Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hermelin»
Hermelin.
105
Hermelin, vessla, lekatt (Mustela Erminea), ett
till vessleslägtet hörande djur af 8—9 tums längd,
med svansen längre än bakbenen, dess yttre hälft
svart slulande med en bårpensel; färgen
omvexlande, om sommaren ofvan brun, frampå hufvudet
mörkare, inunder samt på örkanterna och fötterna
hvit, om vintern belt och hållet hvit, med
undantag af svaftsändan som är svart. Han lefver
öfverallt i riket, vanligen parvis uti stenrör, ihåliga
träd, rishögar, jordhögar, o. dyl., samt kommer
om vintern stundom fram till busen, då ban
uppehåller sig i logar, lador, o. dyl. Likasom alla djur
af detta slägte sprider ban en odräglig stank. Han
är ytterst liflig i sina rörelser, klättrar med
lätthet i träd och simmar väl, med sin liflighet
förenar den en hög grad af grymhet, och angriper
äfven djur som äro betydligt större än ban sjelf,
såsom får, rådjur och harar, som det säges, till
och med björnar och elgar, dessa på det sätt att
ban smyger sig på dem då de sofva, kryper in i
örat och biter sig fast deri, hvarigenom djuret
råkar i raseri och springer till dess att det
störtar. Dess födoämnen utgöres af mindre
varmblodiga djur samt ägg af åtskilliga fogelarter, till
och med sjelfva foglarne. Han gagnar genom
utrotande af råttor, lemlar och mullvadar; men
åstadkommer skada, särdeles i böns och dufhus,
dit han fått vana att gå. Parningen inträffar i Mars
och bönan föder i April eller Maj 5—6 ungar,
dem hon snart lär att sjelfve mörda, derigenom
att bon bär till dem lefvande små djur.
Vinter-fallen begagnades, fordom mer än nu, till
foderverk och bräm, hvarvid de svarta svansspetsarne
anbringas på vissa ställen derpå; men de hafva
den olägenheten att snart gulna. Detta är icke,
eller åtminstone i mindre grad, förhållandet med
fallen af Stora Hermelin-vesslan (Mustela Erm.
major), hvilken liknar den förra, Gnnes ända till 13
tam Ung och lefver egentligen i Sibirien; men
har äfven blifvit anträffad i Blekinge.
Hermelin, »lof, son till borgmästaren i
Filip-stad .Nils Månsson, och född der 1658, antog
namnet Hermelin efter ett spenamn, som bans
skolkamrater tillade bonom för bans qvickhet och
liflighet* skuld, blef 1691 professor i Romerska
lag-farenheten vid universitetet i Pernau, 1699
riks-historiegraf, kallades år 1700 af grefve Piper till
fältkansliet, för att begagnas som sekreterare, och
blef sedan stats-sekreterare, samt fången tillika
med bela Svenska kansliet efter Pultava slag.
Emedan ban, vid krigets början, fått uppdrag, att
vederlägga de mänga för Sverige förklenliga Ryska
manifesterna, och tonen i dessa vederläggningar
▼ar bitter eller åtminstone ansågs så af dem de
rörde, bade tsaren blifvit uppretad mot deras
författare och lofvat att vedergälla honom derför,
om ban en gång fick honom i sina händer. Då
detta nu inträffade, lärer ban mot den fångne
hafva utöfvat en oädel hämd, enligt några uppgifter
låtit nedsabla bonom utanför sitt tält, enligt
andra inspärra bonom i ett kloster, der ban ej fick
nmgås med någon annan än munkarne, ej nyttja
penna och bläck, samt icke läsa annat än nya te-
stamentet, hvaraf ban alltid plägade bära bos sig
ett exemplar på Grekiska. Visst är åtminstone,
att H. aldrig återkom nr fångenskapen, samt att
ban år 1718 ej fanns å den lista grefve
Rhen-sköld inlemnade på de Svenska fångarne i
Ryssland. Han beskrifves eljest som en "hedersman med
förträffliga egenskaper", lärd och vitter samt en
utmärkt Latinsk poet. Man har efter honom en
öfversättning af Hu Fours Sedebok, hvilken, för sitt
vackra språk, anses som ett mästerstycke, samt
åtskilliga Latinska skrifter, dels af politiskt, dels
af vittert innehåll, t. ex. en Hecalompolis Suionum,
innehållande epigrammer öfver de Svenska
städerna; en Epistotæ Heroidutn Suecicarum, m. fl. —
Hans yngste son, Carl Henrik, född 1707, död
1789, blef riksråd, friherre, K. af N. 0., nedlade
sitt embete år 1769, och vägrade att sedan
återtaga det, ehuru det tvenne gånger tillbjöds
bonom. Dennes son,
Hermelin, Mainuel f»uiitaf, bar förvärfvat ett
odödligt namn på en bana, der beklagligen hos
oss icke många velat täfla om priset:
fosterlandskärlekens. Såsom son af en förnäm man och
arfvinge till en betydlig förmögenhet, bade han
kunnat med framgång gå embetsmanna- eller
hofvä-gen; men han föredrog att på en af honom sjelf
väld och jemnad väg, gagna det allmänna. Han
inträdde väl i bergs-kollegium och bann der till
bergsråd, hvartill ban utnämndes 1781; men på
hvilken post han också qvarstannade i 34 år.
Efter en, till någon del på allmän bekostnad, år
1782 foretagen resa till Norra Amerika, hvilken
ban sedan fortsatte genom flera Europeiska länder,
begagnade han sina derunder samlade kunskaper
och erfarenheter till det allmännas gagn. Hvem
känner icke det Hermelinska kartverket, det utom
all jemförelse största och fullständigaste öfver
Sverige, och hvilket kan täfla med de bästa
arbeten i detta slag något land äger att
uppvisa? Han uppoffrade bärtill ej blott egen tid och
möda, utan äfven betvdande summor. Ingenstädes
torde någon enskild man hafva utfört ett likartadt
verk. Detta vore ensamt nog att förvara hans
namn i det tacksamma fäderneslandets minne, och
likväl var det endast ett af bladen i hans
medborgarekrona. Flere män af skicklighet och
kunskaper utsändes på bans bekostnad till vetenskapliga
resor inom och utom Sverige. At det mindre af
naturen vanlottade, än af det allmänna
vanvårdade Norrbotten egnade ban en särdeles
uppmärksamhet, och denna provins står hos bonom i den
största förbindelse. Han företog här vidsträckta
anläggningar af flera bruk, af icke mindre än 130
nybyggen, af milslånga vägar, och om odlingen
bär gjort några märkbara framsteg, om denna
trakt blifvit eröfrad ur vildhetstillståndet, är det
Hermelin den bar att tacka derför. Denna vinst
for det allmänna köptes likväl med förlust för
bonom sjelf. Han bade mera tagit det vackra
ändamålet, än sina tillgångar i beräkning, och
dessa uttömdes ej så mycket genom felslagna
beräkningar, som icke mer genom tillstötande olyckor,
hvaraf följden blef bans ekonomiska obestånd. Al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
