Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
224
HUg&s.
HUiJer.
dessa förvarade uti egentliga högar, utan nti ett
slags af uppresta hällar bildade stora, prydliga
grafkistor, hvilka stå dels ofvan, dels under jord.
Dylika förekomma icke sällan i vestra Sverige och
i Norrige, samt likna till sin byggnadsart den af
Sturlesson beskrifna konung Harald Hårfagers graf
vid Karmtsund. Detta begrafningssätt, tydligen
uppkommet först kort fore kristendomens
införande, och måhända föranledt af bekantskapen med
denna, synes ej hunnit till allmännare bruk;
tvert-om (inner man, alt seden att bränna liken
bibehållit sig in i början af kristna tiden. Oberäknadt
nemligen skriftliga sagointyg om likbränningar
ännu i 8:de århundradet, samt hvad som kan
hemtas af en del i grifterna gjorda fynd, blir
nämnda mening bestyrkt deraf, att man icke
sällan träffat urnor med brända ben, insatta uti
dertill gjorda rum, inuti murarne af gamla kyrkor.
Dessa tillhöra nemligen uppenbart sådana som
aflidit kort före dessa helgedomars nppbyggnad, och
hvilkas sloft ömma anförvandter sedermera velat
ombägna med välsignelsen af en kristligt vigd
griftplats. Högålderns begynnelse böra vi således
pä goda skäl uppflytta till 8:de seklet. Detta
hindrar icke att Sturlessons berättelse om Yngve
Freyrs lik, hvilket skulle vara af Svenskarne insatt
obrändt i högen, på det han äfven efter döden
borde blifva en borgen för den lycka, som under hans
lifstid krönt bans land, kan vara sann, utan att
man af denna händelse får härleda ett allmännare
begrafningssätt, olikt det förut brukliga.
HM g&s, annex till Skredsvik, beläget i Lane
bärad af Götheborgs och Rohus län, I 1 mil V. från
Uddevalla, vid hafvet. Kyrkans läge, på en höjd
ibland skogsdungar, är ganska intagande. Ilon är
för öfrigt, ehuru i senare tider mycket förändrad,
en af de oansenligaste i länet. Några ättekullar,
uti hvilka inan gjort de vanliga fynden af
lerur-nor och benaska, hafva blifvit funna på Åseklefuen.
En bergshöjd vid Granehogen säges hafva i fordna
tider varit befästad. Emellan Sund eller Kristvik
står en 3 alnar hög bautasten, kallad Stastenen.
En bonde på Kristvik bade i förra århundradet ett
sällsamt äfventyr. Han föll nemligen utför en
klippbrant af öfver 100 fots böjd, och räddades
derigenom, att ban råkade falla på en död käring,
hvilken satt under bergsbranten. Ronden trodde i
början att han vållat käringens död; men märkte
snart att hon frusit ihjäl. Uti Bohus läns Historia
och Beskrifning af Holmberg anföres: "Uti Ödmans
beskrifning öfver Rohus län omtalas en
krigshändelse, som tilldragit sig i Högäs socken, uti
Nöt-suud, hvarest lärer skett en verklig storslagt,
emedan icke mindre än konungen af Danmark och ett
litet majestät ifrån Norrige, samt en jarl, tillika
med tre krigshärar, blifvit ombragte, att icke tala
om Norske konungen Håkan och den frejdade Axel
Thordsson, samt konung Arnunds båda söner från
Upland, hvilkas ömkeliga ändalykt i Skredsviks
socken blott var ett litet preludium till del stora
dramat i llögås. Likasom uti en rätt tragedi
endast sufflören och åskådarne böra blifva vid lif,
låter ock Ödman blott en kockspojke och en öf-
verdådig sälle, vid namn mäster Hendrik, slippa
helskinnade ur leken. Denna saga, till hvilken
Ödman ovedersägligen är sjelf fader, är icke
annat än en misslyckad hoplappning af sägnerna om
Axel och Walborg, om Ejnar Tambaskälfvers
beteende i slaget vid Swoldern, och om Thorkel
Lei-ras dråp af de fångne Jomsvikingarne, efter segern
vid Hjorungavåg. Ofvannämnda Nötsund (fordom
Nautasund), eller sundet emellan Högäs och Torps
socken på Oroust, omnämnes i Sverres saga, kap.
139. Under sitt krig med Raglerne làg denne
konung här en gång med sin flotta (1198), och
förlorade 12 af sina män, hvilka dräptes i en
närbelägen skog, dit de i något ärende voro sände."
Socknen innefattar 121 mtl. med 595 invånare.
Dess areal utgör 4,235 tunnl., af hvilka 25 äro
sjöar och kärr. Adr. Uddevalla.
HltgÅseu, ett berg i Wålhulls socken af
Småland, synes på flere mils afstånd och har
lemningar efter en borg.
Httijer, Benjamin Carl Henrik, född d. 1
Juni 176? på Klingsbo i Stora Skedvi socken af
Weslerås län, filosofie professor i Upsala 1809,
död d. 13 Juni 1812. Det första, hvarigenom ban
offentligen utmärkte sig, var ett tal öfver Gustaf
Ill:s död. Misstänkt såsom jakobin, emedan ban
ingått en förening med åtskilliga andra unge män
vid universitetet, hvilka svärmade för Franska
revolutionens grundsatser, låg detta honom i vägen
vid hans befordran, och eburu redan år 1798
filosofie adjunkt, samt känd såsom djup och
skarpsinnig tänkare, skulle ban dock svårligen erhållit den
lediga filosofiska professionen, om icke
revolutionen mellankommit. Han Gck dock icke länge
njuta den lycka, hvilken nu ändtligen syntes le mot
bonom, emedan han tre år derefter bortrycktes af
döden, endast 45 år gammal. Han var en af
Sveriges skarpsinnigaste tänkare, och hans skrift: Ottt
den Filosofiska Construclionen, hvilken öfversattes på
Tyska, omtalades med mycket beröm af Schelling i
hans journal. Ilan bade ett ovanligt lifligt
föredrag, och bans skriftspråk erkännes såsom mönster
för afbandlingsstil, ehuru ban för mycket
uppblandade det med fremmande ord. Till sitt lynne var
han sluten, något bitter och föga umgängsam, led
af en försvagad helsa, följdeu af
själsansträngningar, motgångar och en oförsigtigt frainlefd
ungdom. Hau beskylles för egoism, stolthet och
egenkärlek, samt ett koketteri i sin klädsel, som ickc
väl tycktes stämma öfverens med filosofens allvar.
Hans halfbroder,
Httijer, Josef Otto, född d. 25 Aug. 1775 i
Kumla i Weslmanland, der fadern blifvit prost och
kyrkoherde, var græc. litt. professor i Upsala 1815
och död i Upsala d. 2 Aug. 1833, känd för sina
torroliga infall; men för öfrigt lefvande mest för
sig sjelf, ehuru icke i någon sträng
återhållsamhet, hvarken af det ena eller andra slaget. Död
ogift, liksom brodern, testamenterade han sin
egendom till Upsala akademi, att derföre underhålla en
adjunkt i Grekiska litteraturen. Har utgifvit en
öfversättning af Thukydides’ Historia om
Peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
