Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Indelnings-stat.
Indelningsverket. 241
nung Gustaf I vid indragningen af kyrkogodsen,
lät vissa af dem qvarstanna i presterskapets band;
andra bestå utaf dertill anslagna kronobemman; en
annan del bar åter blifvit inköpt för detta
ändamål af församlingarne. Hemman, indelta till
allmänna inrättningar, äro af mänga slag, såsom
kyrko-, akademi-, bospitalsbemman, m. Q. dylika;
äfven lotsbemman, postbemman, o. s. v. På sätt
och vis skulle äfven bela gemenskapen vid arméen
kanna räknas bland indelaingshafvare, ehuruväl
denna indelning är af ett helt annat slag. Den
består icke i indelning af kronan, utan i den
indelning, som utgöres af jordägarne genom rust- och
roterings-skyldigheten.
Indelnings-stat. Under konung Carl XI:s tid,
så ntmärkt för ordning i rikets allmänna
bushållning och drätselverket, bestämdes år 1696 stater
för alla rikets embetsmän, mililärbefäl, m. m.,
hvilka till en stor del erhöllo indelta löner uti
hemmansräntor och kronotionde, hvarom
förordnandet kallas indelnimjs-slat. Dessutom anslogos äfven
till publika verk och inrättningar vissa inkomster
af rikets intrader, och afsattes nödiga medel till
oförutsedda, tillfälliga mindre utgifter, som kunde
vara nödiga för riket och de administrativa
verken. Mänga förändringar hafva sedermera inträffat
häruti, isynnerhet i sammanhang med ombyten uti
regeringssättet; likväl är 1696 års indelnings-stat
ännu hufvudsakligen gällande för de derpå
grundade aflöningar och inrättningar. Rikets öfriga
utgifter måste egentligen rättas efter af rikets
ständer vid riksdagarne upprättade riks-staterne. (Se
detta ord.)
Indelningsverket kallas den inrättning,
hvarigenom Svenska krigsmagtens underhåll är
införlifvad! med jordbruket, och detta icke blott så, alt
dess underhåll åligger jorden, såsom en
skattebörda, utan äfven sålunda, att soldaten tillika är
jordbrukare. Dess egenskap är att sammansmälta
krigarens och den fredliga medborgarens yrken.
Indelningsverket utgör ett mellanting emellan
stående bär och national-beväring; ty den indelta
soldaten är alltid krigare, användbar för landets
försvar, eller för de arbeten staten i fredstid låter
utföra af en väpnad styrka, hvarföre ban också
alltid står under krigiskt befäl. Men han är icke
alldeles skiljd ifrån det öfriga folket, sä vida
ban brukar jord likt bonden, och kan lefva såsom
denne i ett familjelif. Garnisonslifvet är
fremmande för bonom. Men derföre kan icke heller
indelningsverket uppfylla alla statens fordringar af sin
väpnade styrka. Ett antal värfvade trupper finnas
dessutom, hvilka utgöra artilleriet, saml
garnisoner i hufvudstaden och fästningarne. Den
egentliga landt-arméen är indelt. Konung Carl XI
anses för uppbofsmannen dertill; ban har likväl blott
utfört en äldre åsigt, hvilken härleder sig
åtminstone från Gustaf II Adolfs tidehvarf. Den
uppkom under de långa krigen, då, bland dryga
bördor, atskrifningarne föllo såsom den drygaste
öfver den fattige bonden. Ett indelt rytteri fanns
redan under Carl IX, och äfven den soldat som
blifvit uppsatt genom atskrifningarne erhöll en li-
ten gård, fri för vissa utlagor. Under Gustaf Adolf
afslutades ordentliga knekte-kontrakter med vissa
landsorter; åtminstone var detta förhållandet i
Dalarne. Men enligt Axel Oxenstjernas yttrande i
rådet, några år efter konungens död, hade allmogen
visat sig mycket obenägen för konungens plan, att
göra uppsättandet af soldater till en skyldighet,
för jorden, i stället för de gamla utskrifningarne
efter mantalet. Detta hade emellertid varit Gnstaf
Adolfs afsigt, hvilken således innebar ett frö till
den organisation, som Carl XI utförde. Denne
konung genomdref icke sin plan genom
envålds-herrskarens magtspråk, utan genom fria
öfverenskommelser emellan kronan och folket. Statens
fördel blef, att erhålla en stående vapenstyrka;
folkets alt slippa utskrifningarne. I följd af
denna inrättning åligger det nu allmogen, att, efter
hemmantalet, uppsätta karlar till kronans tjenst,
hvilka underhållas genom vissa jordlotter, de der
utgöra soldat-torp. De hemman, som gemensamt
utgöra en soldat, kallades en rote, och
skyldigbeten bär namn af rotering. Den innefattar
förbindelsen att ställa mönstergill karl till kronans tjenst,
och bekläda bonom; det senare likval endast till
en del, ty kronan deltager i kostnaden. Gevär
och trossen anskaffas af kronan; men trossbodar,
der tross och utredningspersedlar förvaras, skola
underhållas af roten. Detta om infanteriet. För
rytteriet finnes s. k. rustning, hvilken utgår af
krono- eller skattehemman, och af berustade
säterier, d. ä. sådana säterier, som vid reduktionen
under Carl XI skolat indragas; men blefvo
qvarlemnade i enskildta ägares hand, mot skyldighet
att underkasta sig rustning. Rusthällarcn
underhåller häst och karl med beklädnad, beväring,
tross och ruslkammare, hvaremot kronan
efterskänker en del af sina räntor utaf hemmanet.
Kostnaderna för härens vapenöfningar bestridas af
rust- och rotebållare genom passevolans, eller mot
det att en viss afgift erlägges, hvaremot kronan
bestrider utgifterna. För flottan finnes bätsmaushàll,
hvilka utgöras dels af städerna, dels af vissa vid
hafskusten belägna landsorter, särdeles Blekinge.
Städernas båtsmanshåll, hvilka bilda deras bidrag
till indelningsverket, utgår numera i en kontant
afgift. Endast Stockholm bar i senare lider
uppsatt verkliga båtsmän. Indelningsverket utgör
naturligtvis en ganska dryg beskattning, och den
frihet derifrån, som till en del tillhör den
privilegierade jorden, är en af de större fördelarne vid
besittningen af sådan egendom. Den är likväl icke
alldeles fri, och har dessutom en serskild s. k.
extra rotering, hvilken öfvertogs, då fäderneslandets
statsskick nydanades efter 1809 års revolution.
Den innefattar roterings-skyldighetens utsträckning
till all ifrån ordinarie rotering frikallad jord; men
utgår blott under krigstid. På några ställen bar
denna extra rotering blifvit utbytt emot en årlig
vakans-afgift, både under krig och fred. Sådana
äro de allmännaste dragen af indelningsverket i
Sverige. I vidsträcktare mening skulle dermed
kunna förstås äfven kronans anslag af gods och
räntor till boställen och löner, så väl för krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
