Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
392
Kloster.
Kloster.
icke alla klosterjungfrurna bade svurit
kyskhets-eller renlefnads-löfte, utan funnos många i klostren
hvilka blifvit ditlemnade för att få lärdom och
uppfostran. Den nyttiga bestämmelse klostren hade, kan
man se af ett kungabref till nunnorna i Skokloster,
deri följande föreskrift läses: "Om några goda män,
barn, jungfrur och pigor, så väl utaf nedrige som
högre ständer, varda dem tillbjudne och betrodde
till lärdom, skola de då dertill villiga och
rede-bogna låta sig befinna och med största flit
välvil-ligen dem undervisa och lära ärliga seder, goda
dygder; tliesslikes läsa, skrifva, sömma och annat
mera, som till ungdomens upptuktan behöfvas och
för nöden vara vill." — En nunnas invigning var
en högtidlig akt, och åskådades af en stor
menighet med andakt och tårar. Den skedde i
klosterkapellet med mycken sång och procession. Först
visade sig den unga jungfrun såsom en brud i sin
verldsliga prydnad, men framleddes för högaltaret,
der denna afkläddes; det sköna lockiga håret
afklipptes, och, sedan den hvita armen blifvit
blottad, kastade presten deröfver tre skoflar mull.
Sedan ikläddes hon en sid, merendels svart
nunnekappa eller röck, och en svart slöja kastades
öfver hufvudet, hvarefter hon gick sin
renlefnads-ed, att aldrig mer tänka på någon jordisk fröjd
eller vänta någon jordisk brudgum, utan städse
tänka på den himmelska brudgummen och hafva
sin hug och sin umgängelse, i bön och andliga
begrundningar med bonom, hans heliga moder och
alla helgon. Från denna stund vördades den
invigda utaf verldsmenniskorna såsom ett heligt
väsen, och utan omgifning af andra systrar och
klosterfolk fick hon aldrig mera visa sig utom
klostergallret. Många föräldrars hårdhet, då de af högmod
eller att hindra en trogen karlek, när denna icke
behagade dem, tvungo sina barn att gå i kloster,
gaf anledning till månget sorgefullt uppträde och
gjorde denna högtidlighet fasansvärd, såsom hade
den varit en lefvandes begrafning. Det är icke
osannolikt, att någon gång, i eu
renlefnads-jung-frus och invigd nunnas hjerta, dessa tre skoflar
mull icke hade magt nog att döda all jordisk
kärlek, och att löftet blifvit brutet; men de många
om sädana brott gängse sägner, hvilka omtalas i
orter, der lemningar efter nunneklostren finnas,
huruledes vid religionsförändringen, uti ihåliga träd,
såsom vid Wadstena , eller såsom nere vid
sjöstranden ä Fogdön (se delta ord), små barns ben och
bufvudskallar blifvit funna, äro törhända ej
fullkomligen tillförlitliga, utan synas vittna om deras nit,
som, för att alleda folkel från dess gamla tro på
katholska läran och påfvedömets helighet, utspridt
sådana rykten, att icke uppror och inbördes krig
skulle möta religionsförändringen, då klosterfolket
och de olyckliga jungfrurna utdrefvos ur sina
fristäder. Med Lutherska lärans införande år 1527
försvann klosterlefnaden, och sjelfva klostren hafva
dels blifvit nedrifne, dels öfverlemnade ål tidens
förstörande inverkan. Klostergodsen tillerkändes
kronan, och de af adeln, hvilka kunde lagligen
styrka sina förfäders äganderätt, återfingo de gårdar,
som de förutnämnde skänkt åt klostren. Vid dessa
tillsatte konungen förtjente män, merendels af adel,
hvilka fingo använda och njuta klostrens vanliga
räntor och inkomster; likväl med vilkor, att de ej
allenast skulle gifva någon viss årlig afgift till
kronan, utan ock låta det klosterfolk, munkar och
nunnor, som voro och förblefvo qvar i klostren,
fä I ill föda och kläder hvad de larfvade. Många
klosterjungfrur gifte sig, eller gåfvo sig uti tjenst i
städer och på landet. De af munkarne, som ägde
studier och skicklighet, fingo efterhand
preste-och skole-tjenster. De gamle och orkeslöse af
begge könen blefvo försörjda till döddagar.
Kloster, annex till Eskilstuna, och omgifver
staden på östra sidan, beläget i Östra Rekarne härad
af Södermanlands län. Här märkes: Tu na fors,
jernbruk, och Hvilstad, säteri (se dessa ord). Jemte
annexet Fors innefattar Kloster 65 £ mtl. med 2,130
invånare. Dess areal utgör 16,778 tunnl., hvaraf
650 äro sjöar och kärr.
Kloster, jernbruk i Husby socken af Stora
Kopparbergs län, är i senare tider förändradt och
utvidgadt, tillhörde 16V6 bergsmän och skall dä
bestått af 3 masugnar, 8 härdar och 4 hamrar,
hvilka ödelades, hvarefter i medlet af förra
århundradet majoren A. Rosenborg erhöll privilegium att
här idka inanufaktur-smide för 1 knipp- och 2
spikbammare. År 1801 erhöll sonen A. F.
Rosenborg privilegium att bär anlägga ett valsverk till
beredande af 100 skepp:d förtennt jernbleck, på
Engelska sättet, hvilken lillverkningsrättighet tid
efter annan blifvit utvidgad till del belopp som
kan medhinnas, delta är det första dittills kända
valsverk i Sverige. År 1807 erhöll bruksägaren
kongligt tillstånd alt härstädes inrätta 2:ne
härdar med en ämneshammare, samt derföre utsmida,
emot dubbel hammarskatt, eget tackjern från
Löf-sjö halfva masugn, af hvilket smide, jemte det
ämnesjern, som tillverkas i brukets sedermera
inköpte andelar i Ehre och Långsbytte
bergsmans-hamrar, manufaktur-förädlingen nu verkstalles.
Bruket har numera 400 skepp:d pri vi), årligt suiide vid
dess tvenne härdar och utgör 4 skepp:d i
hammar-skatt. Vid elt större valsverk drifves en ansenlig
tillverkning af jernplåtar. Dessutom finnes
spiksmide, mekanisk verkstad och ett jerngjuteri.
Brukets afsättningsort är Stockholm. Det äges af
intressenter och disponeras af friherre G. F.
Åker-hjelin och II. F. Lagergren. Brukets stämpel
visar M f med ett K öfver och deremellan en pil.
Kloster, ett krutbruk, i samma socken som Klosters
jernbruk, bar blifvit anlagdt år 1741 på kronans
bekostnad, af majoren Ax. Rosenborg, och hade då
84 krutstampar, 2 räffelkruts-bokare m. m. Det
af-brann till någon del den 14 Juni 1757; men
upprättades sedan, så att det vid början af 1790 var
betydligt utvidgadt. Enligt kontrakt af den 29 Mars
1809, upprättadt med Kongl. Maj:t och kronan,
som upphörde 1828, uppbar bruksägaren årligen
af kronan 7,999 R:dr 42 sk. B:ko, utom 2 R:dr
44 sk. 6-^ r:st för hvarje approbcrad och till
kronan levererad centner krut, hvaremot kronan
var berättigad att hvarje år erhålla 2,895 centner
krut så vida salpetertillgången det medgaf. Enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
