- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
248

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

248

Ingrid.

Inlagsfä.

Ingrid, dotter till Svante Polk Knutsson,
bort-röfvades af Folke Algotsson Grip (se detta ord),
och blef derigenom anledning till Hera af sina
slägtingar ofärd, hvilka varit bebjelpliga vid rofvet.
Ingrid, Sit. Ingrid Jakobsdotter var en rik enka
af förnära slägt. Man vet ej med säkerhet, om
hennes fader var Jakob Hvide i Danmark eller en
Holländsk grefve Jakob. Hon var särdeles
andäktig, och öfvertalade Birger Jarls enka, Mechtild,
att, jemte henne, företaga en resa till Rom,
Jerusalem och Composlella. Ilon lärer hafva
återkommit år 1270 och genast kommit i rop för att
vara en helig qvinna, hvilket hon äfven sjelf
inbillade sig, och emottog gåfvor af det enfaldiga
folket, samt fattade det beslut, att inrätta ett
nunnekloster i Skeninge. Hon skulle likväl ej hunnit
långt dermed, om ej konung Waldemar låtit
öfvertala sig att befrämja denna byggnad. S:t Ingrid
blef den första abbedissa i detta kloster. År 12S1
ernade bon sig åter till Rom och erhöll af
påfven Martinus IV tillåtelse, att hon och hennes
nunnor skulle få lefva efter S:t Augustini reglor,
"sub cura fratrum Dominicanorum", hvaraf det
kallades Sorores Dominici ordinis. Klostret bar haft
åtskilliga natnn såsom: S:t Augustini, S:t Ingrids,
S:t Mårtens och Jungfru Mariæ kloster eller
Marie-bo. — Vi hafva anfört detta såsom det
omnämnes af Rhyzelius i dess Monasteriologia Svioyolhica ;
men det strider emot Vastovii berättelse, då ban
försäkrar, att S:t Ingrid efter sin hemkomst år
1282 uppbyggt Skeninge kloster. Man nödsakas
än vidare afvika från hans utsago, då han påstår,
att hon, på mötet i Costnitz 1418, blef af
påfven Martinus V förklarad för helig. Det är sannt,
alt konung Erik uli sitt bref till påfven af är 1414
gifver hennes helighet ett stort loford, och
försäkrar, att hon tillbragt sin tid i fasta, vako,
böner, m. m. och att ban anhållit om hennes
ka-nonisation. Men man beslöt allenast, att hennes
helighet skulle underkastas nogare pröfning,
hvarföre ock konung Hans år 1499 gjorde ansökning
att hon inålte förklaras helig, till följe hvaraf
hennes ben äfven blefvo upptagne högtidligen år
1306, och skrinlades, på S:t Olofs dag, uti
riksföreståndaren Svanle Stures närvaro; men någon
kanonisation vet man icke af, hvilket långt för
detta är intygadt af erkebiskop Erik Benzelius uti
anmärkningarne till Vaslovius.

Ingrid l|arsdotter, en bondhustru i Ormesberga
socken af Kronobergs län, född d. 28 Sept. 1662
och död i Februari månad 1768, hann således till
den ovauligt höga åldern af 105 är och 5
månader. Ilon blef ej gift förr än vid fyllda 46 år;
men blef likväl moder för sex barn, hvaraf två
döttrar öfverlefde henne. Den ena af dessa var
född i moderns 56:te år och den andra i hennes
59:de. Ännu vid 100 års ålder kunde hon läsa i
bok och gå i kyrkan.

Ingrid larsdotter från Gransjö i Algutsboda
socken af Kronobergs län, dog år 1778 i en
ålder af 88 år. Hon blef gift 1708 och enka 1741.
I sitt äktenskap bade bon haft 10 barn, och blef
stammoder för 47 barnbarn och 64 barnbarnsbarn,

således för 121 menniskor. Deraf öfverlefde
henne 69. Ännu fem dagar före sin död voro
hennes ögon så goda, alt bon, utan glasögon, kunde
träda på en synål.
Ingrid Persdotter, bonde-enka, afled i
Lilljen-dals socken af Jemtland i November månad 1846.
Hon var född i November 1745, således 101 år
gammal och efterlemnade 5 barn, 13 barnabarn
och 33 barnabarnsbarn. Ännu några veckor fore
sitt frånfälle satt hon vid spiseln, sysselsatt med
lättare arbeten och bibehöll på sotsängen alla sina
sinnens bruk.

Ingrid Ylfva, af Trolleslägten, gift med
Magnus Månesköld, i hvilket äktenskap hon blef
moder åt Birger Jarl samt lagmännen Eskil och Bengt.
Hoo skall hafva varit ett fruntimmer af ovanliga
själsgåfvor, hvilka förmådde den vidskepliga tiden
alt anse henne för sierska och undergörerska.
Vid en träffning, som föreföll under de inbördes
krigen, nära hennes gård Bjälbo, och då det
parti, hvari hennes son Birger kämpade, syntes hotadt
att förlora fältet lör motståndarnes öfverlägsenhet,
skall hon hafva skakat ett bolster ut genom
fönstret med trollformeln: "Häst och kär af hvarenda
fjär", och genast uppsteg en ryttareskara ur
jorden, hvilken störtade pä fienden och gaf hennes
parti segern. I Bjälbo kyrka, dit bon skänkt en
klocka af underbart vackert ljud, och som
bibehöll sig der oskadad i 447 år, skall hon hafva
haft tvenne kamrar åt sig inredda, i hvilka hon
ofta plägade tillbringa sin tid.
Ingridstorp, l mtl. säteri, i Borgunda socken af
Westergötland, har vackert läge och anses hafva
erhållit silt namn af ofvannämnda Ingrid Ylfva.
Äges för det närvarande af bönder; men
tillhörde förut öfver-intendenten Tham.
Ingvar WidrOrle, en under Olof Skötkonung
och hans söner namnkunnig och i deras historia
ofta förekommande man, hvilken lärer hafva dött
år 1041, och hvars saga Broocman utgifvit. Han
åtföljde Anund Jakob på ett tåg mot Kurländarne,
hvilka nekat gifva den skatt, de voro skyldige
konung Olof Skötkonung; men dä denne sistnämnde
vägrade honom konungaliteln, hvarom han
anhållit, tröttnade ban vid dess tjenst och begaf sig
till Ryssland, der han lärer kommit i besittning
af ett betydligt land, hvilket bans son, Sten, sedan
innehaft.

In Jehovah sors mea, ipse faciet, var

Carl X Gustafs valspråk.
Inlaga, kallas den skrift, hvarmed en enskildt
person söker en offeullig myndighet. Den bör
un-derskrifvas med fullständig namnteckning och
karakter eller stånd, samt för bönder, med
uppgifvande af socknens och byns namn. Kan
sakägaren ej sjelf skrifva, bör den som skrifver i hans
ställe sätta sitt eget namn och stånd under
inlagan, jemte orten der han vistas. Fullmagt bör
ock bifogas, och underskriften af personer, som ej
kunna skrifva, brukar ersättas genom bomärken.
Inlagsfä, en gammal lagterm, betecknar
hvarjehanda i vård och förvar hos annan person insatt
egendom. Den sådant gods mottagit, är, enligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free