Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
498
Kyrkohaudbok.
Kyrkoherde.
rört af tvenne orsaker. Den norra kyrkoväggen
var, pä de gamla kyrkorna, för det mesta
igenmurad och utan fönster, hvarföre den ansågs för en
bakvägg och af ringare värde, i anseende hvartill
ingen lärer gerna dervid velat begrafvas. Sedan
torde man äfven gjort mycket afseende derpå, att
alla kyrkodörrar fordom voro på södra sidan, och
som processionerna under katbolska tiden
nödvändigt skulle gå åt den sidan der dörren var,
trodde man förmodligen att stället helgades mera
deraf. Det var derföre icke underligt, att man
inbillade sig större heder och förmån, ju närmare
man fick ligga kyrkodörren, samt att den norra
sidan om kyrkodörren blef föraktlig. Vi afskilja
ännu ett serskildt rum på våra kyrkogårdar, icke
af vidskepelse, utan för exempel skull.
Öfverheten har i denna del lämpat sig efter folkets
inbillning, att den norra sidan skall vara nesligare,
än den öfriga trakten af kyrkogården. (Se äfven
Neslig begrafning, i slutet af artikeln: Begrafning.)
Kyrkohandbok. Se: Hamthok.
Kyrkoheniiiinn hafva tillkommit under katbolska
tiden, dels derigenom att sockne-menigheten borde
tillskjuta jord till hvarje kyrka, hvilken jord
merendels användes till prestgårdar, dels igenom
gåfvor och stiftelser, köp, förpantningar, arf och
dana-arf efter prester, testamenten, m. m., hvilka
senare torde vara de som synnerligast bidrogo till
kyrkogodsens förökande. Lättheten för de rike,
att, under påfvedömet, köpa sig syndernas
förlåtelse, gjorde att de vältrade sig i uppsåtliga synder
och missgerningar, dem de alltid voro i stånd att
försona genom någon gåfva eller välgerning emot
kyrkan, något testamente till ett kloster, eller
något dylikt. En stor del af de så förvärfvade
godsen blef dock indragen, genom konung Carl Vlll:s
räfst 1451 och af konung Gustaf I genom Westerås
recess 1527; men återstoden blef kyrkorna
försäkrad, och hafva kyrkogodsen sedermera genom
en eller annan gåfva blifvit något förökade.
Kyrkornas gods och hemman skola förvaltas till deras
gagn, och fä icke afhändas dem i någon måtto,
likväl, om några ibland dem varit af ålder
upplåtne åt presterskapet eller den lägre
kyrkobetje-ningen, så får ingen ändring ske häruti. Dessa
lägenheter bestå af större eller mindre hemman,
å hvilka åboernes enkor och barn haft en slags
fortfarande besittningsrätt. Kyrkohemman i Skåne,
som ej äro af skatte natur, utarrenderas på 25
(ill 30 är. Beträffande Hallands kyrkohemman; se
detta ord. Å kyrkohemman i allmänhet hafva
landshöfding och biskop i så måtto uppsigt, alt
de böra förhjelpa kyrkorna, att deraf få njuta sin
tillständiga ränta. Ingen tvist angående detta slags
hemman får afgöras, utan alt krono- och
konsi-storii-fullmäglig tillstädcskommit och blifvit borde.
Kyrkoherbergen skulle fordom vara inrättade i
hvarje socken. Efter föregången räkning på åkern
af hvarje tionde sädesskyl, infördes två
tredjedelar deraf i tiondeladan, der den uttröskades och
inlades i kyrkoherberget; men den öfriga
tredjedelen, som då bar och änuu har namn af presten*
tertial, tillhörde kyrkoherden och fördes till prest-
gården. Af de först nämnde tvåtredjedelar skulle,
under .titel af afkortning, utgå: kyrkans vin- och
byyg na ds-sa d; domkyrJtolunnan, af hvarje herberge
1 tunna för stiftets domkyrka; prostelunnan, I
t:na af hvarje herberge inom kontraktet, till
häradsprosten; bibeltnjcksturman, 1 t:na af hvarje
herberge. Från början var den anslagen till
bibelns öfversättning och tryckning på Svenska
språket, sedermera till annan fäderneslandets nytta,
isynnerhet lärdom. Äfvensom anslag deraf blifvit
gjorde dels till antiqvitets-kollegium, och dels till
skole-staternas aflöning. Barnhustunnan, eller den
allmänna barnhusen i Stockholm och Malmö
an-slagne hvar 40:de tunna af odelade
spannmålsbeloppet; Krigsmnnshustunnan, eller den till
krigsmans-buset i Wadstena anordnade hvar 40:de tunna af
odelade beloppet i alla bcrbergen; presterskapets
oeder tay, när sådant är gifvet, och damtnspannen (se
detta ord). Pà de (lesta ställen hafva nu mera
tionde-herbergen och tionde-bodarne uppbört,
sedan en viss tionde-sättning af hemman och
lägenheter i stället blifvit stadgad, enligt hvilken
tion-den anordnas till vederbörande, under namn af
kronotionde. Kyrkoberdarnes tertial åter, utgörande
hvar trettionde sädesskyl, såsom kyrkoherde-inkomst
af församlingen, räknas på åkern och införes till
prestgården, der ej öfverenskommelse emellan
kyrkoherden och församlingen om presträttighetemas
utgörande på annat sätt blifvit träffad.
Kyrkoherde, Kyrkoherdar (presbyter,
pres-byter curati, parocbi paroeciæ, plcbani) kallas de
prestmän, hvilka under sin pastoral vård erhållit en
eller llere i ett pastorat förenade församlingar,
med skyldighet att för de presterskapet derinom
åliggande pligter vara ansvarig, dels genom egna
tjenste-ätgärder, dels genom inseende å de öfrige
der förorduade prester. I kristendomens första
århundraden voro biskoparne ej annat än våra
nuvarande kyrkoherdar , nemligen de som sutto främst
i collegia presbyterorum, hvilka bildades för att
undanrödja schismer, vidmagthälla ordning, o. s. v.
inom församlingarne. Men sedan presterskapet
kommit till välde och ordiues blifvit flera, nedsjönko
församlingarnes egentliga lärare i anseende, och
ifrån fjerde århundradet räknar man att
biskoparne började tillsätta presbyteros och
diaco-nos, för att under biskoparnes myndighet och
styrelse utföra själavården i socknarne, medan
biskoparne sjelfve tillerkände sig väldet inom kyrkan.
Likväl måste, enligt sakens natur, kyrkoherdarne
bibehållas vid en viss grad myndighet i kyrkosaker,
relatift till församlingarnes sekulära ledamöter. I
våra gamla kyrkobalkar omtalas kyrkoherde under
benämning sockneprest, eller helt enkelt presten.
I allmänhet hade socknemännen fribet att välja
honom sjelfve; men försummade de rätta tiden
dertill, tillföll utnäinningsrätten biskopen. I konung
Magnus stadga 1345, äfvensom i VIII GB. LL-,
förekommer benämningen "kyrkoherrar." Sedermera
blir namnet kyrkoherde mera vanlig. Hans
inkomster bestå af boställe., annexhemman samt tionde
och andra af åbörarne utgående afgifter. För att
blifva kyrkoherde måste man vara fyllda 30 år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
