Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68
Hattatolfferare,
HbuiwoIITi
re, för motsatsens skull, benämndes Mössor, äfven
Nattmössor. Enligt en annan uppgift skall konung
Fredrik hafva sagt om några, som icke nog väl
bevakat hofvets fördelar, att de voro "nattmössor",
hvilket speord deras antagonister sedan tillade bela
hofpartiet. Visst ar emellertid, att bela Svenska
folket var ifrån 1720-talet söndradt emellan dessa
begge partier, hvilka likväl först vid 1738 års
riksdag, och sedan den Hornska ministèren var
undanträngd, antogo en mera bestämd karakter,
då Hattarna blefvo det Fransyska och Mössorna
det Ryska partiet, det ena eller det andra
tillgif-vet hofvet, allt efter som detta slöt sig närmare
till endera magtens politik. Under Adolf Fredriks
tid, särdeles mot slutet deraf, utgjorde Hattarna
hofpartiet. Ett moderat parti, som skulle gå en
medelväg emellan begge ytterligheterna och kallade
sig Jaglmössor, kom aldrig till någon betydenhet.
Genom 1772 års revolution upphörde begge
partiernas magt och inflytande, ehuru benämningarna
länge fortforo, och det hat, som förföljde
Gustaf, ännu till en del förföljde hans minne,
härleder sig förnämligast derifrån, att han krossade
faktionsväldet och beröfvade dess medlemmar
tillfället, att, för högsta möjliga pris, sälja sig sjelfva
och fäderneslandet.
HattstoIFerare. Vid 1641 års handelsfördelning
upptogos hattstoflerare i Stockholm inom
köpmansklassen, att handla med bestämda varu-arliklar,
hvilka senares antal förökades 1648. Men genom
en d. 17 Aug. 1654 för dem utfärdad skrå-ordning
blefvo de hänförde till handtverks-klassen, under
serskildt skrägille, med rättighet icke allenast att
idka den for dem förut tillåtna handeln med de
varor, som i sistnämnde författning uppräknas,
utan ock att begagna lärgossar och gesäller till
utöfvande af hattstofferare-handtverket. Genom
kongl. brefvet d. 6 Fehr. 1722 betogos de åter
rättigheten att handla med annat, än hvad de
sjelfva förfärdigade, och skulle de ställa sig 1720
års skrå-ordning till efterrättelse. Det oaktadt och
fastän de alltjemnt förblifvit inom skrå-embetet,
hafva de likväl sedao varit obehindrade att drifva
en rörelse nästan som diversehandlare, i hvilkas
rättighet de ock synas befastade genom kongl.
kungörelsen d. 9 Nov. 1826, och så väl vid 1778
års klassifikation, som sedermera hafva de blifvit
upptagne bland handlande. Genom
bandels-ordningen af d. 22 Dec. 1846 bar likväl nu all så
kallad separerad handel, i afseende på serskilda
varuslag, upphört.
Hauliitc, Anna von, älskarinna åt hertig
Magnus af Östergöthlnnd, Gustaf Wasas andre son,
med hvilken ban hade en naturlig dotter, Helena.
(Se detta ord.)
■faukivaara jernmalmsfalt i Norrbottens län,
Jukkasjärvi Lappmark, upptäcktes 1759 af brukspatron
Abr. Steinholtz. Det håller knappast öfver £ mil
i tvär linje, och är af nästan rund form. Det
utgöres belt och hållet af endast jernmalm, hvilken
öfverallt ligger i dagen. Denna malm är en tät,
stålfärgad blodstensmalm af ett skönt och rikt
utseende, som på en del ställen bar ett finfjälligt
brott, sparsamt insprängdt med små qvartsådror,
samt bär och der inuti massan, helt fina sprickor,
fyllda med en högröd jernoxid. Malmen
förekommer i stora lösa hällar, som bilda ordentliga
liggande lager eller strata, och man har ej på
något ställe af berget träffat fast klyft.
Haul eller Httll (mytkol.). Eo af de
underjordiska floder, som hafva sitt egentliga utlopp från
hjorten Ektbyrners horn, ur hvilka det ständigt
droppar eo vätska ner i brunnen Hvergelmer, som
sedan flödar öfver i en mängd floder.
Haultl, förmodligen af det Tyska ordet Halle,
betydde i den gamla Svenskan detsamma som gård,
bof, och Hauldsràtt, origtigt öfversatt med
balsrätt, den lagskipningsmagt hvarje ansedd friboren
man utöfvade inom sitt område, icke blott öfver
sina underhafvande, utan äfven öfver fremmande,
hvilka kommo i någon tvist med dem derstädes.
Den adeliga domsrätten härleder sig derifrån.
Haurida, annex till Wireda, beläget i Norra
Wedbo härad af Jönköpings län, mil O.N.O. från
Jönköping. Kyrkan är byggd af träd, och kallas
i orten den gamla offerkyrkan. Den skall vara
uppbyggd på 1400-talet, tillbyggd i slutet af
1500-eller början af 1600-talet, samt förbättrad 1792
och 1826. Socknen består af 12 J mtl. med 462
invånare. Af dess areal, 11,548 tunnl., äro 1,290
sjöar och kärr. Adr. Grenna.
HauswoliT, von. Denna ätt härstammar från
kyrkoherden vid Tyska församlingen i Carlskrona,
Justus Christoffer Hauswolff, död år 1722, hvars
begge söner, Qernliard Iteinliold,
landshöfding i Falun med presidents titel och R. N. O.,
och Kberhard Salomon, kammarråd, adlades
1743. Härigenom uppfylldes det löfte konung
Fredrik gifvit deras yngre broder, Henniug
Wll-lielni, assessor i Åbo hofrätt, hvilken d. 10 Nov.
1746 afled af svält, nattvak och arbete, då det
fartyg, hvarpå han skulle öfverresa från Stockholm
till Åbo, tog läck, och bäten, hvari passagerare
och besättning sökte rädda sig, af stormen drefs
utåt hafvet. Det enda der fanns, utom folket, var
papper, hvaraf man förtärde bela förrådet; men
hvilket snarare tyckes hafva förkortat än
uppehållit de olyckliges lif, ty H. dog efter 6 dygn,
endast 34 år gammal.
HauswollT, Junius Christoffer, den yngste
af bröderne, född år 1708, död år 1773,
kyrkoherde i Clara församling i Stockholm, thcol.
doktor och hofpredikant bos konung Adolf Fredrik,
var en både vid hofvet och i det allmänna särdeles
ansedd man, hvarpå såsom bevis må anföras, att
hans hustru och barn år 1756 upphöjdes i adligt
stånd. — Mera bekanta medlemmar af denna slägt
voro öfver-ceremonimästaren, K. af N. 0.,
Leonard von H. Han hann väl på den civila
tjen-stemanna-banan icke längre, än till
protokolls-sekreterare vid krigs-expeditionen, hvilken tjenst ban
innehade till sin död år 1826; men deremot
kunde han, genom sitt prydliga väsen och sina
cirklade fasoner, anses såsom typen för en
ceremonimästare, hvars värf han grundligt studerat och
om hvars åligganden ban lärer författat memoirer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
