Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landskamrerares
Landskapslagarne. 549
säteriet lyda 7 hemman, belägna i Kimsta och
Skärkinds socknar. På en holme nti en insjö inom
egendomens område, synas lemningar efter en
stenhusbyggnad lika stor som holmen; några förmoda
att Munkeboda legat härstädes.
Landskamreraren är chef för landskontoret,
likasom landssekreteraren för landskansliet. Han
kontrollerar krono-uppbörden, har uppsigt öfver
kronans räntor och räkenskaper, samt dithörande
handlingar i landskontorets arkiv. Han är således
lands-höfdingens närmaste man i kameral-ärender, och står
emellan bonom, såsom högsta befallningshafvande,
och kronofogdame, såsom uppbördsmän, hvar och
en för sitt fögderi. Landskamreraren, i förening
med länsbokbällaren, granskar de inkommande
räkenskaperna, uppgör länets bokslut och bör i alla
drätselfrågor bevaka Kongl. Maj:ts och kronans
rätt. Han är ock föredragande inför
landshöfdingen, i frågor om räntors uppbörd och redovisning,
skattläggningar, tionde-sättningar, skatteköp,
kronans allmänna byggnader, o. s. v.
Landskamreraren utgör, jemte landssekreteraren, det
tjenstförrättande landsböfdinge-embetet, när landshöfdingen
icke är tjenstgörande i egen person; och har vid
sådana tillfällen landskamreraren afgörande röst i
drätsel-ärender. Hans biträde på kontoret är
läns-bokhållaren, samt en eller två landskontorister.
Hans årliga pension, efter omkring 40 års tjenst
och uppnådde 65 lefnadsår, utgör 1,200 R:dr B.ko.
Laudskansli, Landskontor, är Iandshöfdingens
embetsrum och alltid beläget i länets residens.
Det bör hållas tillgängligt alla söcknedagar för
hvar och en, som anlitar landsböfdinge-embe°tets
biträde fiir utsökningsmàl, för verkställighet af
domaremagtens laga kraltvunna utslag, för
handräckning i åtskilliga mål, för uttagande af pass,
för depositioner i landtränteriet o. s. v.
Landhöf-dingen sjelf har vissa dagar eller timmar, då ban
ger sökande företräde; men landssekreteraren,
landskamreraren och landträntmästaren, eller den,
som deras tjenst förrättar, böra der träffas hvarje
söcknedags förmiddag. Landshöfdinge- instruktionen
af d. 4 Nov. 1734 ålägger i 43 §. landshöfdingen
att "utnämna vissa dagar i veckan, på hvilka han
egenteligen ärnar uptaga ens och annans besvär
och angelägenheter i länet, låtandes dem sådant af
predikstolarne kungöra, på det ban de andre och
särdeles postdagarna icke mätte hindras uti sina
embetes beställningar, och de sökande ir.ke
behöfva med fåfäng kostnad, möda och tidspillan
begifva sig in i staden eller der vänta, dä
landshöfdingen intet bar tid till att böra och afhjelpa dem.
Kongl. Maj:t förbjuder ock härmed landshöfdingen
at öfver fjorton dagar resa bort utur länet, utan
Kongl. Maj:ts tillstädjelse och vetskap."
Landskansliet i Stockholm. Detla är förlagdt
till elt bns å Drottninggalan, qvart. Skansen, dit
det flyttades år I&13 ifrån det Rålambska huset.
Sättet, hvarpå den förstnämnde egendomen kom
att tillhöra kronan, förtjenar anmärkas för sin
sällsynthet. Det hade ägts af presidenten baron Ruuth
och sist af enke-friherrinnan Preijs, hvilken år 1813
dog utan arfvingar, hvarigenom huset såsom dana-
arf tillföll staten. Då ditflyttades landskansliet och
landskontoret, som inrymdes i bottenvåningen, den
en trappa upp åt, som det då helte,
general-adjutanten för arméen och bans expedition, numera
chefen för landtförsvarsdepartementet, och
landshöfdingen öfver Stockholms län fick sina
boställsrum 2 Ir. upp. Egendomen är för öfrigt ett
ganska vanligt bus, som på intet sätt genom sitt
yttre tillkännager sin offentliga egenskap.
Landskap eller Provins. Sverige indelas i 24
landskap, hvaraf uti Svea rike 6, nemligen:
Upland, Södermanland, Westmanland, Nerike,
Wermland och Dalarne; uti Götha rike 10:
Östergöfh-land, Småland, Öland, Gottland, Blekinge, Skåne,
Halland, Bohus län, Westergötbland och Dalsland,
samt uti Norrland 8, nemligen: Gestrikland,
Helsingland, Herjeådalen, Jemtland, Medelpad,
Ångermanland, Westerbotten och Lappland. (Se öfrigt
under dessa ord.)
Landskapslagarne äro de äldsta minnesmärken
af kristlig lagstiftning i Sverige. De framställa en
bild af forntidens samhällsskick i vårt land, och
äro derföre af stort historiskt värde. Deras ålder
i den gestalt, hvaruti de nu finnas, går dock ej
längre tillbaka än till halfva medeltiden. Den
skriftliga uppteckningen af Uplands-lagen skedde år 1295,
således under Folkungarnes tid. Arbetet tillskrifves
Uplands lagman, Birger Persson (Brahe) till Finsta.
Södermanna-lagen blef färdig år 1327.
Westgötha-lagen är samtidig med denna, eller kanske äldre.
Det finnes nemligen en gammal uppteckning af
Weslgölba-lagen, hvilken anses bärleda sig onda
frän början af 13:de århundradet. Gotllands-lagen är
dock äldre än alla, och tros vara föga yngre än
kristendomens införande. Lika gammal med
West-götha-lagens äldre kodex anses äfven Dale-lagen
vara, hvilken i sjelfva verket snarare är en äldre
uppfattning af Westmanna-lagen än en egen log.
Den vanligen s. k. Westmanna-lagen är samtida
med Uplands-lagen; likaså den öfver hela
Norrland och för de Svenska nybyggarne uti Finland i
dessa tider gällande Ilelsinge-lagen, Skåne-lagen
hör åter till de äldre, och förskrifver sitt ursprung
från första hälften af 13:de århundradet. Före
detta sekel lefde dessa lagar i lagmännens
minne, såsom gammal häfd; de bade uppkommit
genom de sedvanor och rättsbegrepp, som
småningom stadgat sig. De härleda sig således ifrån den
hedniska tiden; men innehålla i sin närvarande
form mera en kristlig än en hednisk
samhällsordning. Berättelserna om lagsamlingar,
verkställda i urminnes tid af Wiger Spa och Lumber,
böra mera till sagan än till historien.
Uppteckningar kunna visserligen hafva funnits redan i mycket
gamla tider; men i sitt fullständiga skick funnos
icke dessa codices, förrän vid den tid, då fråga
uppstod om deras utbytande emot en gemensam
lag för bela riket. Den var färdig 1347; men
blef, till följd af presternes motstånd, icke
gällande. Först år 1442, då konung Christoffer»
lagbok antogs, upphörde landskapslagarne att vara
gällande. Deras tid innefattar således öfverhufvud
medeltiden, utan att man kan bestämdt uppgifva,
Del. II. 70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
