Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harsyra.
Hariiggla.
63
Harsyra, surklöfver, göksyra, vinhals, gökmat,
harväppling (Oxalis acetosella), en mångårig växt,
hvilken förekommer öfverallt i riket, med
undantag af de högre och lägre fjälltrakterna.
Innehåller en betydlig mängd surt oxalsyradt kali och
användes i Schweitz till beredning af detta salt,
som derföre äfven kallas harsyresalt, och
begagnas dels i medicinen, dels till uttagande af
bläckfläckar, ander namn af bläckpnlver.
Hartgrepa (mythol.). I de nordiska sagorna
talas mycket om en elak jätteqvinna, kallad
Ilart-grepa, hvilken var fostermor åt den väldige
Starkodder, en kämpe, sä förfärlig i strid, att sagan
tillägger honom fyra par armar.
Hartlef, Andersson, vanligtvis kallad
Harti-ka, son till borgmästaren i Stockholm, Anders
Johnsson, blef är 1379 biskop i Westerås, der
ban, sällsamt nog, d. 16 Aug. 1387 skall hafva
dött i stor fattigdom, af det skäl, att hans
många slägtingar i Stockholm, för att undgå konung
Aibrekts förföljelser, tagit sin tillflykt till honom,
och legat honom så till last, att bans egendom
och bans inkomster af dem blifvit alldeles
förtärda, och dessa äro likväl, som man vet, icke
ringa vid Westerås biskopsstol.
Hartman, Jakob, biskop i Åbo 1775, var
fodd derstädes 1716, der hans far var professor
och dog 1788. Det heter om honom i Tbomæi
kyrkohistoria, att man "kan göra sig en god
tanka om honom", eburn det ej är bekant
hvarigenom ban ådragit sig Gustaf lil:s missnöje, hvilket
yttrade sig, dels genom enskildta bannebref, dels
geaom bans förbigående vid en doktors-promotion.
Hartmau, CJabriel Israel, docens i filosofien
vid Åbo universitet och bibliothekarie derstädes,
var (odd på Åland (der fadern var kapellans
adjunkt), d. 28 Jan. 1776, och dog i Åbo d. I Mars
1809. Under sin korta lefnad hann ban likväl
förvärfva ryktbarhet genom sin Lärobok t
Geografen, hvilken allmänt antogs i Finland, samt till
en del äfven i Sverige, och är författad i en
liflig och populär stil, samt genom sin
Kunskapslära, ett försök till framställning af vetenskapen
om konskapernas grunder, lynne och värde, hvari
ban utvecklade sjelfständiga åsigter och sökte
grunda ett nytt filosofiskt system,
■artinan, Carl Johan, provincialläkare i
Gefleborgs län, R. af N. O., L. af W. A. Född
i Gefle den 14 April 1790. Fadern, som var
glasmästare, dog straxt efter sonens födelse. H. blef
1811 student i Upsala, 1820 med. kandidat och
1822 med. doktor. Han bade då redan förut, med
vetenskaps-akademiens understöd, företagit en
naturhistorisk resa i Norrige, varit pensionär i falt—
läkare-korpsen och läkare vid invalid-inrättningen
på Ulriksdal, hvilken befattning ban lemnade 1926
för att idka enskild praktik i och omkring Sigtuna.
Ar 1928 blef han provincialläkare i Eskilstuna,
samt erböll år 1833 transport till Gefleborgs län.
Har afgifvit en Handbok t Skandinaviens Flora,
hvilken erhållit flera upplagor; en Beskrifning på
Areskulan; En kort Sundhelslara, Huslakaren, eller
enskildt a och allmänna föreskrifter i SundAelsläran,
som likaledes blifvit flera gånger upplagd; Utkast
till populär Naturkunnighet; Utkasl till Bolanologien
eller Yäxlläran i allmänhet.
Hartmansdorff, Johan August von,
president i kammar-rätten, K. af N. 0. med St. K.,
K. af Ryska S:t Annæ-ordcns 2:dra klass, af
Preussiska Jobanniter-orden och Led. af W. A., är född
den 12 Mars 1792, blef student 1806, år 1809
e. o. kanslist i krigs-expeditionen och användes
s. å. såsom kanslist vid fredsunderhandlingarne i
Jönköping, samt vid Pomerska expeditionen, vid
fälttågen i Tyskland 1813 och 1814, blef 1816
sekreterare hos riksståthållaren i Norrige,
uppträdde år 1823 på riddarhuset såsom en af
oppositionens utmärktare talare, och valdes till
fullmäktig i riksgälds-kontoret, blef 1831
stats-sekreterare för ecklesiastik-ärenderna, 1836
tillförordnad hofkansler, hvilken befattning han dock
lemnade d. 2 Nov. 1838, då ett liberalare system
i anseende till tryckfriheten antogs af regeringen,
och förordnades till vice landshöfding i Kalmar
län, hvilket embete ban innehade till slutet af
Mars 1840. Blef .år 1830 Led. af W. A. Har
utgifvit ett Förstag till inrättningen af Sveriges
statsförvaltning; Om Svenska statsverkets tillgångar
och behof under åren iSM—/S45, samt åtskilliga
uppsatser i Svea och andra tidskrifter.
Harts är en allmän benämning för en hel klass af
växtämnen, utmärkta genom sin egenskap att
vara olösliga i vatten; men lösliga i alkohol, feta
och flygtiga oljor, samt ofta äfven i alkaliska
vätskor, vanligen sköra, kristalliserade, eller
glasglän-sande, mer eller mindre färgade, lätt antändliga
och brinna med starkt lysande och sotande låga,
såsom benzoe, dammar, kopal och mastix, och
särdeles harts. De förekomma uti växterna, vanligen i
förening med eller opplösta uti flygtiga oljor i tjockt
flytande tillstånd och kallas då naturliga hartsarter;
men intorka i luften, dels genom oljans
förflygtigan-de, dels genom dess syrsättning och förvandling till
harts. Utan tillägg begagnas benämningen mera
allmänt för (Jet harts som erhålles af pinusarter samt
gran, tall och lärkträd, m. fl., hvilket är det
allmännast förekommande; men finnes af ganska olika
godbet. Det renaste och bästa, som användes för
fiolstråkar, kallas kolofonium. Af tall- och
gran-kåda erhålles blott sämre barts, som icke är
användbart till något af de ändamål hvartill hartset
begagnas, och en ej obetydlig mängd införes
derföre deraf, vanligen omkring 300 lisp:d å 16 sk.
tull per lisp:d.
Haruggla, kattuggla, nattuggla (Strix aluco), en
roflogel af 14—16 tums längd, spräcklig af brunt,
rostgult grått och hvitt, med en afläng hvit fläck
på skuldrorna; brun snibb från näbben till pannan
med hvit kant; honan mera rödbrun och
vingfläc-ken mindre ren; ungarne likna honan. Denna är
den allmännaste af alla våra ugglor, lefver om
sommaren i skogarne, isynnerhet i täta löfskogar med
ihåliga träd, der hon om dagen döljer sig och
endast i skymningen eller månskenet flyger ut för
att söka rof. Födoämnena utgöras af råttor,
fältmöss, mullvadar samt grodor och skalbaggar, nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>