Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hummerfiske.
Hand.
169
Hummerfiske. Detta fiske utgör en vigtig
binäring för invånarne i Bohas läns skärgård, och
till någon del äfven för Norra Hallands
strandsit-tare. Det idkas med s. k. bummertinor, d. v. s.
ett slags mjärdar, öfverdragna med nät och med
dobbla ingångar. De agnas med hvarjehanda
fisk-afskräde och dylikt, hvarefter hummern är ganska
begärlig. Så snart hummern är fångad tjudras
han med sammanbundna klor vid stranden, eller
förvaras i sumpar, till dess tillfälle gifves till hans
afyttring. Den enda fridlysning vi äga af
saltsjöfisket gäller hummern, hvilken, enligt en
författning af 1834, icke får tagas under
romläggnings-tiden eller sommarmånaderna. Hummerfisket
privilegierades år 1686 för ett bolag i Uddevalla, samt
kort derefter flera, till dess det, 12 år derefter,
lemnades öppet åt hvar man. Under förra
århundradet afsattes fångsten vid detta fiske, hvars
nederlag var Strömstad, åt Holländare; men denna
baodel har nu en tid bortåt varit öfvertagen af ett
Engelskt bolag, hvilket ock, genom hvarjehanda ej
synnerligen lofvärda bestämningar, sökt försäkra sig
om dess bibehållande. Denna handel lärer för
detsamma vara så indrägtig, att det drager vinst
deraf, äfven om blott en enda hummer lefver af
tjoget vid framkomsten. De fartyg, hvarmed varan
öfverföres till England kallas huckertar, och äro
inrättade med sumpar att förvara hummern.
Hummern säljes i tjog, och måste hvar hummer
vara åtta Engelska tum lång, samt hafva begge
klorna oskadade, för att vara gild; i vidrigt fall
räknas ban blott för en half.
Huminerhjelm, Alexander, en af Carl XII:s
krigare och icke oförtjent af sitt förnamn, son
till ryttmästaren Hummer och född i
Östergötbland d. 1 Maj 1643. Ehuru af ett häftigt lynne
och böjd för krigsståndet, tyckes ban likväl sent
hafva fått följa sin böjelse, ty först vid 27 års
ålder blef ban ryttare vid Skånska kavalleriet och
sedan forir vid lifgardet. Här råkade han i ett
slagsmål med riksstallmästaren Torstenssons
stalldräng, dödade denne, flydde; men fick nåd, kom
tillbaka och blef löjtnant vid bergs-regementet.
Ett eldigt mod, liknöjdhet för faran, förslagenhet
och en djerfhet, som gränsade intill oförvägenhet,
utmärkte honom vid alla tillfällen. Så t. ex. då han
bland Landskronas garnison, hvilken, genom
kommendanten öfverste Lindebergs kapitulation, föll i
Dansk fångenskap, blifvit öfverförd till ön Hven
och der var nära att omkomma af hunger, for
ban till Helsingör, gaf sig der ut för Dansk
löjtnant , reqvirerade en mängd matvaror och förde
dem om natten lyckligt till sina kamrater.
Återkommen från fångenskapen blef ban ryttmästare
vid Kbenskölds regemente, och efter krigets slut
belönades ban af konungen med förläning af ett
gods i Wermland och adelskap, befordrades
efterhand till öfverste samt deltog som sådan i Carl X!I:s
krig, ända till dess ban föll i Polsk fångenskap,
der ban blef af segervinnaren omenskligt
behandlad, och skulle hafva omkommit, om icke en
Jesuit kännt medlidande med bonom och räddat hans
lif. Följden af misshandlingen och många fälttågs
mödor gjorde likväl, att då bat] år 1705
ntvex-lades, voro den starke och härdade mannens
krafter medtagna och ban förmådde blott en kort tid
deltaga i det återstående kriget, llan ville dock
ej lemna sin konung förr, än efter fredsslutet
med Polen. Han bivistade slaget vid Punitz och
slog vid ett tillfälle sjelf 1,000 man Polackar.
Nu begärde ban likväl och fick tillstånd att
begifva sig hem, utnämndes till general-major och
friherre, samt lefde sedan i lugn till sin död d. 1 5
Maj 1723.
Hummersberg, ett litet ställe vid
Carlbergs-kanalen utanför Stockholm, hvilket Judiska
nationen år 1789 inköpte och der ofvanför anlade en
begrafningsplats samt en liten byggnad, som kallas
Aronsberg.
Huiiipgrufvan, en gammal jerngrufva på
Rnlle-rums ägor i Ringarums socken af Östergötbland,
nedlagd för längre tid sedan; men åter upptagen
år 1820, samt bar sedan lemnat omkring 2 till
3,000 skepp:d malm årligen.
Hunn-fwlket. Enligt en gammal sägen skall en
stor mängd Hunner hafva kommit, under sin
konung Humles anförande, att åt bans dotterson
Löder utkräfva det arf, som nekades honom af bans
broder, konung Angantyr, i Reidgöthaland eller
Småland. De mötte mycket motstånd af den
unge llervor (se detta ord), hvarefter ett stort slag
förefallit, hvilket räckte i åtta dagar, till dess
Angantyr ändtligen blef segrare och konung Humle
stupat. Likväl skola 30,000 Hunner hafva
befä-stat sig på ett berg, hvilket efter dem kallas
Hunneberg, och der de försvarade sig länge, till dess
de blefvo af bönderne fördrifne derifrån.
Hälleberget, der midtemot, fick sitt namn af en bland
deras höfdingar, Hallo. De öfverblifne bosatte sig
sedan fredligt i landet. Efter detta infall
säges den benämning af Hundan härflyta, hvarmed
förstås någonting stort, förvånande, och flere namn,
t. ex. af HunakàUa, Hunalygn, m. m. förvara
minnet deraf.
Huuboberget, i Norrberkes socken af Dalarne,
bar ett lager af fingrynig magnetisk jernmalm i
gångart af kalk.
Hund (Canis), är så väl den gemensamma
benämningen för ett belt slägte af de köttätande
rofdjuren, hvilket är utmärkt genom hufvud med
utdragen nos, fem tår på framfötterna, fyra på
bak-fötterna, alla med trubbiga klor som ej kunua
indragas; sex flikiga framtänder i hvardera käken,
långa spetsiga och böjda hörntänder samt ofvan
sex, nederst sju, kindtänder, hvaraf tvenne stora
knöliga i hvardera käken, af hvilket slägte hos oss
förekomma 5 arter, nemligen vargen, bushunden,
allmänna räfven, fjällräfven och svarta räfven;
som ock den speciella för Hushunden (Canis
fami-liaris), hvilken skiljer sig från de öfriga arterna
genom sin mer eller mindre uppåt samt vanligen åt
venstra sidan krumböjda svans, och hvaraf för
öfrigt en stor mängd varieteter af olika storlek,
skapnad, bårbeklädnad och färg förekomma. Hos
oss finnes af dessa: Den egentliga hushunden (Canis
famil. v. domesticus), äfven kallad gårdhund, gård-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
