Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hernösand.
Herre.
107
och Jungfru-högarne. Korsmässo-udden, Långsand
och Hornsunda bro voro ryktbara, då
handelsmöten fordom höllos härstädes. Ön innefattar 7|- mtl.
med 204 invånare, staden Hernösands oberäknade.
Hernösand, ett stift, är det nordligast belägne
och till vidden det största af alla stiften,
nemligen 1,964 qv. mil land och 138 qv. mil sjö. Det
innefattar landskaperna Ångermanland, Medelpad,
Jemtland (med undantag af en socken),
Herjeådalen, Westerbotten och Norrbotten samt Lappland,
eller bela Westeruorrlands, Westerbottens och
Norrbottens län, samt Jemtlands län, utom
Öfver-Hog-dals socken, som tillhör Upsala stift, under
hvilket stift äfven Hernösands hörde till är 1647, då
Hernösands superintendentia inrättades, som 1772
upphöjdes till biskopsstift. Stiftet delas i 12
kon-trakter, hvilka innefatta 83 pastorater, eller 6
stads- och 142 lands- utom kapell- och
bruksförsamlingar. Komministers-beställningarne äro 64;
extra komministers-, sockenpredikants-, bruks- och
kapellpredikants-tjenster 22. Af pastoraterna äro
25 regala, 39 konsistoriela och 5 prebenden,
nemligen 3 till biskopen och 2 till gymnasii-lektorer.
Af dessa tillhöra 16 första klassen, 25 andra och
28 »tredje klassen. Lappmarks-pastoraterna äro
icke klassificerade och tillsättas alla af
konsistorium. Enligt 1843 års qvinqvenni-tabeller
utgjorde folkmängden då 247,730 personer, hvaremot den
1805 blott uppgick till 159,136 och bar således
pà 38 år ökats med 88,594 personer.
Hernösand, en stapelstad, 46} mil N. från
Stockholm i landskapet Ångermanland, nära
Ångerman-elfvens utlopp, är säte för styrelsen i
Westernorr-lands lan och för biskopen i stiftet. Hernösand
tillhör 4:de klassen af rikets städer, grundlades år
1584, och erhöll sina första privilegier af konung
Jokan III år 15S7. Belägen på llernön, bar
den, medelst 2:oe broar gemenskap med fasta
landet, samt i det mellanlöpande sundet en
förträfflig hamn. Af in- och utrikes handel och
sjöfart, handtverkerier, strömmingsfiske samt något,
failän ringa, jordbruk påräkna stadens invånare
förnämligast sitt uppehälle. Deras antal utgör
2,160 per-oner. Af dessa näringsfång har utrikes
handel och sjöfart varit i jemnt fortgående
stigande. Af stadens fartyg, som år 1833 endast
utgjorde 11 st., men 1846 uppgingo till 66 st.
om tillsammans 3,948 läster, sysselsättas de
större med utrikes sjöfart, dels direkte från
Hernösand till utförsel af timmer, bräder, jern och
tjära, samt direkt införsel af salt, linfrö, m. m. och
dels till fraktfart utrikes orter emellan. Vid
stadens tvenne skeppsvarf blefvo under åren 1839 —
IS43 17 fartyg nybyggda om tillsammans [-1,433}-lästers-] {+1,433}-
lästers+} drägtigbet. Handeln med köpmannavaror
och landlmannens produkter är deremot i
aftagande. Handtverksrörelsen bereder åt de idoge
idkarne en tarflig, men tillräcklig utkomst. Den del
af stadens invånare, som har burskap å fiske, är
i allmanbet mindre välmående, härrörande af
sträfvande| till tidig oberoende bosättning. En lättnad
i bestridandet af fattigvården äger staden genom en
af aflidne rådmannen E. Nyberg i lifstiden gjord
donation, som 1S43 afgjorde ett kapital af 18,133
R:dr 16 sk. B:ko, hvaraf de årliga räntorna
utdelas såsom peosioner till aflidne borgares
obemedlade enkor och barn. Här finnes dessutom’ett
gymnasium, en lärdoms-skola, en navigations-skola
och seminarium för folkskole-lärares bildning.
.Stadens vapen är en svart bäfver med lång stjert och
fisk i munnen. Den innehar N:o 39 vid riksdagarne.
Marknader hällas bär endast i Oktober månad.
Under 1676 års trollväsende i Norrland voro 3 bål
nppsatte här utom staden, hvarest mänga blefvo
aflifvade under dåvarande förbistring. (Se härom:
Eurenius, Jakob Abraham.) Staden har 269 hus
och tomter och 1,689 tunn), den tillhörig jord,
som nästan belt och hållet användes till
beredande af höafkastning för underhåll af stadsboernas
kreatur. Hernösand, jemte llernö, utgör ett
pre-bende-pastorat af 3 kl.
Herransberg, eller Gndsberg, så kallades
Husaby kloster i Dalarne (se detta ord).
Herrans smorda, är en benämning på
konungen, såsom krönt. Namnet bar afseende pä den
med kröningen förenade ceremonien, att konungen
smörjes med valluktande olja. Kröningen är en
religiös ceremoni, och betecknar, att konungen
upptages i kyrkans serskild|a hägn, och förklaras
såsom en representant af den gudomliga
verlds-regeringen. Deraf benämningen herrans smorda.
Herrberga eller Hiirberga, annex till
Normlösa, beläget i Wifolka härad af Östergöthlands
län, 2 | mil V. från Linköping. Kvrkan
nybyggdes 1796 och 1797, samt fick namnet Fiedrika,
genom kongl, resolutionen d. 1 Mars 1798.
Altar-taflan är målad af Hörberg. I socknen märkas:
Forsa kniphammare (se detta ord). Öyebro, vid
Svart-ån, är den största qvarn by i Östergöthland,
ty här äro 12 qvarnbus med 37 par stenar.
Redan år 1373 tilldömde Bo Jonsson, på konung
Albrekts vägnar, qvarnströmmen i Öyebro åt
hospitalet i Skenninge. Öyarsbro, af hvilken byn
fått sitt namn, är i senare tider ombvgsd af sten,
med 7 hvalfbågar, och är en af de bästa i orten.
I Svart-äti, som löper genom vestra delen af
socknen, har man fiskat äkta perlor. Socknen
innefattar 17} mtl. och har 570 invånare. Af dess
areal, 2,708 tunnl., äro 15 sjöar och kärr. Adr.
Linköping.
Herre var i början en titel, hvilken gafs endast
åt riddersman. Riddare-värdigheten bar funnits
i Sverige sedan 13:de århundradel. Den omtalas
under konung Erik Läspes tid och blef mera
allmän under den praktälskande konung Magnus
Ladulås. Herre var en ser^kildt bedersbevisning för
riddare, och blef blott småningom en allmän
benämning för män af stånd och bildning.
Herre-namnet var den tiden mycket värderad), såsom en
hedrande utmärkelse. Det gafs äfven ät prelater,
samt blef efterhand allmänt för de andelige. Men
inom verldsligt stånd hölls detta namn i sådant
anseende, att till och med riksråd fingo umbära den,
så framt de ej tillika voro riddare. Af herre
erhöllo de stores sammankomster namn af
herredagar, och likasom dessa slntligeu förlorade sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
