Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hakon III.
Halenlua.
13
trädde pà den blodiga skådebanan 1157, och
omgafs genast af ett mägtigt anhang. Den 10-årige
gossen blef en ganska farlig fiende för sin
farbroder, konung Inge, som innehade thronen. De
tumlade om i väldiga strider, och oaktadt Hakon led
tvenne fruktansvärda nederlag vid Kongahell och
Hisingen, samt med möda undkom en nattlig
öfverrumpling pä Sörbo, några mil norr om
Uddevalla, fick ban slutligen öfverhanden, och Inge
stupade för hans svärd, i slaget vid Opslo d. 3
Febr. 1161. Håkons regeringstid blef likväl ganska
kort. Motpartiet utvalde en annan konung och den
glade 15-àrige kungasonen tillfångatogs, i striden
vid Steinavog i Romsdalen, och afrättades är 1162.
Hakon III, son till konung Sverre, kom pà
Norska thronen 1202, och dog nyårsdagen 1204,
förgiftad af sin styfmoder, Svenska prinsessan
ftlar-garetha, dotter af konung Erik den helige, llan
var en mild och vänsäll furste, och sökte, ehuru
med ringa framgång, läka de sår hans rike
erhållit under de långa inbördes krigen.
Hakon IV, den Càainle, son till den
förenämnde, kom efter sällsamma öden och många
stridigheter pä thronen är 1217, den han ock, oaktadt
flera mot honom väckta uppror, af hvilka
Ribbin-garnes och Varbelgernes voro de farligaste,
bibehöll till sin död, hvilken inträffade på en härfärd till
Skottland 1262. Erkänd af alla häfdatecknare
såsom Norriges störste konung, stillade ban de
öfver sekelgamla partikrigen och botade genom en
vis och kraftfull styrelse de refvor, som genom
dessa uppkommit på rikskroppen. Lycklig i sina
krig och öfverlägsen i politiska underhandlingar,
höjde han Norrige till en magt och ett anseende, som
del hvarken förut eller sedan ägt. Hans
personliga egenskaper gjorde honom till en af samtidens
mest utmärkte furstar, och påfven Alexander IV
tillbjöd honom till och med Tyska kejsarkronan, år
1256. Under freden byggde han en bop nya
kyrkor, kloster, städer, befästningar och andra
nyttiga inrättningar. Serskild! har Ilobus län att
tacka honom for befolkandet af sin skärgård, lian
anlade nemligen bär Marstrands stad, bebyggde
Gullholmen och Öckeröarne, uppförde Dragsmarks
kloster och slottet pà Ragnildsholmen vid Kongelf.
Hakon den gamle stod i vidlyftig politisk beröring
med Sverige, med hvars furstebus ban ock var i
nära släktförbindelse.
Hakon V, den förres sonson förde en kraftfull
styrelse ifrån 1299 till sin död 1319. Han
deltog mycket i den tidens politiska oredor i
Sverige, genom det beskydd ban lemnade de
landsflyktige Svenske hertigarne Erik och Waldemar
Mag-nossöner, ehuru ban derunder råkade i krig med
de renare sjelfva. Genom sin dotter Ingeborg,
som ban förmälde med nämnde hertig Erik, blef ban
morfader åt Svenske konungen Magnus Smek,
hvilken lemnade Norriges krona åt sonen Hakou VI,
i Svenska häfderna kallad Håkan.
Hnlbjtfrn Hall, hofskald bos konung Sverker
Carlsson.
Hnliliii^. Med detta namn omtalas i de gamla
ssgobufderna tvenne fylkeskonungar, hvilka skola
hållit ett stort fältslag pä den tillfrusna Wenern
mot en konung Olof af Gardum, som der led ett
svårt nederlag. Likväl stupade dervid
Haldingar-nes landtvärnsman, Helge den Fräkne, och de
båda konungarne dödades någon tid derefter af
Ilro-rounder Gripson, hvilken varit en bland Olofs
höfdingar och ville hämnas sin herres lidna nederlag.
Haldör Sqvaldri var en berömd skald,
hvilken, jemte Einar Skulason, ofta vistades hos
konung Sigurd i Wiken; men ännu mera hos konung
Sverker, medan denne höll sitt hof pà Axevall.
Den sistnämnde af desse skalder kan anses såsom
rimmets fader i den Svenska poesien, emedan han
först skall hafva nyttjat det i sitt qväde öfver
Norske konungen Östens seger mot de upproriske
bönderne på Hisingen. Han hade gjort vidlyftiga
resor och blifvit särdeles väl emottagen af Balduin
i Acre. Slutligen stupade ban under Sverkers krig
mot Danskarne icke långt från Halmstad, der en
runsten skall vara rest öfver honom.
Haleniim, Lurs, kyrkoherde i Söderala i
Helsingland, der ban var född d. 7 Okt. 1654 och
der han dog d. 21 Maj 1722, författare till den
Bibliska Concordansen, ett i sitt slag klassiskt
verk, hvilket dock icke utkom förrän tolf år
efter bans död. Hans son,
■laleniua, Kugel bert, född d. 8 Okt. 1700,
e. o. filosof, professor i Upsala 1737, prestvigd
1741, då han utnämndes till kyrkoherde i Rörje,
sedan theol. professor och kyrkoherde i Danmarks
församling och theol. doktor samt biskop i Skara
1753. Död d. 14 Febr. 1767. Ilan var en
grundlärd thcolog, en skarpsynt man; men mera ämnad
till statsman, än till andelig talare och
själasörjare, hvarföre lian också efterlemnat ett
tvetydigt minne, helst som ban beskvlles för en
alltför långt sträckt egennytta. Djupt invecklad i
alla den tidens politiska intriger, var han elt
villigt verktyg i partiernas händer och en af
leda-möterne i den kommission, hvilken år 1756 skulle
undersöka och afdöma den då upptäckta
anläggningen till regeringssättets förändring. När
grefvinnan Brahe hos honom anhöll om skonsamhet för
sin man, skall han hafva gifvit henne det bårda
svaret: "Nej, hugg hufvudet af gåsen, så kacklar
ban icke mera." Man trodde sig anmärka, att
himmelens straff hemsökte både dem och deras
barn, som varit de förnämste bandiande
personerna i det blodiga skådespel, hvilket här bereddes
folket. Halenius blef icke utan sin andel i denna
hemsökelse. Flera af bans barn och barnbarn
träffades af en ärftlig sinnessvaghet, och han sjelf
förespåddes af Svedenborg, med hvilken han låg i
delo, att han skulle falla i en svår sjukdom, ur
hvilken han ej kunde räddas genom något annat,
än elt förbättradt lefverne och en flitig läsning af
Svedenborgs skrifter. Förutsägelsen gick i
fullbordan. Hans söner adlades under namnet Haltencreulz.
Haleniun, Jonna Petri, läkare, föddes d. 13
Febr. 1727 i Hedesunda församling i Upland, der
fadern var komminister, promoverades af Linné till
doktor år 1758, och blef följande året den förste
provincial-medikus på stat i Upland, der han hado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
