Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halland.
Halland.
19
Danske konungen Christoffer, för att bilägga den
oenighet, som yppats emellan konungen och
erkebiskop Jakob Erlandson i Lund. Ett inbördes krig
blef likväl följden och då Christoffer låtit fängsla
erkebiskopen, bannlystes Halland och förblef det i
16 år eller fråD 1259 till 1275, då bannlysningen
upphäfdes på kyrkomötet i Lyon. Näst efter
grefve Nikolaus af Halland, Waldemar ll:s son,
intager bans son Jakob, såsom grefve af Halland, ett
icke obetydligt rum i landets historia. Han,
tillika med marsken Stig Andersson, anförde den i
Sverige om våren 1276 inbrytande Danska krigsbär,
med hvilken Erik Glipping biträdde hertigarne Erik
och Magnus emot deras broder, konung Waldemar
i Sverige; men af enskild bämnd blef grefve
Jakob delaktig i sin konungs mord och flvktade till
Norrige. Är 1288 var utmärkt af ett lysande
samiuanlräde uti Halland, emellan Magnus Ladulås
och Danska enkedrottningen Agnes. En
giftermåls-traktat skulle afslutas emellan Danske konungen
Erik Menved och Magni dotter, prinsessan
Ingeborg. Under århundraden tillhörde Halland ömsom
Sverige och ömsom Danmark, intill dess drottning
Margaretha är 1397 stiftade den märkvärdiga
nordiska föreningen. Derefter skiftade åter Hallands öden
mellan fred och ofred, samt utgjorde ett tvisteämne
mellao Sverige och Danmark, allt intill 1645, då
detta landskap tillföll Sverige, genom freden i
Brömsebro. - Halland framvisar jordytans mest
omvexlande former. Vissa trakter, höga och bergiga,
innesluta inom sina hopträngda branta väggar, dalar,
der vandraren finner sig omsluten af de skönaste
romantiska ouigifvelser. Här synas strömmar,
hvilka antingen våldsamt hvälfva sina brusande vågor
utför klippan, eller tyst framflyta för alt utgjuta
sig i hafvet. De ifrån Hallands skogs- eller
bergsbygder utgående bögre bergsträckningar sänka sig
någon gäng under deras fortsättning utål
stranden, de vidga sig småningom i mindre
utgreningar, och utmärka omsider karakteren af ett
slätare land, och en ojemn jordyta framvisar
någon-gång formerna af stora bafsvågor. Visserligen
äger Halland för det Därvarande bergsträckor,
hvilka äro sä kala, så ofruktbara, att naturen
synes hafva velat utesluta dem från all
menniskolif; men så finnes äfven andra, försedda med
djupare jordskorpa, på hvilkas spetsar täta löfskogar
höja sig. Hallands högsta berg är gränsberget
mot Skåne, Hallandsås (se detta ord). De små
kullar och spridda bergåsar, hvilka i norra delen
inträuga från Gölheborgs län, uppnå icke öfver
200 fots böjd. Länet har många vattendrag;
men fa af någon betydenhet. De märkligaste äro:
sjöarne Lygnaren och Trillen, samt de fyra
buf-xudströmmarne Laga-, Nissa-, Elra- och
Wiske-ån. De hafva det med hvarandra gemeusamt, att
ingen af dem genomlöper någon sjö uti Halland
«ller är segelbar, hvadan de icke heller hafva
stort inflytande på den inre gemenskapen. Folket
Lar i allmänhet god bildning och urskiljning, samt
i öfrigt äfven god sedlighet; men, sannolikt
oftare än i andra landsorter, förekommer bär
föräldrars missfirmande, hvilket anses såsom en följd
af det nog allmänt rådande undantags-systemet.
Äfven tarfligbet, arbetsamhet och mycken
näringsflit, särdeles i de ofruktbaraste delarne, utmärka
Halländningarne, hvilka vidare, efter en gammal
sägen, skulle skilja sig i tre klasser, nemligen:
den sia [viska, den sjelfständiga och den
sjelfsvdldi-ga klassen. Af dessa skulle den slafviska intaga
södra Halland, emedan der finnas de största och
vidsträcktaste godsen, hvilka odlas efter samma
plägsed som i Skåne, då brukarne af
underlydande hemman fordom utgjorde till hufvudgårdarne
allt, hvad egendomens innehafvare påfordrade (nu
mera till större delen enligt ordentliga kontrakler),
hvarföre allmogen härslädes, i allmänhet utan
sjelfständighet, liknar Skånes frälsebönder.
Mellersta Halländ skulle bebos af den sjelfständiga
klassen, emedan der finnas få frälsegods och bonden
således mer allmänt är sjelfägande, hvaraf följt
en tidigare och bestämdare kännedom om
egna så väl rättigheter som skyldigheter. Norra
Halland skulle hysa den sjelfsvåldiga klassen,
emedan, Lkasom Mellan-Halländningen är i
sjelfständighet framom Söder-Halländningen, så utmärker
sig Norr-Ilalländningen framför den mera fogliga
Mellan-Halländningen genom tilltagsenhet och
stundom hårdare, samt till och med hämndlystet
lynne; likväl anser man att ett enda pastorat mer än
bela afdelningen gifvit anledning till denDa
sistnämnda utmärkelse. Allmogens klädedrägt visar
den mest skiftande omvexling. Den svarta modernt
skurna fracken och de utländska tygsbyxorna i
åtskilliga socknar af norra Halland, göra elt starkt
afbrott mot den korta hvita vadmalströjan och
skinnbyxorna i åtskilliga socknar af södra
Halland, likasom den fotsida bögtidsrocken i några
socknar af Himle härad starkt afbryter emot den
till ytterlighet korta sjömanströjan i andra
socknar af samma härad. Nästan hvar och en
församling äger i klädedrägt något eget, som gör den
igenkänd bland de andra. Äfven qvinnobanden har
här tilldanat klädedrägter, hvarigenom
mennisko-formen på ett i deras tycke behagligt sätt röjes
eller skyles. Halland äger jemförelsevis till
åtskilliga andra Sveriges landskap ett mildare
luftstreck. Valnölträdet och den äkta kastanjen bära
här någon gång frukt. Åtskilliga apolheksörter
växa bär med utmärkt framgång. Åkerbruket
fyller i vanliga år numera länets behof af spannmål,
i följd af de under senare ären antagna
förbättringar vid jordens brukande och den tilltagande
arbetshågen. I norra Halland är korn
bufvudsä-det, i det södra deremot bafra. Potales-odlingen
bar oformligt utvidgat sig, för
brännvins-bränningens skull. Betydliga odlingar hafva under senare
åren blifvit verkställda; men det är dock
tvifvelaktigt huruvida afkastningen blir på längd lika
betydlig, för odlingssättets skull, emedan allmogen,
lockad af ögonblickets vinst, verkställer sina
odlingar merendels medelst förbränning af öfversta
matjords-lagret och sedan tager skördar år efter år
så länge jorden ger någon afkastning, utan att
den får hvarken hvila eller tillbörlig gödning. Lin
odlas till afsalu, isynnerhet i norra Halland, bam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
