Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halkndd.
Halling.
327
vid åtskilliga varma källor, t. ex. Carlsbad i
Böhmen, vid Siena och framför allt vid Tivoli uti
Italien der det från Appeninerne nedströmmande starkt
kalkhaltiga vattnet afsätter sin kalk vid dessas fot
uti ofantliga massor, hvilka få namn af travertino
samt begagnas allmänt såsom byggnadssten. Af
samma beskafTenhet är ock den droppsten, som i
form af större eller mindre takisar, ünnes afsatt
under bro- och källarhvalf, der vattnet är i
tillfälle att genomtränga och upplösa en del af
murbrukets kalk, t. ex. under hvalfven på Norrbro
i Stockholm.
Kalkudd, tegelbruk, 4 mil från Mariefred, är
ibland de större i riket, bar en ugn, deruti på en
gång kunna brännas 175,000 murtegel. Årliga
tillverkningen är omkring 400,000 mur- och
taktegel.
Kall, annex till Undersåker, beläget i Jemtlands
läns södra fögderi, 7J mil N.V. från Östersund.
Namnet är taget af en stor sjö K alin. I gamla
skrifter kallas både sjön och socknen Karel.
Kyrkan, af sten, är mycket gammal och blef 1756
tillökt med en cborbyggnad. I socknen har funnits
tullplats, hvilken inrättades efter 1743 års riksdag,
till mera beqvämlighet för invånarne, att i
missväxt-år kunna hemta spannmål från Snasen i
Norrige. I socknen märkas: Huså kopparverk, samt
Kallströms skans (se dessa begge ord). Tecken
till åkerbruk och myrjerns-handtering anträffas 7
till 8 mil ofvan om kyrkan; men de hafva
legat öde frän urminnes tider. För 300 år
sedan skall Fäviks-byn blifvit förstörd genom ett
starkt snöfall, hvilket förqväft både folk och
kreatur. I orten omtalas ännu huru denna och öfriga
socknar i pastoratet, i sjuttonde århundradet,
särdeles under den s. k. Ba|zarfejden (se detta ord),
blifvit brände och plundrade af både de Svenske
och de Norske. En särdeles händelse finnes bär
antecknad i en bok, der biskops-visitations-akter
och kyrkornas inventarier stå anförde. Denna
berättelse, hvilken förekommer både orimlig och
diktad, torde dock kunna anmärkas såsom bevis pä
äldre tiders lättrohet. "År 1690 den 3 Febr. kl.
11 förmiddagen, enär Jon Nilsson iSellsved, kom
körandes ifrån Qvarnen, mötte honom tvänne Män,
gåendes efter hvarandra, den förut geck, syntes
honom uti en Prästbabit i Mässe-skjorta med en
Bok i handen, hållandes et finger in uti boken
emellan bladen; den andre som fölgde efter, hade
pä sig en svart Kappa ungefär af den längd, som
Ryttare bruka. När nu desse nalkades Bonden alt
närmare, bjuder ban til at vika sin iläst af
vägen, när de det sågo, stego de litet af på sidan,
och den hvitklädde vinkade åt Bonden, at ban
skulle hålla vägen, sägandes: kör medan du bäfver
tid, jag är lifvet och visar vägen, gåendes med
det samma Bonden förbi, den som Kappan hade,
fölgde genast efter, och rätt som han geck fram,
drog han ut et svärd, som var påseendes såsom
en Eldslåga, och sade: Jag är döden och
förkunnar Domen. Straxt derefter begynte do sjunga:
Waker up i Cbristne alle, m. m. sjungandes den
första versen helt ut. När Bonden såg sig tilba-
ka, blifver ban då ingen varse." Folket i
allmänhet är välvilligt och tjenstaktigt mot resande. I
byar närmast gränsen, lemnas efter gammal sed,
torrmat, ost, spickekött, m. m. på bordet, då
folket om sommaren far på slotter, på det att
rymmare ej skola bryta sig in och plundra. På
några ställen står en ost och skinka både vinter och
sommar på bordet, såsom skåderätter. Socknen
består af 12^ mtl. och har 1,390 invånare. Dess
areal upptages jemte modersocknens. Adr.
Östersund.
Kalla svetten var en smittosam farsot, hvilken
gick under första åren af Gustaf I:s regering, och,
jemte den härjande missväxten, bortryckte
många menniskor. De katbolske presterne utropade
dessa landsplågor såsom himmelens straff för
konungens benägenhet för den nya läran.
Hallbit, benämnes en stamp med bred, hvass och
något trubbig egg, hvilken begagnas för att
af-bugga eller afskrota stång eller tackjern, i kallt
tillstånd och som derföre måste vara gjord af godt
och väl härdadt stål.
Hallbräckt kallas oartadt stångjern, då det, vid
luftens vanliga temperatur, är sprödt, så att det ej
låter böja eller hamra sig ulan att dervid brista,
och denna oart härrör af en ringa halt af fosfor,
hvilket lätt röjes, då jernet pä blank yta etsas med
saltsyra, hvarvid det blir hvad man kallar
dama-skeradt, d. v. s. betäckt med små teckningar af
mångfaldig form och myckenhet, allt efter den
större eller mindre halten af fosforjern, hvilket
qvarstannar oförändradt på ytan i form af ett svart
pulver, då det rena jernet upplöses.
Hallebäckg källa. Se: Gustafs källa.
Halleputt eller Hallebäcken. Se:
Jättekonungens graf.
Hall liar både fftda ock fall, ett gammalt
ordspråk, betecknande att allt efter som embetet
skötes illa eller väl, följer dermed lycka eller
olycka.
Halling, Peter, son till assessorn i Svea
hofrätt med samma namn, föddes i Stockholm år 1700,
gick helt ung i krigstjenst och bivistade
Fredriks-halls belägring; sedan 1734 i Fransk tjenst, der
ban deltog i tre fälttåg. Återkommen till
Sverige, utmärkte han sig som en ifrig partiman och
befordrades slutligen till general-löjtnant och
kommendör af S. O.; men inkallades dock ej i rådet
förr än år 1765. Här vann ban ett sådant
inflytande, att ban rådfrågades i allt, och ansågs
som ett slags premier-minister. Emedan ban var
en af hofvets mest hätske motståndare, stod ban
naturligtvis illa anskrifven hos detsamma. Vid
Gustaf l!l:s revolution erhöll ban befälet i
hufvudstaden, då underrättelsen ditkom om resningen i
Christianstad. På revolutionsdagen sprang ban med
blottad värja kring stadens gator och kallade
folket till vapen för fribetens försvar, likväl utan
att någon aktade på hans rop. Han häktades, men
frigafs, liksom de öfrige, sedan revolutionen var
fullbordad. Gustaf III uppböjde honom likväl till
grefve, dock utan att använda honom, eller ens
pryda bonom med Serafimer-orden, hvilket Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
