Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34
Hammarby.
Hammarkind.
emot serskild bammarskatt, drifvas så bögt ske
kan vid tillåtne verkstäder, och är spiksmide
äfven tillåtet härstädes. Bruket skeppar pä Gefle
och Stockholm. Smidesstämpeln visar ett
sammanbundet HG med krona öfver.
Hammarby, s. k. kronohammare, är en
bergsmanshammare med samma läge, som ofvannämnde
Hammarby bruk, har 1 härd och 430 skepp:d 11
lisp:d privil. årligt smide af eget tackjern, som
skeppas på Gefle eller Stockholm. Hammarskatten
utgöres med 4 skepp:d 6 lisp:d 2 skålp:d.
Tillhör bergsmän och Th. Petré. Smidesstämpeln är
ett H omgifvet af fyra x. Men för Hammarby
bruksägares smide härstädes får brukets stämpel
tillika åsättas.
Hammare, ett redskap, som nu mera användes
blott i fredliga yrken, var fordom ett stridsvapen,
begagnadt af alla folkstammar, som bebott
norden. Den äldsta hammaren var af sten, och
ägde formen af en vigge. Det folk, som begagnade
bronz till vapen, nyttjade hammare af detta ämne;
men gaf åt dem en prydlighet i form och sirater,
hvilken ännu väcker beundran. Sedan hammaren
började förfärdigas af jern, utdrogs dess ena bane
till en stark hvass spets, för att med den lättare
kunna hugga igenom fiendens bjelm, samt försågs
med en krok på skaftet, hvarmed den fastades vid
bältet. Den tillhörde riddare-rustningen och
brukades långt in i senare tider. Allmänt beryktad
är konung Carl IX:s silfverbammare, hvilken
esomoftast nådde bans omgifning. I mythen och
folksagan uppträder guden Thor alltid hammarbeväpnad.
Hammarrelt, Otto Reinhold,
öfverstlöjtnant vid örlogsflottan, It. af S. O., född den S
Maj 1768 på llögby sätesgård i Upland och död
derstädes är 1821. Då, i sjöträffningen vid
Svensksund d. 24 Aug. 1789, chefsfartyget Turunmaa
Björn Jernsida, omringadt af fienden, blifvit
skjutet nära redlöst, dess befälhafvare öfverstlöjtnant
Fleetwood och bans närmaste man, majoren
Hohenhausen stupat och eld tvenne gånger fattat i
fartyget, försvarade sig löjtnant Ilammarfelt
länge och med utmärkt mod; men måste slutligen,
af brist på ammunition, gifva sig med den ringa
återstoden af besättningen, och fördes i Rysk
fångenskap, der han qvarblef tills fredsslutet. År
1802 förde ban befälet på jakterna Amadis och
Esplendian, på hvilka marggrefven och
marggref-vinnan af Baden från Åbo öfverreste till
Stockholm, och 1807 kommenderade han de
kanonslupar, som skulle betäcka Bliicherska fördelningens
öfvergång från Svenska Pomern till ön Usedom, och
uppförde sig dervid med lika mycken tapperbet
som skicklighet.
Hammariniis, Samuel, hofpredikant hos
drottning Christina och kyrkoherde i Clara församling
i Stockholm och Bromma pastorat. Denne mans
öde förtjenar omtalas såsom karakteristiskt för
tidens bildning, tänkesätt och åsigter. Han
tyckes hafva varit egennyttig och grälaktig. Väl
vårdade han sig om Clara skola, hvars stiftare
han var; men sådant skedde på bekostnad af
storskolan, der ban förut varit rektor, och hvarifrån
ban borttog åtskilliga böcker och penningar för
att användas till sin egen skola. Han låg i strid
med doktor Emporagrius, soin ban offentligen
beskyllde för mened, utan att kunna bevisa det,
anklagades för många slags missbruk af sin
myndighet, för uppsåtligt försummande af sin tjenst, för
groft ockrande, såsom att hafva tagit ränta på
ränta och låtit gifva sig skuldsedlar till högre
belopp, än hvad ban verkligen utlånt, att hafva
fordrat betalning i bättre mynt, än ban lemnat
penningar, o. s. v. Allt detta rubbade likväl icke
hans ställning eller skadade hans förtroende hos
erkebiskopen; men då ban nedskurit en piga, som
hängt sig sjelf på hans prestgård i Bromma,
väckte denna handling af mensklighet en sådan
förargelse, att ban derföre lagfördes och dömdes från
alla sina embeten. Detta skedde år 1663.
Upsala domkapitel, hvars utlåtande regeringen
infordrade, huruvida han "försedt sig mot sitt
presterliga kall", svarade härpå den 2 Juni nämnda år:
"Att emedan det 4 Capitel i Hugh. B. LL.
uth-tryckeligen förmähler, huru man sigh i sådant fall
skall förhålla, och M:r Samuel lijkvähl däremolh
gjordt hafver, kan man intet säija annat, än det
är ju ett stort förseende. Eljes och var han nog
varnat och hade bordt afstå med slijk handeli,
när ban sågb att Legofolket och andre hans
un-derhafvande drogho sigh undan för sådane
gär-ningb, som af ransakningen är till att see. Dy
hafver han visserligen försedt sigh, emoth sitt
prästerligba kall, för hvilken skuldb han också är
blifven suspenderad ifrån Prediko-embetet, a 11 i fra n
den tijden sådant skedde. Och är sannerligen at
beklaga, at ban så obetänkt skulle inlåtba sig uthi
en slijk gärningb som jämväl och andra uthom
Prediko-embetet styggies vid, och thermed icke
allenast sin person utan ock sitt Embete vanärat
och Gudz försaiubling ofTenderat hafver för
hvilken honom hade bordt vara ett efterdöme till ett
ostraffeligt, sedigt och oförargeligit lefverne och
umgänge efter Apostelens lähra i Pbil. 4: v. 8 1
Tim. 3 och Titi 1 och Kvrkio-ordningens
förklaring om Prästernes lefvande", m. m. lian
återställdes väl genom en kongl. resolution samma år,
i sin medborgerliga ära, men kunde icke få något
presterligt embete, icke en gång det af pastor i
trädkapellet på Brunkeberg. Han dog i början af
år 1665, något öfver 00 år gammal. Stamfader
för de tre adliga ätterna Ilammarfelt, Hammarberg
och von Hyllen.
Hammarkind, ett härad i Östergöthlands län,
blef d. 17 Aug. 1633 lemnadt som underpant ät
pfaltzgrefven Johan Casimir, och den 16 Juli 1651
af drottning Christina ärflligen bortgifvet åt
samma pfalzgrefve pä hans manliga lifsarfvingar. Är
1543 var allmogen härstädes den upproriske
Dac-kes medhållare; men återlemnade sedan allt det
de röfvat vid Stegeborg, begärde nåd och gåfvo
sig under konung Gustaf I:s lydnad. Häradet
innefattar en stad, nemligen Söderköping, samt 9
socknar: Börrum, Drolhem, Gryt, Mogata,
Ringarum, S:t Anna, Skällvik, Skönberga och Vestra
Husby, hvilka åtgöra tillsamman 4321 mtl. med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
