Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kagg.
Kaja.
323
på Kjcllstorp i Westergötland, följde, som
yngling, Gustaf Adolf under dess första vapenskifte,
tog i en träffning 1612 en Rysk öfverste till
fånga, och skickades af sin unge konung, hvilken
detta mandomsprof särdeles behagade, till prins
Moritz af Nassau, att under denne store mästare
lära krigskonsten. Återkommen är 1620 blef han
officer vid Östgötha regemente och hofjunkare hos
konungen, som ban sedan följde i alla dess
fälttåg, och hvilken hyste så mycket förtroende till
hans insigter och tapperhet, att han vid
mångfaldiga tillfällen använde honom, ehuru detta
förtroende stundom kom något olägligt, emedan det
flera gånger afbröt hans tillämnade hemresa att
hålla bröllop med Agneta Ribbing, med hvilken ban
varit förlofvad i fyra år. Hans betydligaste bragd
intill 1630 var då han intog Greifswald, hvilken
belönades med ett stort gods, som konungen
skänkte honom. Under 1633 års fälttåg slog ban vid
Weser en kejserlig korps, hvaraf 2,000 stupade
och 2,500 togos till fånga; men han sjelf blef
sårad. Han biträdde sedan hertig Bernhard vid
eröfringen af Regensburg, intog Donastauf, oaktadt
ett erhållet sår i halsen, försvarade Regensburg
mot kejserliga hären, som bestod af 65,000 man
och sju gånger stormade, blef derunder för tredje
gången på tretton månader sårad och måste
slutligen, då ammunition började tryta, uppgifva
staden. År 1641 utnämndes ban till riksråd, sedan
till fältmarskalk, riksmarsk och grefve med
Marie-stad till grefskap, kunde för sjukdoms skull icke
deltaga i Carl Gustafs Polska krig, men
rådfrågades ofta af konungen, förde dock sedermera, efter
återvunnen helsa, befälet i Norrige, der hans
företag mot Fredrikshall likväl ej kröntes af
framgång. Förordnad till en nf förmyndarne för den
unge Carl XI, afled han barnlös d. 19 Nov. år
1661, då den grefliga ätten ban stiftat utgick
med honom. Han var en lika rättskaffens
menniska som käck krigare.
Hägg, Lars, om hvilken man ej vet annat, än
att ban år 1765 utgifvit en skrift om Krigskonsten.
Hagge, Kr|ain| Mattsson, kallad "Wälbyrdog
Sven och Höfvidsman pä Stegeborg", hvilket ban
år 1487 uppgaf åt Sten Sture. Han innehade det
såsom Ivar Axelsson Thotts befallningsman, och
uppfordrad af Sten Sture, förband han sig att
lemna slottet i hans händer, om han ej inom
fjorton dagar fick undsättning frän Ivar, likväl med det
vilkor, att fru Magdalenas fatebur ej fick röras och
besättningen ej nekas fritt aftåg. Som ingen
undsättning anlände, följde kapitulationen och Kagge
blef langen på sitt hedersord till d. 10 Aug., då ban
frigafs med det vitsord af riksföreståndaren,
såsom det heter i dess skrifvelse, alt ban förhållit
sig "som en ährlig Tro Dandeswen af ähra och
rätt."
Haggeliolui, en egendom, innefattande den så
kallande Lill-ön i Mälaren och bör till Ekerö
socken och Färentuna härad. Egendomen utgör, med
underlydande, 3 mtl. Den kallades fordom
Wette-sjö, namnet härledt antingen af vettar (ett slags
sjörån) eller vettar (vårdkasar). Namnet Kagge-
holm har den efter riksmarsken grefve Lars Kagg,
som fordom ägt densamma och säges äfven hafva
oppbyggt den. Mangårdsbyggnaden af sten, är
stor och vacker, utsigten åt södra Björkfjärden
vidsträckt. Vid egendomen är trädgård, bördig
äker, godt böbord och skog till gårdens alla
be-faof. Den bar förut tillhört slägten Silfversvan,
grossh. Billborg, herr Stålberg, och äges nu af
lagmannen S. F. Lindeqvist, hvilken mycket påkostat
denna egendom, uppfort bro öfver det smalaste
sundet, anlagt ny väg öfver ägorna och sålunda
öppnat en beqvämare kommunikation emellan öarne.
Kaiina kallas den person, som bar lika namn
med en annan. Ordet är rent Finskt, och har på
Sveoska blifvit förändradt till kajman.
Kaja (Corvus monedula), en till korpslägtet
börande fogel af 13^ à 13 £ tums längd och 27 tums
vingbredd, med pannan och hjessan svarta samt
skönt blåglänsande; nacken, balsryggen, samt
hufvudets och balsens sidor ljust askgrå och ljusast
bakom hjessan; alla de öfriga kroppsdelarne
svarta, de öfre med fiolett glans; iris hvit; näbb och
ben svarta; bönans färg mera stötande i askgrått,
samt med mattare glans. Omvexlar belt hvit,
eller något stötande i rostgult; näbb och klor
hvita eller gulaktiga; iris stundom röd; benen
hvit-gula. Han förekommer nästan öfverallt i städer
på böga byggnader i de södra landskaperna och
lefver vanligen i större eller mindre kolonier
hela året om på samma ställe, likväl så, att de
om våren fördelas parvis, då de äldre
bibehålla sjelfva hufvudsätet och de yngre uppsöka
andra passande ställen i grannskapet för
anläggandet af sina nästen, dem de bygga vanligen i
remnor eller bål på skorstenspipor, kyrko- eller
fästningstorn, o. dyl., men äfven i trädgårdar,
samt stundom ock i skogen, och då alltid uti
ihåliga träd, särdeles uti gamla glesa ekar. Om
hösten samla de spridda paren sig alltid tillsammans,
så att de bilda en mera sluten koloni, och de som
om sommaren bebott skogen, flytta då in till
staden, der de slå sig tillsammans med sina likar.
De äro likasom alla sina samslägtingar sluga och
skygga; men i allmänhet ännu mera lifliga än
dessa, samt snabbare i alla sina rörelser. Deras
läte är ett något klagande eller jamande juah-juah!
eller jack! jack! som nästan beständigt höres och
stundom då sällskapet är stort öfvergår till ett
hiskeligt skrik. Likasom andra af samma slägte
har kajan den egna instinkten, att uppsnappa och
undandölja glänsande saker, till och med glödande
kol, hvilket ofta nog gifvit anledning till att
misstänka menniskor för tillgrepp af saker, som
sålunda blifvit bortdragna. RofToglar, hvilka visa sig i
grannskapet af deras bo, förföljas ifrigt af hela
sällskapet och jagas bastigt derifrån. Fångad blir
ban lätt tam och man kan lära honom uttala
vissa ord, samt verkställa åtskilligt efter kommando.
Födoämnena utgöras af insektlarver, maskar,
fo-gelägg, sad, skidfrukter, körsbär och andra
trädgårdsfrukter, och han följer om våren ofta plogen
för att i fårorna upplocka utsädeskornen, likasom
han stundom sätter sig på ryggen af svin och får,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
