Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hising.
Hisinger.
125
sina sköna naturlagen förekomma här i socknen
säterierna Oshult och Sjöboholm. Det förra till
större delen appbygdt under förra ägaren,
framlidne hofjägmästaren Rurenskjölds tid, äger
mjöl-och sågqvarnar. Oshultsjön gir intill egendomen
orh sjöns stränder prydas af en vacker löfskog.
Säteriet, ett hemman, har skogar både på
inägor-na och utmarken. Sjöboholm, hemman,
beläget på en bolme i sjön, är genom en bro
förenadt med fasta landet. Begge sälerierne hafva
tillhört slägterne Burenskjöld, Gyllengrip, Cronqvist
och Mnnck af Rosensköld. Bland fornlemningar
märkas: Tingsbacken, en domplats i Hishults by.
Sjelfva tingshögen är förstörd genom det grus,
som bar blifvit taget till vägfyllning.
Idavalls-ballen ligger störtad ned i grushålan och
domste-narne hafva blifvit inlagde i gärdesgårdarne nära
derintill. Socknen hör till 3 kl. konsist. Den
innefattar 42^- mtl. och har 1,265 invånare, på en
areal af 18,422 tunnl., af hvilka 1,240 äro sjöar
och kärr. Adr. Laholm.
Hising, Jliclinel, en förtjent man af
handelsklassen, född i Köping 1637, död i Stockholm är
1756, förvärfvade genom handel en betydlig
förmögenhet, anlade flera jern-, hammar- och
manufakturverk, både i Sverige och Finland, var
riksdagsman vid 1734 års riksdag och efterlemnade
ett aktadt minne for sin välgörenhet och sitt
flärd-fria väsende.
Hisingen, en af rikets största öar, innefattar det
trekanliga land, som Götha elfs båda
utloppsgrenar bilda emot hafvet. Längden är 2^ mil och
arealen omkring 2 qvadratmil. F.huru uppfyldt af
berg, äger likväl Hisingen betydliga och
utomordentligt bördiga dalar, såsom t. ex. Qvilledalen,
hvilken genomskär landet ifrån N.V. till S.O. och
upptager ett litet vattendrag, som upprinner i
midten af dalen och går åt dess begge motsatta
mynningar. Vidare floddalen utmed Götha elfs södra
arm, hvilken dal tydligen är en alluvion af
samma elf, samt Myklebed mera vester ut. Här
finnes äfven en stor högslätt, kallad Rönnings
slätter, hvilken till en del är ouppodlad. Inga insjöar
anträffas der. Hisingen är ovanligt bördig,
särdeles de delar deraf som utgöras af berörde dalar,
och framför allt Backa socken, hvilken ock
derföre vanligtvis kallas Hisingens trädgård.
Jordmånen är styf lermylla, och tillgången på mergel
icke obetydlig. Hufvudsädet är bönor, korn och
potatis, hvarförutan vissa trakter odla en betydlig
mängd köksträdgårdsväxter, hvilka med god
fördel afsättas i det närliggande Götheborg.
Grannskapet med denna stad har ock på ett
fördelaktigt sätt inverkat på ladugårdsskötseln i denna ort.
Man finner här den bästa boskap i Bohus län. Den
enda förmån denna väl lottade ä synes sakna är
tillgång pä bränsle. Orten är nemligen alldeles
skoglös. Hisingen bar från ålder varit indelad nti
Norrska och Svenska Hisingen, den förra
innefattande Kongelfs eller Rödbo, Säfve, Backa,
Björ-landa och Tborslanda socknar, samt
skärgårdssock-nen Öckerö; den senare åter Lundby och Tufve,
•Ha tillsammans utgörande 3 pastorat och en del
af ett fjerde. Berörde benämning antyder på
Hisingens ifrån urminnes tid till freden i Roeskilde
1658 fördelning emellan Norrska och Svenska
väldet. Detta är orsaken hvarföre Norrska Hisingen
ännu räknas till Bohus län och tillgodonjuter dess
betydliga skatte-privilegier, under det den
Svenska räknas till Westergöthland. En sådan
fördelning ägde rum redan i Olof Skötkonungs tid.
Stur-leson omtalar en sådan, med tillägg, efter Are
Frode, att det då fanns en liten bygd, som
ömsom ansåg sig tillhöra Sverige och Norrige. Vid
fredskongressen i Kongabell 1017 afgjordes denna
tvist, genom tämingskasl emellan konungarne Olof
Skötkonung och Olof den helige, hvilka begge
slogo 3 gånger å rad sexor all; men vid den
Norrske konungens sista kast sprang en af
tärningarne sönder och uppvisade ännu en etta, på grund
hvaraf ban tillegnade sig den omtvistade bygden.
Hisingen räknar omkring 8,000 invånare, en i
många afseenden utmärkt befolkning. De
utmärka sig för ärlighet, ordentlighet och arbetsflit,
hvilket är så mycket anmärkningsvärdare, som de
äga Götheborg i sitt grannskap, och man af
erfarenhet känner, att stora städers närhet alltid
inverkar menligt på närboende allmoge. Det enda
man kan förebrå dem, är ett i senare tider
inkommet begär efter yppigbet i lefnadssätt och
klädedrägt. Hvad denna senare beträffar, ägde
Ili-singsboerne en sådan af egendomlig beskaffenhet;
men den ser man numera sällan. Den bestod hos
männerna uti ett slags mellanting emellan frack
och tröja, hvartill kommo knäbyxor, mellanblå
ullstrumpor och skor med silfverspännen; bos
qvinnorna deremot uti en röd bindtröja med ärmar,
samt derutanpå ett grönt lifstycke, någongång med
gula lister. — I vår fornbistoria omtalas
Hisings-bönderne flera gånger såsom ingripande i Norriges
politiska hvälfningar, genom det beskydd de
lemnade de många under partistriderna uppträdande
tbron-pretendenterne. Märkligt är den
namnkunnige länsherren Erling Skakkes "omdöme om dem,
då de med bärsmagt tillbakadrefvo bonom och
hans son, den till Norrska kronan utvalde konung
Magnus Erlingsson: "Vi vilja ej slåss med
Hisings-bönderne, ty de äro svåra att hemsöka och
hårda män i strid, fastän oförståndige och ledsna snart
vid sina gäster." Det senare tillägget
åsyftade konung Sigurd Signrdsson med sin hofstat,
hvars försvar Hisingsboerne tagit. Ett af dessa
stolta öboars mest bekanta uppträdande i historien
är deras uppror mot konung Östen Haraldsson år
1141, hvilket lyktades genom deras fullkomliga
nederlag genom slaget vid Lexby, hvaröfver skalden
Ejnar Skulasson diktade det första rimmade
skal-deqväde i Norden (se. Lexby). Bland utmärkta
Hisingsboar nämner historien tvenne konung
Harald Hårfagers hofmän, bröderne Sigtryg och
Ilalf-vard, hvilka för sin drift och snabbhet att utföra
konungens värf kallades, den förre Snarfare och
den senare Hårdfare. De dräptes i en sjöstrid af den
i sagorna frejdade Qväldulf och bans son Skalagrim.
Hisinger, Jolinn, bergsråd, R. afW. 0., född
1727, död 1784, adlades år 1770, då ban antog
Del. II. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
