Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
374
Kinnekulle.
Kinnekulle.
Kinnekulle» bredvid Wettern, är en höjd, hvilken
synes på 9 à 9 mils afstånd, liksom en hatlkalle öfver
horisonten, emellan Wenern och Skara. Den utgör
ett af de sällsammaste berg i Sverige, så för dess
stora och jemna afsättningar, som för dess
ser-skildta stenslag i hvardera afsättningen. På denna
höjd äro belägna fem kyrkor och socknar, vackra
herrgårdar, sköna trädgårdar och fruktbärande träd,
hvilka här växa vildt. Sägnen berättar, att
Kinnekulle är det första ställe i norden, som efter
syndafloden uppsöktes af jättarne Kinne, Helle, Gomer och
Mare. Kinnekulle, Uellekis, Gom eller Gum,
Mar-torp eller Marctorp skola häraf erhållit namn,
äfvensom Essgärdet, efter Mares dotter Essa, hvilken
först bebodde det. De 3 sistnämnda hemmanen
äro belägna i Husaby. Kullen, som är i norr orh
söder 2 till 2 mil lång och | mil bred, utgör ett
berg med breda och vidlyftiga afsättningar, eller
trappvis lagda fält, hvilka innehålla bela socknarna.
Dessa afsättningar äro betäckta med vackra
ängar, åkerfält, skog eller löfträd. Hvardera fältet
består af serskildta bergarter, hvilka, liksom
af-sättningarne, gä nästan horisontell omkring
bergets medelpunkt. Afsättningarne äro åtskilda med
perpendikulära afbrytningar, eller så kallade
klef-vor, de der likna kyrko- eller slotts-murar.
Sand-slens-klefven, eller nedersta hvarfvet, 450 alnar
bred, men i lodrät böjd med bela sluttningen 41
alnar, består af hvit sandsten, hvilken stöter något
i gult, betäckt med sand samt svart och något
rödblandad mylla, men på några ställen mojord.
På vestra sidan om Hellekis och Råbecks
stränder, och äfven under lljelrasäters-skogen, ser man,
då Wenern starkt utfallit, buru detta hvarf
utstry-ker i sjön (lera famnar under vattenytan uti
tunna skifvor eller lager, ofta ej 2 tum mäktiga, då
deremot de ofvanföre befintliga hålla 4 till 6
qvar-ters tjocklek. Limslens-klefoen, hvars jordmån är
dels svartmylla, dels röd och svart kalksten, är i
längd 800 alnar, men i lodrät höjd 3G. Detta
stratum är af kalksten, som blir god till kalk
genom bränning. En rödaktig förändring af
kalken med gröna ådror finnes vid Råbeck och skulle
genom slipning gifva en ganska vacker marmor.
De sällsyntaste träd och örter växa här. Man har
jemväl funnit petrilikater. Samma slratum har
äfven lefversten, som i elden springer i stycken,
och örsten, hvilken är kristalliserad såsom elt salt.
Ofvanpå limsten ligger ett kråkberg i härda fasta
strata. Rödslens-klefven är i längden 800 alnar
och består af Ölandssten. Denna är af tre slag:
grön grilfelsten underst, grå telgsten derofvanpä
af hvilken golfsten förfärdigas, samt der ofvanpå
röd telgsten och öfverst svartmylla. Innanför
ligger Gorslens-klefven, i längd 600 alnar, och,
sammanräknad med Rödstens-klefvan, har en lodrät
höjd af 77 alnar. Denna sten tjenar hvarken till
kalkbränneri eller stensliperi. Längre uppåt finnas
höga backar, om 600 alnars längd, af idel
kullriga gråstenar uppfyllda. Högre upp är
Kråkber-get af svart skilfer, till 500 alnars längd. Här
och der finnes ett slags skiffer, som är hård och
gråaktig och så fint gry som den bästa oljesten.
Nar den tillhugges och behörigen slipas, tjenar
den till fina äggjerns brynande. Denna klef
tillskapas af ofantliga och med hvarandra ifrån norr
till söder jemnlöpande åsar, som på östra och
vestra sidorna liksom omfalta högsta kullen, der
äfven deras lodräta höjd är störst. På norra sidan
sker åsarnes afsluttning mera tvert och stupande.
På mellanrummet, som dessa åsar på södra sidan
innesluta, ligger Stenåsen, soin bäflar vid
Högkullen och afsöndras ifrån vestra Långåsen, med
en djup, men smal dal och mosse, kallad Me
delplana Spranyesdal. llär finnas ofantliga bergskullar,
beslående af ofantliga stenkastningar, sammanvräkta
till en förundransvärd höjd på ena och
försänkta i afgrtindsdjupa dalar på andra, samt utbredda
i åtskilliga sträckningar på tredje stället. Trakten
kallas på allmogens språk Knullarne, emellan
hvilka och östra Långåsen trädas Öslerplana
Spranyesdal, som börjat med en efter föregifvande
bottenlös mosse. Den på vestra åsen är mest uppodlad
till åker och kallas Medelplana sal, till skillnad
från den på östra åsen, som kallas Öslerplana sal.
Högsta kullen består af grof och bard sandsten,
eller af trapp, som kallas jernbinda, och är en
mörkgrå förstenad jernlera, tvertöfver af 862
alnars längd, men i lodrät höjd ’243 alnar, de höga
backarna och Kråkberget inberäknade. Denna är
betäckt med barrskog. Den rundel öfversta planen
utvisar, är nästan cirkelformig och ifrån
medelpunkten afsluttande åt alla håll. Härifrån har man
den vackraste och vidsträcktaste utsigt, och skulle
man troligen, så framt berget llillingen samt
Alle-och Mösseberg på södra sidan ej hindrade, kunna
vid klart väder se öfver hela Skaraborgs län, till
och tned nästan öfver bela Westergötland.
Denna höjd har isynnerhet varit passande för
vårdkasar, hvilka antändes för att tillkännagifva fiendens
ankomst. En sådan vårdkase har älven stått på
kullen tills i början af 18:de århundradet; men
hvilken en fru Nackrey på Hjelmsäter förvandlade
till ett prydligt åttkantigt bus med torn, kalladt
Mariehus, och af allmogen Apehus. Det var
uppfördt för att tjena till hviloställe eller lusthus, för
dem som besökte kullen; men som det stod utan
fönster och dörrar, blef det natten före påskdagen
år 1741 af en orkan ikullkastadt. Marlorps-klef
ligger söder för kulleu, är af 26 alnars
perpendi-kolär höjd och består af röd telgsten. ßlott på
fyra ställen kan man uppstiga på kullen; dessa
ställen kallas kast eller fall. Af kullens utseende
kan man dömma om blifvande väderlek, ty då
kullen har klar topp, är luften ren; när deremot
molnen nalkas spetsen, vet man att samma moln
öppnas med regn, o. s. v. Kinnekulles böjd öfver
Wenern är 397 alnar eller 794 fot, Wenerns höjd
öfver Westerhafvet är 147 fot, hvadan kullens
höjd öfver detta haf blir 941 fot. Jordmånen är
svartmylla. På öfversta och mellersta sluttningen
af kullen växa äppel- och körsbärsträd vildt.
Ordningen uti hvilken jordlagren följa på hvarandra på
Kinnekulle, är nederst sandsten, så alunskiffer,
derpå kalk, sedan åter skiffer och öfverst eu
mörkgrå trapp; Kinnekulles sandstenshvarf hvilar på gra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
