Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Larsson.
Lataba.
569
de stämplingar af erkebiskopen till Eriks
återinsättande pä thronen, hvarföre, då prelaten under
resan till mötet i Kalmar afled i Nyköping d. 25
Juni 1438, förmenades detta vara skett af gift,
hvilket höfvidsmannen på Nyköpings slott troddes
hafva gifvit honom.
Larsson, Jura el, skickades ef hertig Carl
såsom anförare för de Finske bönderne i
Österbotten, hvilka rest sig, dels af egen drift, dels på
hertigens uppmaningar. Denne Larsson kunde ej
sjelf tala Finska, utan lät en länsman, vid namn
Israel Eskilsson, på detta språk uppläsa sin full—
magt och förmanade bönderne alt modigt hälla
stånd. Vid den straxt derpå förefallande
träffningen vid llmola var ban likväl en af dem, som först
grepo till flykten.
Larsson, Olof, född 1592 i Söderköping, der
föräldrarne voro borgarfolk, kom vid 12 års ålder
till Stockholm, hvarest ban förskaffade sig
uppehälle genom sjungande utanför andras dörrar, fick
tjenst bos en bandiande och af bonom snart förlag
att börja en egen handel, företog en resa till
England, försåg Svenska bären i Ryssland med
åtskilliga af dess behof, vann, vid blott 22 års ålder,
burskap i Stockbolm, der ban år 1620 blef
rådman, hvilken tjenst han innehade i 52 år, då ban
ändtligen tog afsked i anseende till sin höga ålder.
Använde mycket af sin betydliga förmögenhet till
allmänt nyttiga ändamål, skänkte Clara kyrka en
vacker predikstol och altartafla, samt uppbyggde
helt och hållet på egen bekostnad S:t Olofs
kapell, hvilket erhöll namn efter sin frikostige
stiftare. (Se: Adolf Fredriks kyrka och S:l Olofs
kapell.) Han afled 1675.
Larsson, Tliomas, ryttare vid Uplands
kavalleri, räddade Gustaf Adolf ur vattnet efter
träffningen vi.l Wittsjö (se detta ord). Då konungen
kommit upp, spände ban af sig sitt silfverbälte,
räckte det åt ryttaren och S3de: "Jag skall
komma ibäg dig med ett stycke bröd, hvilket skall
racka till åt dig och dina barn." Belöningen blef,
följande året 1613, Igelstad gård i Romfartuna
socken i Westmanland, hvilken skulle, under
säterifrihet, innehafvas af Larsson och hans
efterkommande. Vid Carl XI:s reduktion blef hemmanet
indraget; men Carl fann snart orättvisan deraf och
säteriet återskänktes åt enkan elter förste ägarens
son, hvars slägt ännu innehar det.
Larsson, Lars, var riksdagsman för
bondeståndet vid 1633 års riksdag. Då fråga här blef om
thronföljden och Christina nämndes såsom härtill
sjelfskrifven, invände Lars, all de icke visste af
denna Gustaf Adolfs dotter, att de ej kände
henne och aldrig sett henne. Gabriel Gustafsson
Oxenstjerna, som förde ordet vid sammanträdel,
hemtade då den unga furstinnan in i rikssalen. Lars
steg nu fram, betraktade henne noga och sade
slutligen: "Ja! del är hon sjelf! Se! det är salig
konungens näsa, ögon och panna! Henne vilja vi
hafva lill vår drottning!" Christina fördes nu upp
till thronen och hyllades af ständerne.
Larssou, Olof, hade varit ryttare vid
Westgö-tba kavalleri och ställde sig år 1638 i spetsen
för allmogen, som vid Hofva marknad reste sig,
förbittrad öfver de nya tullarne, hvilka ständerne
beslutat, och hvartill här kom den serskildta
anledningen, att marknadsstället blifvit flyttadt till den
fordna afrättsplatsen. När bönderne \ id ankomsten
funno tullar och bommar här inrättade, nedrefvo
och uppbrände de dessa och tullbetjeningen kunde
blott med flykten rädda lifvet. Den ofvannämnde
Olof Larsson var dervid deras anförare, begaf
sig derifrån till Hammars socken och började
äfven här uppreta allmogen, med föregifvande, alt
alla Westgötha-bönder rest sig. Socknens
kyrkoherde lyckades likväl bemägtiga sig hans person, och
någre af rådet nedsändes att hälla ransakning; ban
dömdes och afrättades, men de andra benådades.
Lascy, Rysk general, förde befälet öfver Ryska
härarne i Finland 1741 —1742, var således den
som vann segern mot Svenskarne vid Wilmanstrand,
och följande året tvang dem till kapitulation,
hvarigenom dem tilläts att återvända till Sverige med
gevär och fanor. Då man förebrådde bonom för
mycken foglighet bärvid, svarade ban, att man borde
bygga en gyllene bro åt den flyende fienden, samt
att ban ansett fördelaktigast alt eröfra Finland utan
blodsutgjutelse.
Lascy, Samuel, var Sigismunds sändebud till
bel tig Carl vid riksdagen i Upsala 1598, der ban
sökte medla för konungen, vederlägga hertigens
beskyllningar och återställa det goda förståndet;
men förgäfves. Då kriget sedan verkligen utbröt,
bemägtigade sig Lascy Stockholm och sökte
för-mä Scheel och Stolpe alt till bonom öfverlemna
flottan, men hvilket ej lyckades.
Laslte, etl härad af Skaraborgs län, innefattar
socknarne Larf, Lundby, Längjum, Tråfva,
Biltema och Wedum, hvilka tillsammans utgöra
156^-mtl. ined 4,739 invånare. Jemte Skånings, Kinne
och Kinnefjerdings härader utgör delta härad en
domsaga, samt i förening med härademe Wilske,
Kinne och Skåning ett fögderi. Häradets areal
utgör 61,792 lunnl., af hvilka 1,855 äro sjöar
och kärr.
Laskepelle var det namn, Svenska soldaterne
gåfvo de båda Fransmännen De la Chapelle, fader och
son, hvilka stodo i Svensk tjenst, och hvaraf
sonen stupade vid Rigas eröfring 1621. Det
fremmande namnet kunde ej af Svenskarne väl uttalas,
hvarföre de kallade dem båda Slora och Lilla
Laskepelle. (Se vidare i Supplementet: De la Chapelle.)
Lasko, Jolian, en Polsk adelsman, var
hufvudman för ett antal reformerta dels-Engelmän, dels
Skottar, Fransoser, Tyskar och Holländare, hvilka
en tid hade fri religionsöfning i England; men
för-drefvos derifrån år 1553, efter Edvard VI:» död.
Han reste då, med ett sällskap af 150 personer,
till Köpenhamn, för att bosätta sig i Danmark;
men som han råkade i tvist om nattvarden och
ceremonierna med Danske hofpredikanten och
biskopen Paladius, måste ban, jemte sina
separatistiske trosförvandter, midt i vintern lemna landet.
Gustaf I tillät dem då att nedsätta sig i Sverige.
Lassbo helsobrunn, belägen J mil från Hedemora,
är undersökt 1709 af arkiater Urban Hjärne, saml
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
