Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Koppar.
Koppar.
437
les med kolsyra, kiselsyra och fosforsyra, noder
flere olika benämningar, såsom malakit,
koppar-lazur, kopparsmaragd, m. fl. Med svafvel
förekommer den dels som kopparglans, det är
svafvel-koppar i fritt tillstånd, dels som brokig kopparmalm
(bunt kupferertz), en förening af svafvelkoppar med
mindre svafvel jern, dels som kopparkis eller gul
kopparmalm, en dylik förening med mera
svafvel-jern; vidare såsom fahlerti, som är en förening af
svafvelkoppar med svafvelantimon, svafvelarsenik och
svafveljern. Den hos oss allmännast förekommande
kopparmalmen, är den gula eller kopparkisen,
hvilken således företrädesvis användes 1 >11 kopparns
utbringande, likväl anträffas äfven de flesta öfriga
malmerna, ehuru i mindre qvantiteter. Vår
förnämsta koppargrufva är vid Falun, och kopparns
utbringande ur malmen sker der, först genom
röstning, vidare genom sulusmältning, då s. k.
skär-sten bildas, hvilken underkastas s. k.
vändrost-ning, och slutligen nedsmältes till ràkoppar, dender
genom en egen reningsprocess, kallad gärning,
förändras till gar- eller rosett-koppar och i detta
tillstånd bringas i handeln. 1 rent tillstånd är
kopparn till färgen röd, kristallinisk, ytterst smidig,
men tillika fast och sammanhängande, af 8,63 till
8,89 egentlig vigt, temligen trögsmält, i luften
föga föränderlig, likväl öfverdrager den sig på ytan
med en hinna af oxidul, samt på fuktiga ställen
med ett beslag af kolsyrad kopparoxid, kallad erg.
I syror är den temligen tröglöst, med undantag af
salpetersyra; vid mycket hög temperatur syrsättes
den och förbrinner med en vacker grön låga. Den
ger tvenne föreningar med syret, nemligen oxidul
och oxid, likaledes med svafvel, hvaraf den mot
oxidulen svarande förekommer färdigbildad i
naturen och utgör ofvannämnde svafvelhaltiga
kopparmalmer. Med de flesta metaller legeras kopparn, och
och flera af dessa legeringar äro af stor
användbarhet, såsom mynt- eller arbets-guld och silfver,
klockmetall och brons, messing, m. fl. Före år
1580 var det en hvar bergsman, så val vid
Stora Kopparberget, som anoorstädes i riket, fritt
och obetaget, att föryltra sin koppar huru och åt
hvem honom godt syntes; men den 29 April
samma är utkom konung Joban III:s öppna mandat,
der konungen klagade öfver det underslef, som af
koppar-bergsmännen blifvit föröfvadt, både med
den afrads- och tionde-koppar, som de årligen
plägade utgöra, i det han varit 2 daler ringare i
fint, än konungens egen byttekoppar, såsom ock
att bedrägeri blifvit föröfvadt med kopparplåtarne,
i så måtto, att de smält kopparen och gjutit
honom oluttrad och obränd i formen, hvarigenom
kopparen blifvit utomlands "varvyrdad"; på hvilka
skäl och i anseende till den förlust kronan lidit i
sina tionden, konungen, vid varans konfiskation,
förbjöd bergsmännen och andra, som bade gammal
eller ny koppar att aflåta, att föryttra den åt
någon annan, än den, som på konungens vägnar
vore förordnad till "koppar-köpare", för det värde
som konungen låtit sätta derpå, och kungjorde
tillika, att de som ville tillbandla sig koppar, skulle
derom besöka konungens köpman Anders Larsson
i Stockholm, hvilken på konnngens vägnar skalle
försälja till dem sä mycken koppar, som de
behöfde. I detta mandat, som tvenne år derefter,
den 30 Mars 1582, förnyades och skärptes,
gjordes likväl genom plakatet d. 28 Jan. 1590 den
förändring, att sedan bergsmännen låtit inväga
deras råkoppar och betalt tionde deraf, skulle de få
utsmida den öfverblifna kopparen i plåtar och få
sätta kronomärke derpå, emot afgift till kronan
af 4 daler för skeppundet. Anledning är ock att
tro, det bergslagen, med detta vilkor, idkat fri
handel med sin koppar, intill dess kronan, år
16(5, för dess räkning, lät uppköpa all den
koppar, som kom på vågen, hvilken sedan med vinst
såldes åt kronans afnämare, och fick denna vinst
namn af kopparluü. Ett kompani erbjöd sig
derefter, är 1625, att på hvarje skeppund betala 60
daler kopparmynt så kallad koppartull, hvilket
antogs emellan kronan samt intressenterne i
kopparkompaniet (se detta ord), enligt kontrakt afd. 10
Jan. 1625, af innehåll, att bergsmännen skulle till
kompaniet aflåta deras koppar för 50 Svenska
daler skeppundet i reda penningar; att kompaniet
(inge slå all kopparen i mynt till 150 daler, och
att ingen koppar skulle säljas under denna summa;
hvaremot kompaniet borde gifva i tull, af hvart
skeppund det uppköpte, 60 daler k:mt, och för
hvart skeppund af kronans afradskoppar leverera
ett skepp:d myntad koppar, för 126 daler k:mt.
År 1634 blef, såsom det ses af ingressen till kongl,
plakatet af den 12 Juli 1635, en fri handel mellan
koppar-bergsmännen och köpmännen tillåten, emot
skyldighet, att, jemte afraden, gifva kronan tionde;
men som bergslagen förklarade sig, i dess
dåvarande betryckta tillstånd, densamma icke mägta
utgöra, och den obetydliga tullkopparen ej heller
på långt när svarade emot tiondedelen af
koppartillverkningen, hvilken för ären 1634 och 1635
utgjorde tillsammans 22,33? skepp:d 4 lisp.d 13
skälp:d, så blef, i förmåga af 5 i 1635 års
riksdagsbeslut, ett nvtt kopparkompani inrättadt,
hvilket ökade det förras koppartull med 2 R:dr,
eller sammanlagdt 12 R:dr på skeppundet. Ifrån
det tvång, hvaruti kopparhandeln var försatt
genom detta kompani, sökte väl bergslagen, att
esomoftast vinna försköning; men då dessa
klagomål ej medförde annan verkan, än att skärpta
förbud utfärdades, att sälja koppar åt någon
annan än koppar-kompaniet, så åtogo sig
bergslager-ne, år 1638, att till kronan erlägga hvart fjerde
skeppund, lispund eller mark, af allt som
tillverkades, på det bergslagen måtte fritt få sälja den
öfriga delen; kronans afrad 12,000 skepp:d årligen
likväl oberäknad, hvilket anbud antogs af
regeringen, som 1639 förklarade att kompaniets
kontrakt vore till ända, samt att hvar och en ägde
frihet, att, efler gammal vana, handla och vandia
med bergsmännen. Denna fjerde-skeppunds-afgift
fortfor i 130 år, eller ända till 1769 års
riksdag, då, i anseende till den svåra belägenhet, hvari
bergslagen råkat genom kursens bastiga fall till
42 mark och kopparens underpris, samt vid
besinnande af Stora Kopparbergs grufvans olika
afkast-Del. II. 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
