Harstensaund, ett trångt skeppslopp i Tanums
skärgård i Bohus län, omnämnes flera gånger i
fornsagorna, såsoin skådeplats för forntida
krigs-äfventyr.
HafsHrter, strandärter (Pisum maritimum), en
mångårig växt; förekommer på några ställen vid
bafsstränder, såsom i Bohuslän på holmar och öar,
vid Landsort och vid Ystad. Örten är ett
begärligt boskapsfoder och fröna eller ärterna äro
matnyttiga.
Hattorn, bafstörne, finkhär (llippopbac
rhaninoi-des), en buske eller litet träd, som växer pä
sandiga och stenbundna bufsstränder vid Bottniska
viken, frän Roslagen till Westerbotten, ymnigt.
Veden är bård och seg samt begagnas dels till
bränsle, dels till mindre slöjdarbeten; bären
kunna användas till ett ätbart mos; qvistar och löf
äro tjeuliga till husbehofsfärgning och sjelfva
busken planteras på flygsandsfält.
Hafvande qvinna är, med afseende på de
serskild|a förhållanden, som detta tillstånd medför,
föremål för egna föreskrifter i vår Svenska lag.
Att dråp på hafvande qvinna är belagdt med
dödsstraff, innebär väl blott en tillämpning af vår
brottmålslags allmänna grundsatser; men att dödsstraff
icke får verkställas på dertill dömd hafvande
qvinna, förrän sex veckor efter förlossningen, är ett
stadgande, grundadt derpå alt genom hafvande
qvinnas död äfven en annan varelses lif förspilles.
Samma förhållande gäller äfven med hafvande
qvinna , som blifvit för brott dömd till kroppsstraff.
Likaså, då lägrad qvinna måste undergå
fängelsestraffet vid vatten och bröd, verkställes detta
straff först ett år efter barnets födelse. Utom
dessa mildringar i bestraffningen för hafvande
brottslig qvinna, är öfven hvarje hafvande qvinnsperson,
serskild! i och för detta tillstånd, skyddad emot
våld genom den föreskrift, att om någon slår
bäfvande qvinna, &ä att fostret dör, fall mansbot må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
