Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
298
Jubllate.
Judar.
fest, den sjunde, firades d. 23 Nov. 1830, eller
forsla söndagen i adventet, till minne af kristna
lärans införaode i Sverige för 1000 år tillbaka,
Örebro möte 1529, då den genom Lulbers
reformation renade läran blef erkänd såsom
stats-reli-gion i Sverige, Augsburgiska bekännelsens
aflemnande 1530 och konung Gustaf II Adolfs
landstigning på Tysk botten till evangeliska lärans försvar
1630. Söudagens evangelium och epistel ansågos
såsom tillräckliga till högmesso- och
aftonsångs-texter, och ottesångs-text var lemnad ål
predikanlens fria val. Dessa trenne sistnämnde
jubelhögtider, nemligen 1793, 1817 och 1830, firades i
städerna med otlesång, högmessa och aftonsång-,
men på landet endast med högmessa. Berättelser
om anledningarne till dessa jubelfester och i
anledning deraf författade tacksägelser, upplästes
såsom sista förrältningarne på predikstolarnc i
hög-mossorna, hvarefter sjöngs 1793 N:o 6 i gamla
psalmboken, samt 1817 och 1830 N:o 305
dersammastädes och 272 i nya psalmboken. Man har
således antagit i Sverige trenne jubelfester,
hvilka, efter etthundrade års förlopp, förnyas,
nemligen: på det 21:sta, 30:de och 93:dje året af hvarje
århundrade. — Äfven d. 6 Nov. 1832 firades med
stor högtidlighet en tvåhundra-årig fest, till
minne af Gustaf II Adolfs död nämnde dag 1632.
Jubilate kallades tredje söndagen efter påsk.
Jutlaiaiu, i Sverige. Se: Jonsson, Unns.
Jutlar. Detta namn erhöllo lsraeliterne (sä
benämnde efter deras stamfader Jakob, äfven kallad
Israel), sedan de återvändt till Palestina frän
Babyloniska fångenskapen, emedan större delen af
dem, som dit återkommo, utgjordes af de båda
stammarne Juda och Benjamin, hvilka förut bildat
konungariket Juda. Palestina erhöll då namnet
Judæa och dess inbyggare kallades Judar, en
benämning, hvilken deras afkomlingar intill
närvarande tid bibehållit. För att kunna bedömma
Judarnes ställning i Sverige, vilja vi bär i
kort-bet omnämna deras öden under föregående och
närvarande lider i andra länder. Sedan Romarne,
under Titus, 70 är efter Kristi födelse, oaktadt
ett hjeltemodigt motstånd, eröfrat Palestina,
förstört templet i Jerusalem och drifvit Judarne i
landsflykt, spridde dessa sig smäuingoin till alla
den kända verldeos länder, hvarest de lefde, med
orubblig trohet för fädrens tro och lära, under
mer och mindre tryckande lagar, under
förföljelser och lidanden, framkallade af religionshat
och egennytta. Med den förslå Franska revolutionen
inträffade dock en lycklig vändning i Judarnes öden.
Ar 1791 erkändes Judarne i Frankrike för
statsborgare. Napoleon bekräftade denna deras
rättighet, och de flesta länder, hvilka stodo i samband
med Frankrike, följde dess exempel. Sålunda
blefvo Judarne fullkomligt emanciperade i Holland och
Hessen-Kassel. Belgien, skildt frän Holland,
stad-fästade den emancipation Judarne, såsom
Holländske undersåter, derstädes förut ägde. Norra
Amerika betraktar sina Judiske invånare alldeles lika
med landets kristna befolkning. Äfven i England
och Danmark åtnjuta Judarne alla medborgerliga
rättigheter, utom valbarhet till representanter. I
det förra landet bar denna förmån för Judarne
likväl haft mänga vältaliga förespråkare i
parlamentet, och i Danmark hafva ständerne tvenne gånger
anhållit bos regeringen, att Judarne inålle anses
valbara till ständer-deputerade, ehuru denna
önskan ännu är ouppfylld. I de Tyska staterna äro
Judarne dels emanciperade, såsom i Baden och i
Wurtemberg, dels mindre gynnade af de serskildla
ländernas lagar, såsom i Preussen och i Sachsen.
Emellertid bar erfarenheten visat, att äfven i de
Europeiska länder, der Judarne ännu sakna
fullständiga borgerliga rättigheter, det medborgerliga
förtroendet likväl tilldelas dem, så att de uti de
flesta, och isynnerhet i de Tyska staterna, i stor
mängd väljas till kommunala befattningar; och i
allmänhet hafva Judarne, sedan de upphört att
finnas såsom ett serskild! folk, allt narmare
införlif-vat sig ined sina nya fädernesland. Endast tvenne
länder i Europa neka ännu att hos sig upptaga
Judar, och dessa tvenne länder äro: det bigott
katholska Spanien, och — det frisinnadt
protestantiska Norrige; men i det sistnämnda landet bar,
vid flera storthing, frågan oin upphäfvandet af
detta förbud blifvit väckt — Redan år 1667 finnes
Juden dAzzeveda vara befullmägtigad af Svenska
regeringen, att åtfölja en flotta till Medelhafvet och
underhandla ined de Afrikanske furstarne. Konung
Carl XI sände den skicklige G. Peringer Liljeblad
till fremmande länder, för att der inhemta
upplysningar om dein. Konungens kort derpå iiilräfläde
död hindrade utförandet af den plan ban möjligen
förehåll; och om utgången af d’Azzevedas
sändning nämner historien icke något vidare. Är 1680
hade åtskillige Judar bosatt sig i Stockholm, och
några flera ernade sig dit; inen detta afböjdes af
konsistorium. En kungörelse af år 1718 tillåter
de i Carlskrona bosatte Judar, att, inoin |ykta
dörrar, utöfva sin gudstjenst, att omskära sina
barn och att serskild! begrafva sina döda; likväl
skulle presteståndet söka omvända dem till
statskyrkan. Är 1727 utkom cu förordning mot
Judarne, likväl tilläts dein att bosätta sig i smärre
städer och der idka borgerlig rörelse; men år 1746
erhöllo de Portugisiske Judar, hvilka fingo
konungens tillstånd att bosätta sig härstädes, rättighet
att "intressera" i den då stiftade fiskeri-societeten.
Om någon begagnat sig af detta tillståod är ovisst.
År 1748 förnyades åter den fordna kungörelsen,
hvilken förbjuder dem att resa kring landet; men
tillåter dem ånyo alt bo i smärre städer, då de
äfven skola erhålla respass för sina resor. Först
under konung Gustaf III:s regering inkom el! så
stort antal Judar i riket, att dc kunde bilda egna
församlingar och hålla offentlig gudstjenst. År
1782 utfärdades ett judereglemente, hvilket,
jemte liera inskränkningar i Judarnes medborgerliga
rättigheter, anvisade dem till vistelseort endast
fyra städer, nemligen: Stockholm, Götheborg,
Norrköping och Carlskrona. Påföljande år inkallade
Judarne i Stockholm till sin rabbin Levy Hirsch
från Mecklenburg, hvilken samma år stadfåstades
af koDangco i sitt embete. De Svenske Judarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
