Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
572
Lauræus.
Laurentius.
nige Tyske theologen Franke och kom derigenom
i misstanke, att tillhöra den pietistiska sekten.
Befriad ur fångenskapen vid det allmänna
fredsslutet, blef ban år 1724 kyrkoherde i Loimijoki
pastorat af Åbo stift och 1749 förste theol.
professor och domprost i Åbo, theol. doktor 1752 och
Led. af VV. A. Afled d. 10 Aug. 1753. Har
utgifvit några skrifter, såsom: En Finsk Andelig
Sångbok, öfversättning från Svenskan och Tyskan; En
Underrättelse om iskällares byggnad; Om sättet att
härda stål, o. s. v. — Hans fru, Cat||arina
Pontin, dotter till öfver-pastorn vid S:t Jakobs
Svenska församling i B ga, inert hvilken ban gifte
sig 1707, nödgades undergå många pröfningar.
1 tretton år skiljd från sin man, måste hon under
denna tid utstå den grymma belägringen af Riga,
der bon blef vittne till den herskande
hungersnöden, var sjelf sjuk af pesten och hade i sina
föräldrars hus den rysliga anblicken af 32 lik, på en
gång liggande derstädes, samt ibland dem fader,
syskon och flera anhöriga. Sjelf slapp hon med
blotta lifvet undan förödelsen, llon dog 1737,
sedan hon skänkt sin make tvenne barn, hvilka
aflidit före henne.
Lauræus, Alexander, härstammande från den
föregående eller var åtminstone af samma slägt
som han, föddes i Åbo 1783. Fadern var
rege-ments-pastorn och sedan förste pastorn vid Finska
universitetets theologiska seminarium, theol. dokt.
L., hvilken bade det missödet att nödgas
öfver-lefva sin talangfulle son, som dog i Rom nio år
fore honom. Denne kom helt ung till Stockholm
för att öfva sig i målarekonsten, för hvilken ban
tidigt röjde utmärkta anlag, och de kopior han
här förfärdigade af taflor i museum, väckte så
mycket uppseende, att många beställningar deraf
anförtroddes bonom. Försedd med offentligt
understöd af de fria konsternas akademi, hvilken 1809
utnämnt honom till sin agrée, företog han en
utländsk resa till Tyskland, Frankrike och Rom, der
ban afled i sina bästa år d. 21 Okt. 1823. Ban
bade bär ändrat sitt fordna manér, och ej blott
hans teckningar fingo der en större korrekthet och
hans kolorit en ökad värma, ulan ban anlog med
Italiens stil äfven dess ämnen till föremål för sina
kompositioner, och blef i den genre, som var hans
fält, en af de störste artister värt land frambragt.
En exposition af hans efterlemnade arbeten, hvilken
anordnades till förmän för bans enka, visade först
egentligen nationen bvad hon i honom förlorat
Laurlieccliius, Petrus, född d. 10 Aug. 1628
i Gammalkils socken i Östergöthland, der fadern
var gårdsfogde, beträdde studiernas bana, blef
mathes. professor i Åbo år 1666, sedan theol.
professor och domprost, samt ändtligen år 1696
biskop i Wiborg, der ban afled den 16 April 1705.
Var en mångkunnig man, ett slags polyhistor och
berömmes af sin parentator såsom "lika utmärkt
filosof, poet, tbeolog och lagfaren, elt ljus i
fölsamlingen, en prydnad för akademien och en
heder för fäderneslandet." Har utgifvit flera
Latinska orationer. — llans son, Isak Laurbecli,
gjorde sig känd genom sina poetiska svärmerier
och förlorade derföre en theologisk adjunkt-syssla
i Åbo, hvartill kanslern utnämnt honom.
Laurell Lars, född i Stockholm den 25 Maj 1705.
Fadern var guvernements-sekreterare. Han blef år
1736 magister och bibliothekarie i Lund, 10 år
senare filos, tbeor. professor derstädes och Led. af
W. A., tog afsked 1782 och dog 1793, i en
ålder af 88 år. Ilan ansågs såsom en af lärosätets
vittraste män, och valdes, såsom sådan, att hålla
tal på vers vid kronprinsen Gustafs födelse 1746.
Huru förtjent detta anseende var, kan dömas af
bans försök att reformera det Svenska
stafningssättet, jemte de bypotheser ban delade med åtskilliga
andra lärde om det Svenska tungomålets böga
ålder och grund för alla andra språk. Märkvärdigt
är, alt vetenskaps-akademien utgaf hans
"Foer-slag till Svenska Sknvlagen." År 1768 ntgaf ban
Nordens hufvuddocument äller Runnaalphabelels
hemlighet igenom tvenne Ægyptier det Svenska och
Danska språket til heder vpläckt. Han hade då redan
till en del frångått sin stafningslära. De begge
Egyptierne voro tvenne runor, hvilka skulle vara
hieroglyfer. Då ban läste orden och raderna
dels baklänges, dels i cirkelgång, kom ban till
allehanda upptäckter. Sålunda säger ban: "Så feck
jag om bela vårt språk dänna bekännelse äller
utläggning: Under labyrinter Guds må/. Längre
kunn-de jag icke kåmma, utan blef min läsning allur,
som alla fyra hörnen i (den upprilade rune-)
taflan till mig ropade."
Lauré||us,. Olof, bondeson från Lyrestad i
Westergöt||land, föddes der 1585, blef magister i
Greifswald 1617, såsom primus vid promotionen,
antogs, två är senare, till informator för tvenne
baroner Born till Åminne, belönades, för sina
förtjenster vid deras undervisning, med en professorsplats
i Upsala 1621, prestvigdes först 1623, då ban
blef tbeol. professor, 1640 Iheol. doktor och
pastor primarius i Stockholm, samt 1647 biskop i
Westerås, der han afled den 5 April 1670. Ban
var en värdig och aktad prest, Latinsk skald orb
författare af en katekes, hvilken bibehållit sig
bland allmogen intill våra tider. Man har
dessutom af honom en mängd skrifter, både på
Svenska och Latin, mest i (heologiska ämnen, andliga
tal och likpredikningar. Hans son, adlad under
namnet Lagerskötd, stupade barnlös såsom
öfverste för Helsinge regemente, i slaget vid Warschau
år 1656.
Laurell, Axel Fredrik, född i Savolax den 11
Juli 1766, blef 1793 kirurgie magister och
regementsläkare vid Savolax infanteri, fick 1799
assessors titel och promoverades år 1802 till medic.
doktor i Åbo, bivistade fälttåget i Finland IS08,
såsom brigad-läkare, och utmärkte sig så vid der
förefallande krigshändelser, att han år 1810
erhöll guldmedaljen för tapperhet i fält, att bäras
på bröstet i samma band som officerare. Samma
år tog han afsked ur Svenska tjensten, blef
pro-vincial- och lazaretts-läkare i Kuopio, fick 1822 på
begäran lifstids tjenstledighet, med regements-läkare
lön i pension, och dog följande året d. 13 December,
"känd för grundliga kunskaper i sin vetenskap."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
