Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56G
Larcheveque.
La rf.
litet som om dess fortplantning. Födoämnena
utgöras mest af råttor.
Larcheveque, Pierre, förut upptagen under
Archeveque (se: Del. I, sid. 54), var född i
Isismes i Frankrike (födelseåret icke uppgifvet),
studerade i Paris och Rom, samt kallades 1755
till Stockholm, att intaga den aflidne Boucbardons
d. y. plats, blef bär direktör för målare- och
bild-huggare-akademien och R. N. O. Angreps 1777
af slag, for till hemorten för att der förbättra sin
helsa; men afled i Monlpellier d. 25 Sept. 1778.
Sverige har honom att tacka, icke blott för
Sergels danande, — ban var dennes lärare och
befordrare — utan äfven för flera utmärkta
konststycken, hvilka hans snille bär efterlemnat. De
förnämsta af dem äro Gustaf I:s och Gustaf II Adolfs
bildstoder. Till den senare hade ban en ganska
genialisk tanke. Ilan ville nemligen föreställa
konungen på en galopperande bäst, och segern
följande honom på en annan för att kröna honom
med sin lager. Förslaget antogs också verkligen;
men ändrades sedermera till den form bildstoden
nu äger, emedan man befarade, att folket ej
skulle fatta den allegori, som dervid låg till grund.
Konstnären skulle derföre erhålla 100,000 livrés,
och arbetade derpä i 14 är. För rikssalen
förfärdigade han sju kolossala statyer, föreställande
rättvisan, försigtigheten, troheten, m. fl., hvaraf
fyra voro uppsatta vid hans död. Äfven arbetade ban
pä slottskyrkans altar-dekoration, men hvilken
fullbordades af Sergel. Man har anmärkt, alt ban så
vant sig alt bilda figurer af kolossala
proportioner, att ban icke rätt lyckades i bilder af vanlig
menniskostorlek, hvilka fingo ett tungt och ovigt
utseende.
Larf, en socken med Lcngium, Träfva och
Lundby, belägen i Laskc härad af Skaraborgs län,
Wilska kontrakt af Skara stift, 3 mil S.V. från
Skara. Socknens norra och vestra trakter äro
skoglösa och släta, med till det mesta god
jordmån; men i söder och sydost, hvarest
krono-all-männingen Eds mar en till stor del är belägen, är
trakten ojemn, bergig, stenig och uppblandad af
kärr och mossar. I denna trakt finnes någon
löfskog, men föga barrskog. Kyrkan är på okänd
tid byggd af gråsten, samt ombyggd och
utvidgad år 1752. I socknen märkes: Sjolorp, 1 mtl.
säteri, med underlydande mtl., beläget vid en
liten sjö, har fordom tillhört Matts Larsson Kafle.
Då de sammansvurne Westgötha-herrarne, år 1529,
hade förledt en stor del af landets adel, stod Malts
Larsson ej att öfvertala. Han besvarade deras
anbud med ifver och arbetade redligt emot deras
stämplingar ibland allmogen, hvarföre de hotade
honom med eld och svärd, och Thure Jönsson och
biskop Magnus Haraldi, som voro uti Danmark,
sände en hop mordbrännare in i Westergötland,
hvilka plundrade och uppbrände Sjötorp. Säteriet
har tillhört slägten Kafle intill 1751, då det
såldes till grefvinnan Otliliana Lagerberg, hvarefter
det tillhört slägterne Fleetwood och Gyllenhaal,
och äges nu af kapitenen C. Drakenberg. Stora
Ueden, £ mtl. säteri, tillhör bönder. Uufvudlto,
1 mtl. säteri, tillhör prosten Möller i Mel!by. Vid
gastgifvargården Onsjö (Odensö), belägen vid
landsvägen, som går från Skara till Borås, ej långt
från kyrkan, är Laske bärads tingsställe. Här
nära intill är belägen en rund, med björk be växt,
större kulle, kallad Onsjö kulte, på hvilken framl.
kontraktsprosten Arvid Afzelius, som afled
härstädes 1789, valt sin grafplats, hvilken är ombägnad
med en vall, och i hvars midt reser sig elt
vackert pyrainid-formigt monument af slipad granit,
med en inskrift tillkännagifvande, att nämnde prost
och hans fru, född Brisman, äro här begrafne.
Söner af dessa makar voro de i Upsala numera
aflidne professorerne Adam och Johan Afzelius,
samt arkiatern Pehr von Afzelius, hvilka alla tre
voro födde bär i Larf. Bland forntida
minnesmärken må synnerligast nämnas en söder oin kyrkan
belägen, utmärkt stor och vacker ältekulle, kallad
Bäsingen. Den är till storlek och form mycket lik
endera af Gamla Upsala högar. För öfrigt finnas
inom pastoratet flere mindre ättehögar,
synnerligast nära vid, och på den öster i Larfs socken
belägna, beryktade Larfs bed, midt på hvilken
äfven står en stor runsten, hvars inskrifl nu är
oläslig. Äfven finnas på samma bed ett par
stensättningar i rundel. Vid Edums bv och i
\Yasby hafva funnits tvenne kyrkor. Man känner ej
när de blifvit förstörda. Malma, Tortorp,
tvenne gärdar. Vid Jultorp Norregärden i Djurgårds
backe märkes en grotta, kallad Jalleyrajcai ne. En
af mossar omringad ö, kallad Gudmundso, har
vacker skog af ek, björk, al, en, m. m. Ön är
fridlyst. Lar/s hed,■ en stor slält vid Larfs prestgård
eller kyrka. De så kallade Westgötha-herrarne,
hvilka såsom ofvan nämndt, voro upproriske mot
Gustaf I, nemligen riksråden Thure Jönsson (Tre
Rosor), Nils Olofsson (Winge), Thure Eriksson
(Bjelke), Måns Brynlesson (Lilljehök), Matts
Olofsson (Winge) och biskop Magnus Haraldi i Skara,
hade utfärdat ett allmänt påbud till allmogen, alt
inställa sig till ell möte vid Larfs prestgård d. 27
April 1529, för att öfvertala bönderne till affall
från konungen, bibehålla katholska religionen och
upphöja Måns Brynlesson till konung. Anstiftarne
af upproret voro de tidigaste att infinna sig, och
som de i del la landskap innehade stora
egendomar, stod under deras lydnad ett betydligt antal
bönder, hvilka voro undervisade att bifalla allt bvad
deras herrar företogo, och derigenom leda de
andras tankar. Thure Jönsson förde ordet vid detta
möte. "Ilan bade, som den äldsta bland Sveriges
råd, sammankallat dem (Weslgötherne), för att
tillkännagifva, att konung Gustaf öfvergifvit den
heliga Romerska läran och blifvit en Lutheran; ban
hade ödelagt och sköflat kyrkor och kloster; den
ed, soin alla bans företrädare gjort, alt
bibehålla kyrkans rättigheter, hade ban vid sin
kröning icke velat aflägga; de voro derföre icke
plig-lige alt bàlla den ed de svurit honom", m. m.
Biskop Haraldi tillhjöd, å påfvens vagnar, alla
landets inbyggare cn fullkomlig befrielse ifrån deras
ed och undersåtliga trohet. De sammansvurne
hade smickrat sig, att genast finna allmogen böjd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
