Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12
Hagatrtliner.
Ha|f und».
gens helsovård och intresserade sig lifligt för
biskötseln, erhöll derföre tvenne belöningar af
vetenskaps-akademien, och har derom utgifvit en
skrift, kallad: Pan Apum, hvilken Linné högt
berömmer. Dog den 12 Mars 1792. Hade med sin
hustru inga barn; men namnet fortlefde dock
genom hans brorson,
Hngströmer, Anders Jolian, född på Länna
bruk i Södermanland, der fadern var inspektor,
d. 8 Sept. 1753. Han hade gerna velat studera
medicinen; men bristande tillgångar tvungo honom
att taga tjenst hos en fältskär i Stockholm, der
ban likväl förvärfvade mycken praktisk
skicklighet, och begagnade alla lediga stunder att äfven
öka sina theoretiska insigter. Af särdeles nytta
var honom i detta fall hans bekantskap med
Wargentin, hvarigenom han erhöll tillträde till
vetenskaps-akademiens bibliothek. Denna akademi
belönte, år 1773, den endast 20-årige ynglingen
med sitt högsta accessit för hans svar på dess
prisfråga: Om botemedel mot elakartade
fläck-och röt-febrar. Redan året förut hade ban
blifvit anställd som under-fältskär vid Nerikes och
Wermlands regemente, samt derefter vid gardet i
Stockholm. Nu började han tjenstgöra vid
laza-rettet derstädes och ingick i kirurgiska societeten.
År 1780 utgaf ban, i förening med professor Kräk,
veckoskriften: För Läkare och Naturforskare. Vid
den första doktors-promotionen i Åbo år 1781,
var han en af dem, som pryddes med
doktorshatten. Redan förut var han känd som en man
af insigter och sjelfständig forskningsförmåga, och
åtnjöt från denna lid många prof, ej blott på
en-skildtas förtroende, utan äfven på det allmännas
uppmärksamhet. Sålunda uppdrogs honom att,
jemte Schu|lzenheim, besörja kronprinsen Gustaf Adolfs
koppympning samt att några är senare vara honom
följaktig på en resa inom riket; blef
regements-fältskär vid lifgardet, farmacie-professor,
assessor i kollegium medikum, och, när det
förvandlades till sundhets-kollegium, medicinal-råd, samt
ändtligen general-direktör öfver sjukvården och
lazaretterna i riket. Derjemte pryddes han med
Wasa- och Nordstjerne-ordnarne, upphöjdes i
adligt stånd, blef ledamot af vetenskaps-akademien
och åtskilliga utländska lärda samfund. Att de
kongl. utmärkelserna icke voro verk af den
tillfälliga nåden, utan verkliga gärder åt den sanna
förtjensten, kan synas deraf, att han erhöll
motsvarande, och kanske ännu mera hedrande
aktningsbevis af sina kamrater och disciplar. Dessa
senare lälo gravera hans porträtt, och de förre
förfärdiga hans byst (ett arbete af Göthe), alt
uppställas i Carolinska institutets stora lärosal.
Han hade förvärfvat anspråken på denna heder,
icke blott genom sin egenskap af en särdeles
kunnig och skicklig läkare, utan äfven genom sin
personlighet och sitt verksamma nit för sin vetenskaps
befordran. Då han år 1801 erhöll en guldmedalj
af 28 dukaters vigt, af direktionen öfver Gustafs
inrättning, för svaret på dess prisfråga om:
"Bästa sättet för en allmän fattigvård i Stockholm",
öfverlemnade han medaljens värde åt direktionen,
att användas till förmän för fattiga arbetande; it
Svenska läkare-sällskapet skänkte han 2,000 R:dr;
sina instrumenter och sin boksamling åt
sundhetskollegium. lians hus var en samlingsplats, ej blott
för personer af den förnäma verlden — ty den
fordom fattige ynglingen hade genom sin praktik
blifvit en välmående man — utan isynnerhet för
läkare och vetenskapsmän, och hans bord, hans
kassa, hans samlingar och hans råd stodo alltid
öppna för meddellöse studerande. Han, som
återställt så mångens helsa, kunde likväl icke rädda
sig sjelf undan följderna af öfverdrifna
ansträngningar, och under de sista tio åren af sin lefnad
var han en krympling, gående på tvenne kryckor,
hvartill hans stora och tunga kropp måhända
också var en af anledningarne. Han fördrog
emellertid dessa missöden med lugn och tålamod, sä
mycket mera som han för öfrigt icke plågades af
någon sjuklighet. Han afled den 8 Mars 1830, i
en ålder af 76 och ett halft år. Hans utgifna
skrifter äro, utom det ofvannämnda svaret på
vetenskaps-akademiens prisfråga: Inträdestal i
nämnde akademi, Åminnelsetal derstädes öfver
Hartman, Théel, Schutzercrantz och Scbultzenbeim,
åtskilliga Rön införda i dess handlingar, samt
uppsatser i flera tidskrifter.
Hagtorn (Cratægus oxyacantba), en buske eller
mindre träd, hvaraf tvenne arter förekomma
under namn af rundhagtorn och spetsbaglorn, den
förra alltid i buskform, isynnerhet på slättbygden,
från Skåne till Bohuslän, Westergötland, södra
Nerike och Upland, den sednare i trädform,
sällsynt i de östra, men allmänt i de vestra,
skogstrakterna. Veden är användbar till mindre
slöjdarbeten, bären äro ätliga, bladen förtäres af
boskapen och den buskformiga växten egnar sig väl
till häckar.
Hagiuida, ett bärad, i landskapet Upland och
Upsala län, håller 3 £ qv.-mil i areal och
innefattar 9 socknar, nemligen: Hagby, Ramsta, Vestra
Åker, Dalby, Tibble, Åland, Balingsta, Järlåsa
och Gryta, hvilka bestå af 237 * mtl. och hafva
4,849 invånare. Marken är dels jemn, dels ojemn
och bergaktig, hvilken senare del har god
tillgång på skog, som deremot till större delen
saknas i den jemnare delen. Spannmåls-odling och
boskaps-skötsel utgöra inbyggarnes förnämsta
näringsfång. Betydligaste strömmen är Sä[va,
hvilken flyter genom hela längden af häradet, och de
största insjöarne: Bredsjön, Strandsjön och
Sig-forasjön. Märkvärdigaste ställena äro säterierna:
Hatnmarskog, Salnecke och IKiA, samt
pappersbruket Lingonbacka. I förening med häraderna
Ulleråker, Waxala, ßälinge, Rasbo och Lagunda utgör
detta bärad en domsaga; men med häraderna
Lagunda och Ulleråker ett fögderi. Häradet
innehåller 70,471 tunnl., af hvilka 2,590 äro sjöar
och kärr.
Hagunda, ett kontrakt af Upsala stift, i Upsala
län, innefattar 8 socknar, fördelade till 5
pastorat, nemligen: Hagby och Ramsta, Vester-Åker
och Dalby, Tibble och Åland, Balingsta samt
Järlåsa. Af dessa pastorat äro 1 prcb., 2 konsist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
