Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Horn.
Horn.
157
Horn, Clas Fredrik, d. y., född den 11 Mars
år 1791, blef 1809 adjutant vid lifregementets
basarkorps och derstädes ryttmästare samt
ordonnansofficer hos d. v. kronprinsen Carl Johan. Tog
afsked 1822, uppträdde vid riksdagarna 1823, 1828
och 1834, såsom en häftig oppositionsman; men
synes 1840 hafva förändrat åsigter, hvarföre ban
är 1841, såsom ordförande i stats-utskottet, till
och med ansågs för en varm anhängare af
regeringen; tillförordnades år 1842 att förrätta
lands-böfdingetjensten i Storkholms län, atoämndes
sedan till embetet och pryddes med Svärds-orden.
Horn, Evert Carlsson, son till Henrik
Carlsson H. (se ofvanföre), en lika insigtsfull och
tapper krigare som ädel menniska, Jakob De la
Gardies vän och följeslagare, fältmarskalk, gjorde sitt
namn aktadt och älskadt under Ryska kriget,
anförde uästan alltid förtruppen, vann på egen
hand en seger mellan Smolensk och Moskau, hvari
fienden förlorade 1,400 man, 7 kanoner, alla
fa-aor och en stor del af trossen, vann en ny seger
vid • Torschok och hade år 1609 eröfrat elfva
starka fästningar och befästade städer, stupade
ntanför Pleskow 1615 och begrofs under egna
segerfanor på herresätet Kankas i Gustaf II Adolfs
närvaro. Denne hade förut efter segern vid
Bro-nitz, der slaget gafs för att bibehålla Nowgorod,
skrifvit till De la Gardie och Horn: "Det är mig
mera angeläget om edra personer, än om bela
stora Nowgorod." Då en mängd fångar och
deribland flera qvinnor, efter segern öfver
Karnasin-skv, fallit i bans händer, skyddade ban dem mot
all misshandling och lät dera återvända hem. llans
yngre bror,
Horn, (>ius<af Carlsson, trettio-åriga krigets
hjelte, var född på Örbybus d. 23 Okt. år 1592,
började sin krigarebana under sin erfarne broder
Evtrts befäl, blef 1621 sårad vid Riga, år 1624
utnämnd till riddare och riksråd, samt 1628 till
geoeral-fältberre öfver bela Svenska hären i
Lifland. Vid 30-åriga krigets utbrott följde han
ko-nängen dit, intog Kolberg och bidrog icke litet
till segern vid Leipzig, emedan ban der
anförde venstra flygeln, öfver hvilken hela fiendens
magt kastade sig, efter Sachsarnes flykt. År 1632
intog ban Koblenz, Trierska landet, Baden och alla
fästningar i Elsas. Efter konungens död inföll han
i Bajern, förenade 1634 sin bär med hertig
Bern-bards och använde förgäfves sina bemödanden, först
att afstyrka slaget vid Nördlingen, och sedan, då
det genom Bernbards betta förlorades, att minska
dess olyckliga följder och stormade femton gånger
det berg, hvarpå Österrikarne stodo. Bernbards
rytteri störtade sig på bans trupper, och gjorde
det derigenom omöjligt för H. att betäcka
återtåget. Hertigen insåg för sent sitt misstag och
ropade då förtviflad: "Jag är den okunnige
stridsmannen; men Horn är den vise fältherren!"’ Ilan
föll härvid sjelf i de kejserliges fångenskap, och
ehnrn ban af dem bemöttes med all förtjent
aktning, måste han dock tillbringa sju år i deras våld.
Först på det åttonde atvexlades ban mot tre
generaler. På hemresan, hvilken togs öfver Schweitz,
Frankrike och Holland, hade ban tillfälle att se i
hvilket anseende ban stod hos utländningen. Vid
ankomsten till Franska lägret i Perpignan,
emottogs ban af en kunglig vagn och en
kavalleri-eskort samt bela hären uppställd i parad, och han
erhöll af konnngen rika skänker. I Calais fann ban
ett Engelskt örlogsskepp, hvilket skulle öfverföra
bonom till Wolgast, och Venedig gjorde honom de
fördelaktigaste anbud, om ban ville mottaga
befälet öfver dess trupper. Återkommen till
fäderneslandet, som ban icke sett på tretton år, fick han
likväl icke länge der njuta hvilan, utan måste, vid
Danska krigets utbrott, ställa sig i spetsen för den
bär, som var bestämd att inbryta i Skåne. Han
stod i begrepp att eröfra Malmö, då freden i
Brömsebro afslöts. Under Carl X Gustafs
regering uppdrogs bonom hela rikets försvar, när
konungen gick i fält. Då ban skulle begifva sig till
den i Skara samlade riksdagen, dog han den 10
Maj år 1657, och begrofs 1660 med mycken prakt
i Jakobs kyrka i Stockholm. Han höll en sträng
krigstukt, och ansågs af fienden för den mildaste
af alla Svenska fältherrar. Hans förtjenster
blefvo icke obelönta; ban utnämndes till riksmarsk,
general-fältherre, president i krigs-kollegium och
grefve, samt erhöll 231 hela mantal i förläning i
Finland. Var gift med Axel Oxenstjernas äldsta
dotter.
Horn, Henrik Henriksson, son till riksrådet
Henrik Carlsson H., född i Stockholm den 22 Mars
1618, död i Stade den 4 Mars 1693, var af ett
häftigt, våldsamt och högdraget lynne, för öfrigt
utan särdeles egenskaper och icke lycklig i de
många vigtiga värf, hvilka uppdrogos bonom; men
likväl öfverhopad med sådana. Hans första
utmärkelse var, att ban vid 27 års ålder, då
öfverste för ett Finskt kavalleri-regemente, i Skåne
ibjelslog qvartermästaren Nieroth. För denna bragd
belönades ban sex år senare med friherreskap och
expektans på Marienborg i Lifland, hvaraf ban
också antog titeln, blef sedan, efter hvarandra,
riksråd, fältmarskalk, general-guveroör öfver Bremen
och Verden, general-amiral och sist lagman i Tio
härad, och sådant allt ehuru ban måste lemna
sitt-guvernement då fienden öfversvämmade det,
förlorade sjöslaget vid Kjögebugt och gjorde ett
fruktlöst försök att år 1677 intränga i Norrige, der
han, under tre veckors tåg i fjällen, ofta icke på
en hel dag ryckte fram en fjerdedels mil. Hans
friberrliga ätt ntgick med sonsonen, Henrik H.,
hvilken, såsom lifdrabant, stupade år 1708 vid
Mohilew.
Horn, J liran, af den yngsta linjen till
Wuo-rentaka, var ståthållare pä Åbo slott, öfverste för
ett kavalleri-regemente och stupade i slaget vid
Kerkbolm år 1605. Hans sonson var den under
riksdagstiderna namnkunnige statsmannen
Horn, Arvid Bernhard, son till öfversten för
Österbottens regemente friherre Gastaf IL, och
född på Wuorentaka den 6 April år 1664. Vid
18 års ålder ingick ban i krigstjenst, såsom soldat
vid lifgardet, tjente der utan lön ett år och i två
år som underofficer, samt blef först 1685 fändrik,
Del. II. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
