Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalm.
Halinar.
329
att ßaoér skalle plikta 6,000 riksdaler, om den
fruktade fangen undkom. Gustaf erhöll bär
mycken frihet och förband sig både muntligen och
skriftligen att icke resa någonstädes utan Baners
vetskap. Gustaf kunde dock ej glömma, att ban
var en fänge, samt att han blifvit det på ett
förrädiskt sätt. Också kunde ban icke längre
nt-härda denna belägenhet, då ban hvarje dag
hörde omtalas huru Christians här skulle falla in i
Sverige, jemte de unge Danske ädlingarnes skryt.
Slutligen, om sommaren 1519, tog ban sitt
beslut, förklädde sig till bonde och begaf sig från
Kallö på färden åt Holstein, samt anlände d. 30
Sept. till Lybeck.
Kalm, I"elir, en af Sveriges mest utmärkte
na-turbistoriker, föddes år 1716 i Ångermanland, dit
hans far, som var komminister uti Nerpes i Finland,
flytt undan Kyssarne. Student vid 19 års ålder,
bestämde han sig för det presterliga kallet,
hvilken afsigt han sedermera verkställde; men
förmåddes af biskop ßrovallius, att först egna sig åt
naturhistorien. På dess rekommendation upptogs han
i presidenten baron Bjelkes hus och fick på dennes
bekostnad göra en resa genom Finland, samt
Upland och Westmanland. Han flyttade sedan från
Åbo till Upsala, och njöt der Linnés undervisning.
Genom den ofvannämnde mæcenatens försorg och
på dennes bekostnad, reste ban i Koslagen inom
Södermanland, derefter i Westergöt|l|and och Bohus
län, hvaröfver han utgifvit en serskild beskrifning,
och följde slutligen honom sjelf på en resa genom
en del af Ryssland och Ukrän. Hans anseende var
redan så stort, att han, ehuru ännu blott student,
år 1745 invaldes i vetenskaps-akademien. Två
år senare blef ban den förste
ekonomie-profes-sorn i Åbo. Han utsågs nu att företaga en resa
till norra Amerika, att undersöka dess naturalster
och hvilka af dem som kunde trifvas i det norra
Europa. Understödd af staten, af
vetenskaps-akademien och af universiteterna i Upsala och Åbo,
företog han denna resa år 1747, sedan ban först
besökt Norrige och England. Uti Nord-Amerika
framträngde han till Kanada, Blå Bergen och
Nia-gara-fallet. Svenska församlingen i Kacoon
saknade själasörjare, sedan prosten Sandin aflidit. Kalm
blef i mer än ett hänseende hans efterträdare,
tv han predikade icke blott flere gånger för hans
fordna församling, utan gifte sig äfven med hans
enka. Hemkommen lät han prestviga sig, fick Törst
Piikkis och sedan S:t Maria till prebende-pastorat,
blef theol. doktor och, vid Wasa-ordens stiftelse,
en bland de förste som pryddes dermed, och den
förste Svenske prest, som burit någon orden. Han
dog d. 16 Nov. 1779. Örtslägtet Kalmia
förvarar hans namn; men ännu mer förvaras det i hans
skrifter. Den förnämsta af dessa är hans
Nord-Amerikanska Hesa; men hvaraf likväl blott tre
delar utkommo. En liten episod deri är en
beskrifning på det då ännu föga kända Niagara-fallet,
som ban gjorde i ett bref till Franklin, och
hvilket väckte sä mycket uppseende, att sex upplagor
deraf utkommo pä ett år, samt öfversattes på
både Tyska och Fransyska. Hans öfriga arbeten
äro hans Weslgötha och Bohuslänska Resa;
Berättelse om naturliga sättet, nyttan saml skötseln aj
några växter ifrån Norra Amerika; 31 rön i
vetenskaps-akademiens och patriotiska sällskapets
handlingar, m. xn. — K. hade anbud från Petersburg
på en botanisk profession; men kärleken till
fäderneslandet qvarhöll honom derstädes.
Kalmar, ett län, utgörande det elfte i ordningen
af rikets böfdingedömen, innefattar östra delen af
landskapet Småland, jemte ön Öland. De uti länet
befintlige större vattendrag, hvilka likväl, i
anseende till deras mindre bredd och djup, icke kunna
anses för annat än åar, utfalla alla i Östersjön
med nndantag af Stångån, som bar sitt utlopp
genom Östergöthland uti den der varande sjön Roxen,
samt visa genom sin sträckning och sitt fall, att
landet småningom höjer sig emot länets vestra
gräns, der största Iandthöjden, eller 620 fot
öfver hafvet, finnes uti Rumskulla socken af
Aspelands härad, 1 * mil V.N.V. från Wimmerby. Uti
länets norra del utgöres kusten af en vidsträckt,
långt i hafvet utskjutande skärgård, tillkommen
genom större och mindre vikar, dem Östersjön
bildat; hvaremot kusten i södra delen af länet har
en mera jemn sträckning, på hvilken flerestädes
förmärkes huru det fasta landet, uti en icke
obetydlig mån, allt jemnt gör inkräktningar på hafvets
område, till följd deraf, att det fasta landet
småningom höjer sig öfver hafvets yta. De betydligaste
vikarne på fasta landet, äro: Waldemarsvik,
Edsvi-ken, Syrsan, Gamlebyviken och Gås/järden. De
förnämsta vattendragen äro: Yxningen, Windomen,
Storsjön, Tynn, Langsjön och Yxnern, hvilka fl) ta
ut i Ihlgerumsviken, Möckesjö, Kron; Hullingen,
genomflytes af Hesselbyån, som sedan förenad med
Emmån går genom Hyngen. Hinsjön och Algunnen
genomflytes af Alsterån, som faller ut i
Kalmarsund, dit ock Ryssbyån, Ljungby ån, Hagbyån och
Fresllyckeån flyta. Större berg finnas icke; men
länets fasta land omvexlar i norra delen med
höjder och dalar, till dess det längre söder ut utgör
nära nog ett slättland, hvilket senare till alla
delar är förhållandet med Öland. Smålandsdelen är
i allmänhet ett skogsland. Mnrken är vanligen
mycket stenbunden, på många ställen liksom
öf-versållad med större och mindre stenar, hvilka
öfver hvarandra hopade bär och der bilda långa
sträckor, dock mera i norra, än i den södra delen.
1 norra delen äro insjöar och vattendrag, samt
kärr och mossar talrika; men deremot sällsynta i
den södra. Klimatet är också olika, nemligen
mildare i den södra delen, än i den norra och det
mer högländta vestra gränslandet. Jordmånen är
äfven bördigare i södra delen än i den norra,
också bar man sett på några ställen aprikos- och
persikoträdet samt vinstocken, under en och annan
mer än vanligt varm sommar, bära mogna frukter
på öppen jord. Kalmar län är ock den bördigaste
delen af Småland. Jordbruket, detta läns första
hufvudnäring, skötes i allmänhet med stigande
omsorg, isynnerhet på fasta landet. De större
egen-domsägarne föregå med exempel, så väl i
fördelaktigare brukningssätt och förbättrad åkerbruks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
