Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
340
Kannstttpare.
Hanonier-hompanleroa.
innefattar en rymd af 100 knbik-decimal- eller
172,8 kubik-verktum, samt rymmer vid + 13°
6,15592 skàlp. eller i rundt tal 6 skålp. 5 i lod
destilleradt vatten. Enligt nu gällande målsystem
underafdelas kannan uti 2 stop, eller 8 qvarter,
eller 32 jumfrur; enligt decirnal-systemet deremot
uti 100 tummingar, hvardera af 1
kubik-decimaltums rymd.
Hannsttfpare betecknar en som gerna, och utan
att äga omdöme och förmåga dertill, utbreder sig
öfver politiska ämnen. Namnet har uppkommit
genom Hotbergs bekanta komedi: Den politiske
Kandestæber, hvaruti hjelten är en, i sin egen
tanke, i statssaker hemmastadd tenngjutare
{Kandestæber).
Hanmier kallades på gammal Svenska kärrebyssor.
Wän vet icke med visshet när de först infördes;
men under Carl Knutssons riksförestàndareskap
brukades vid Stäkeborgs belägring år 1439 kanoner
eller, som de då kallades, föglare, med hvilka man
skjöt stenar. Verkan af dessa föglare, äfvensom
deras styrka och lavettage, lärer likväl varit högst
ofullkomlig, emedan det förmäles, att den första
föglaren, som af de belägrade aflossades, hoppade
ur lavetten; på den andra sprang krutkammaren,
och den tredje hoppade äfven ur lavetten. I
Ryska kriget 1496 medförde Sten Sture en
"byssa-borg" af 300 skerpenliner. 1 Wiborg funnos
kar-tauer, med kulor af både bly och jern, och
Ryssarne, som belägrade staden, nedskjöto vallarne
med byssor och stcnkastare. De första kanoner,
som tillverkades, voro af träd med jernband
om-krisg. Sedermera smiddes de af jernstänger, och
slutligen påfann man att gjuta dem af jern och
koppar. Deras skapnad var också i början
oformlig. Innan man uppfann att gjuta dem med
tappar, hade de mindre en skruf vid drufvan,
hvarmed de fästades i en ekplanka, och de större
lades på ställningar, då de skulle brukas,
hvarigenom de blefvo både osäkra och svåra att
handtera. Med tiden gjorde man dem af en alldeles
ofantlig storlek, så alt de kastade stenar af en
tunnbottens vidd. Dessa skjutgevär hade ock
besynnerliga namn, såsom: basilisk, slanga, skerpentin,
buffel, bölare, falk, näktergal, trumpet, m. m,
hvilka härledde sig, antingen från pjesens skapnad,
eller läte, bruk och sirater. Förr än i början af
sextonde århundradet kommo väl icke kanoner i
mera allmänt bruk till sjös; men äfven under
senare hälften af femtonde århundradet voro
skeppen någon gång försedda dermed. I Sten Stures
flotta hade en krafvet, år 1495, 300
skerpenliner, och ett stort skepp, kalladt Gripshufviid,
tillhörigt konung Johan, hvilket uppbrann i Kalmar
sund, förde 500 skerpentiner. Kanonernas
vidsträcktare inflytande på krigen börjar likväl med
Gustaf II Adolfs tidehvarf, ehuru en af
uppfinningarne ifrån denna tid, de s. k. läderkanonerna,
icke bibehållit sin brukbarhet. Dessa förfärdigades
först år 1627 af öfversten Melcher Wurmbrandt,
på Juleta i Södermanland. De bestodo af
kopparrör med jernskenor, omlindade med tåg och ytterst
öfverdragna med läder. De brukades ej efter sla-
get vid Leipzig. Orsaken härtill var den, att de
sä starkt upphettades, att ej mera än tio till tolf
skott å rad kunde skjutas med dem. Deremot
bibehöllo sig de något tidigare af Gustaf Adolf
införda jernkanonerna, i stället för de gamla
metallstyckena.
Kanongjuteri. Se: Styckgjuteri. Styckebruk.
Hanonier-l<oiiipaiiierna inrättades år 1833,
när de båda sjöartilleri-kompanierna förflyttades från
Stockholm till Carlskrona. De bestå hvardera af
75 man, 50 kanonierer och 25 under-kanonierer,
ernade att utgöra en siam för underofficers-korpsen,
så att ynglingar af de bättre klasserna skola äga
anledning att deri ingå. Deras aflöning, äfvensom
deras beklädnad, är derföre något bättre än den
vanliga soldatens, och upptages t. ex. för detta år
(1847) för kanoniererne till 12 sk. B:ko om dagen
under nio månader, och 4 sk. under tre
permissions-månader, saint för 50 under-kanonierer till 8 sk. i nio
månader o^h 2 sk. under de tre
permissions-månaderna. Dessutom två marker mjukt bröd om
dagen. Befälet bar inga löner, utan blott arfvoden,
nemligen för hvarje kompani-chef med 200 R:dr,
en underofficer med 25 och 4 korporaler med 20
R:dr B:ko hvardera.
Kanoniska lagen (Jus canonicuui) bar varit
och är ännu gällande för den Romersk-katbolska
kyrkan. Den består af författningar hvilka
innefatta kyrkofaders yttrade meningar, kyrkomötens
beslut och påfliga reskripter. Den kallas jus
canonicuui, emedan canon, i vidsträcktare mening,
betyder hvar och en kyrkoförfattning. Ändamålet
med det för medeltidens historia så ryktbara jus
canoniciim var väl, till någon del, att befordra
ordning och fromhet inom kristna katholska kyrkan;
men hufvudsakligen att grundlägga och befästa
påf-viska stolens både andliga och verldsliga herravälde
öfver bela kristenheten. Egentligen är det, af dessa
författningar, ock dekretalerne (se detta ord), som
utfört Vatikanska hofvets system, att undandraga
kyrkan all den sekulära magiens välde, under
syftning deremot att underkasta konungar och folken
kyrkans myndighet, och göra dem underdåniga
biskopen i Rom, i den bonom tillagda egenskap af
Kristi vikarius på jorden. Kyrkan skulle bilda
öfver bela verlden ett fritt, af all verldslig magt
oberoende samhälle eller stat, påfven skulle vara
dess öfverhufvud, presterskapet hans embetsmän,
samt regenter och folk hans undersåter.
Kanoniska lagens grundsatser synas antagligen hafva
inkommit i Sverige med sjelfva religionen, och dess
i början utländske lärare. Men detta skedde
styckevis och småningom, helst ock de Svenske
presterne ej kunde vara mycket kunnige om kanoniska
lagens liud, så vida en del deraf, Gratiani
decre-tum, i början var föga kändt och kringspridt, till
och med saknade påflig autentik stadfästelse intill
1580. Oaktadt den oerhörda möda päfviska
väldets anhängare nedlagt.på dess registrerande,
bringande i minnesverser, o. s. v. var det dock nog
vidlyftigt att afskrifva och läras genom läsning,
isynnerhet som Latinska språket, hvarpå det är
författadt, icke kan antagas hafva varit särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
