Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Htipken.
HUppener.
229
dog den 6 April 1741. Han var en slog,
beräknande och försigtig man, hvars tankar och planer
ingen kunde utgrunda, när ban ville dölja dem.
Det var ban, som gaf det bekanta svaret, då
konungen anmärkte, att han icke förstod en af H.
oppläst, diplomatisk not: "Det skulle också
förundra mig, om E. M. kunde inom några minuter
förstå , hvad jag i tre dagar arbetat på att ingen skulle
begripa." Ilan var ganska tankspridd och kom
ofta upp i rådet utan balsduk eller bält, stundom
också med två hattar, en på hufvudet och en
under armen. Af hans söner blef Carl Fredrik
minister i Konstantinopel, sedan president i
kammar-kollegium och Serafimer-riddare, död 1778.
Han gjorde en resa till Palestina med Edvard
Carleson (se detta ord). Namnkunnigas! är likväl den
andre sonen,
Hli|ilten, linier* Johan von, född i
Stockholm den 11 April år 1712, död der den 9 Maj
1789, riksråd, kansli-president, Serafimer-riddare,
grefve, en af de aderton i Svenska akademien,
ledamot af vetenskaps- och vitterhets-akademierna
samt flera lärda samfund. Under en resa till
Frankrike, den ban företog endast 22 år gammal,
väckte han der så mycket uppseende genom sin
bildning, sina kunskaper och umgängesgåfvor, att ban
i Marseille antogs till ledamot af Academie des heltes
Lettres. Hemkommen ingick han i kansli-kollegium
— han hade förut varit använd i åtskilliga
mini-steriella värf — invaldes i sekreta-utskottet och
blef der en af de mest inflytelserika ledamöterne
samt inkallades år 1746 i rådet. Här qvarblef han
blott till år 1761, då ban lemnade sin plats,
emedan ban icke ville bibehålla den för att der vara
ett mål för de konstgrepp, hvilka spelades mot det
parti ban tillhörde, och kanske äfven för alt
undvika skymfen af en formlig afsättning, nan blef
väl samma år anmodad att återtaga den; men
gjorde det icke förr än år 1774, då ban, i följd
af förändrade omständigheter, ansåg sig med mera
trygghet och lugn kunna inträda i rådet. De
Svenska diplomatiska ärenderna hafva sällan blifvit skötta
med den takt och skicklighet som under den tid han
var kansli-president, eller från år 1752 till 1761.
Han kunde likväl icke hindra, att Sverige
invecklades i kriget mot Preussen, hvilket hvarken
öfverensstämde med dess intresse eller vid
utförandet förökade dess ära och anseende; men väl
bidrog alt ännu mer förvirra dess förut intrasslade
finanser. Hvad man dock mest förebrår honom, är
att ban icke med nog kraft afstyrde kriget, utan
snarare gaf sig sken af att tillstyrka detsamma, då
han, vid anförandet af skälen för och mot, nästan
tycktes gifva största vigten åt de förra. Höpken var
icke endast statsman, han var äfven
vetenskapsman och vitterhetsidkare, och såsom sådan har han
måhända ännu mer gagnat sitt fädernesland, än i
den förra egenskapen. År 1739 var han en bland
dera, som verksammast bidrogo till
vetenskapsakademiens stiftande, hvars förste sekreterare han
blef, och år 1753 uppgjorde ban planen till
vit-terbets-, historie- och antiqvitets-akademiens
inrättning, saml åtnjöt äfven den utmärkelse, att
af drottningen nämnas till dess förste direktör.
Vid Svenska akademiens stiftelse blef han dess
förste ledamot. Flera utländska lärda samfund hade
låtit honom vederfaras samma ära. Höpken är
onekligen en af de renaste och vackraste
karak-terer frihetstiden frambragt, och en man, som
skulle prydt och hedrat andra epoker. Han dog,
rörd af slag, midt ibland sina gäster vid
middagsbordet. Han bar efterlemnat flera skrifter i
politiska ämnen, samt åtskilliga akademiska tal, t. ex.:
Lettre d’un ami à Königsberg, relativ, à ta[faire de
Willmanstrand; Åreminnen öfver grefve Tessin,
grefve Ekeblad, m. fi.
HUppener, Pehr Johan, var född 1725,
studerade i Lund och blef 1750 filos. mag. i
Greifswald, ingick samma år i riksarkivet, der ban blef
kanslist; men tog afsked derifrån 1761 med
assessors titel, hvarefter han lefde hela sin öfriga
tid utan någon offentlig befattning, och dog d. 5
Jan. 1802. Denne man är obestridligt
märkvärdig i Sveriges publicistiska och politiska historia
under senare hälften af förra århundradet. Någon
ordentlig och opartisk biografi öfver bouom
finnes icke, ty de berättelser och uppsatser, som
bär och der läsas öfver honom, t. ex. i
Handlingar titi Publicitetens Historia, äro endast
panegy-riker, tilläggande honom alla menskliga
fullkomligbeter, en målning i ljus utan skuggor,
hvaremot några andra på serskildta ställen
framkastade uppgifter om hans falbet, att han skrifvit
endast i konnngamagtens intresse o. s. v., synas
förestafvade af en lika partiskhet emot honom.
Det vissa tyckes vara, att han varit en man med
mindre vanliga själsgåfvor, karaktersfasthet och
brukbarhet, att ban älskat friheten, ifrat för den,
särdeles för tryckfriheten, samt att han derföre
varit ntsatt för en och annan förföljelse; men
deremot äfven varit gynnad af de mägtige och af
sjelfva Gustaf III begagnad för vissa ändamål, till
och med varit invigd i hemligheten om hans
tillernade revolution. Han klagar sjelf deröfver, att han
icke af konungen blifvit belönad som ban bordt,
och icke sett dess löften uppfylda. Sådant tyckes
visa, att Gustaf icke hyst förtroende antingen till
bans karakter eller till bans praktiska
användbarhet. II. var en skräck för många af den tidens
betydande personer, såsom riksdrotset
Wachtmeister, öfver-ståthållaren Carl Sparre m. fl., eller
hela korporationer, såsom riksrådet, Svea hofrätt,
kansli-kollegium o. s. v. Hvad som gör loftalen
öfver bonom något misstänkta är bland annat bans
bat mot Gjörwell, hvilken han beskyller för
falskhet och spioneri, något som likväl alldeles strider
mot Gjörwells kända sinnelag, berättelsen om ett
mordförsök emot honom af en vid namn Dartis,
hvilket auktoriteterna skulle hafva lemnat belt och
hållet ostraffadt; att man för honom "upplade
40,000 plåtar, riddare- och adelsbref, tillika med
ett stort kungsgårds-arrende, men allt fåfängt";
att man ställt tvenne mördare i bans väg på bans
resa till Jönköping, der ban skulle taga några
smeder i försvar; att man velat förleda hans
husfolk att mörda honom, m. m. Det återstår följ-
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
