Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hallanda kyrkohemman.
Hallands kyrkohemman. 21
alldeles såsom andra kronans hemman, så väl
under drottning Christinas tid, som sedau nnder
konung Carl XI, då de ålades rotering. Gamla
kon-trakter utvisa, att kyrko-förvallningarne, under
första Svenska liden, och i många fall ännu på
1700-lalet, i slädjohrefven som af desamma utfärdades,
endast omtalat städja för den ränte-andel kyrka
eller prest åtnjutit. Huru städselrätten under
början af 1700-talet kommit så allmänt att öfvergå
i kyrko-lorvaltningens händer, har aldrig genom
offentliga handlingar kunnat utredas; men det
synes som detta skett till följd af flere sjelftagna
åtgärder, under den oreda, som dels till en
början varit en följd af provinsens öfverlemnande till
Sverige, och Svenska författningars tillämpande
på ursprungligen olika förhållanden, dels under
konung Carl XII:s krig uppstått, då hemmanen ofta
stått utan åbo och då, såsom kändt är, så väl
civile, som militäre embetsmän, troligen äfven
kyrkostyrelser och prester, företogo sig att sjelfve
bort-städja de hemman, hvaraf de hade någon del af
räntan åt sig anvisad. F.n stark anledning är
likväl, att den år 1697 utfärdade instruktionen för
kvrko-inspeklorerne i Halland, varit grund till de
flesta iukräktningarne på kronans städselrätt. I
1 $. af denna instruktion stadgas, "att
inspekto-rerne borde söka förhöja kyrkornas inkomster och
räntor af deras hemman och jordar"; och som
hemmanen fått i uppbörds-redovisningarne namnet
"kyrkohemman", fastän aldrig till kyrkorna eller
presterskapet blifvit förlänadt annat än en del af
deras ränta, så hafva förmodligen
kyrko-inspek-torerne tillvällat sig en rätt, som konungens
befallningshafvande, under de snart inträffande
krigstidernas oreda, och svårigheten att för den
tryckande rustnings- och roterings-skyldighetens
utgö-gsnde bort städja hemmansdelarne, villigt låtit dem
åtnjuta. Sedan kyrko-inspektors-tjensterna
afskaffades, bibehöll hvarje kyrko-förvaltning, eller
oftare presterskapet, för sig städselrättens
utöfning. Att likväl aldrig, under de derefter närmast
påföljande tider, då ännu dels åbo-familjernas rätt
som kronobönder var i mannaminne, dels
städselrättens olagliga förändrande hade lätt kunnat
bevisas, vederbörande vågade ifrågasätta vägran af
hemmanens försäljande till skatte, hvilket enligt
1723 års förordning om skatteköp likväl varit icke
endast deras rätt, utan äfven en pligt i alla de fall,
dà icke starkare skäl talade för försäljningen,
detta bevisar, att man efter skatteköps-förordningens
tillkomst väl visste, att hemmanen, ehuru
benämnde "kyrkobeminan", voro verkliga kronohemman,
och endast såsom sådana lagligen kunde anses.
Också blefvo under 1700-talet och början af
1800-talet mänga beminansdelar köpte till skatte af
åbo-erne, och konsistorium i Götheborg visade aldrig
betänklighet dervid, då det lagenliga vilkoret
insattes i skattebrefvet, att kyrkans etter preslens
ruiiie-aiiJet förblef ofot kränkt. Ingen ifrågasatte,
all ju under tidernas lider en och annan kyrka
kunnat genom enskild donation, testamente eller
köp tillvunnit sig hemman, som således är
"kyrkans hemman." Om sådana är ingen fråga, då
man talar om de så kallade Halland? kyrkohemman,
ty deras natur var just den, att blott räntan
eller en del af den blifvit till kyrka eller
pre-sterskap anslagen. Emellertid ingick
presteståndet 1815, utan med-ständernas börande, till
konungen med den anhållan, att kyrkohemnianen i
Halland icke skulle få till skatte försäljas, utan
utarrenderas och icke, såsom förut, bortstädjas till
förre "brukarens" (så kallade presteståndet
krono-åboen) slägtingar; och utan att rikets ständer vid
1818 års riksdag deröfver hördes, förklarade Kongl.
Maj:t är 1819, att sådana hemman, "till hvilka
kyrkorna hade städselrätt icke kunde till skatte
försäljas, eller kyrkorna från städselrätten skiljas,
så framt icke visas kunde, att kyrkorna en sådan
dispositionsrätt sedan Danska tiden obehörigen sig
tillegnat." Genom detta kongl. bref blef således
icke endast åboerne beröfvade sin lagliga rätt,
såsom kronoåboer, att köpa sina fäders jord till
skatte, utan då frågor derom väcktes, blef
bevisning dem ålagd, i stället att kyrko-förvaltningen
och presterskap lättast bordt kunna med
kyrkornas handlingar visa sin åtkomst, samt den
lagliga grund på hvilken städselrätten af dem
utöfvades. Nu uppstod det märkliga förhållande,
att Kongl. Maj:t, pä d. v. kammar-expeditionens
föredragning, d. 19 Aug. 1823, rörande hälften
af ett hemman Lyngàkra, hvaraf, i likhet med
öfriga s. k. kyrkohemman, en viss ränta var
kyrka anslagen, stadlästade ett konungens
befallnings-hafvandes och kammar-kollegii utslag, hvarigenom
hemmanet förklarades vara af krononatur, kyrkans
städsel ogillades, och kronofogden ålades att
hemmanet i laglig ordning bortstädja; men sedan, pä
ecklesiastik-expeditionens föredragning d. 29 Mars
1825, med ogillande af ett kammar-kollegii
likartade beslut, angående den andra hälften af
samma hemman, förklarade presterskapet, äga att
deröfver disponera. För alt gifva skäl ät denna
motsägelse, utfärdades d. 26 April 1826, ett kongl.
bref, hvari förordnas: att åboledigt kyrkohemman
borde på 30 år utarrenderas, hvarvid sättet
närmare bestämdes. 1 anledning af dessa beslut,
hvaröfver rikets ständer, oaktadt lydelsen af 77 i
regerings-formen, aldrig blifvit hörde, ingingo
ständerne är 1830 med en underdånig anmälan,
"att före pröfningen af sig yppande frågor om
skatteköp å kyrkoliemmanen i Halland, vid
vederbörlig domstol i laglig ordning må varda, i
närvaro af behörige krono- och konsistorii-ombud,
undersökt och pröfvadt, huruvida Kongl. Maj.t och
kronan eller kyrkan hade jordäganderätt, och att,
såsom följd häraf, jemväl måtte förklaras, att de
uti administrativ väg redan lättade beslut, icke
äro af den beskaffenhet, alt de kunna vara
binderliga för äganderätts-frågans upptagande och
afgörande i tvisteväg." Kongl. Maj:t vägrade
härtill sitt bifall, genom resolution d. 9 Juli 1830.
Vid 1 »35 års riksdag gjorde rikets ständer äter
en framställning i ämnet, samt anhöllo ’om en
allmän undersökning rörande de så kallade
kyrkohemmanen i Halland, hvarigenom på en gång kunde
utredas och urskiljas oin och hvilka af dessa hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
