Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
600
Lewenhaupt»
Lewenhaupt
ter slaget vid Gemauertboff sade likväl Carl: "Nå,
häller vår Latinske öfverste sig icke tappert?"
befordrade honom till general-löjtnant och lät sl& en
medalj öfver hans seger. Tsaren hade hoppats
öf-raska honom i Mitau, dit 40,000 man Ryssar
an-ryckte; men L. undkom lyckligt till Riga, hvilket
• mycket förtröt Peter, som sade: "Det bar
djefvulen lärt bonom." År 1708 beordrades han, att
med 11,000 man frän Riga stöta till konungen
uti Ukrän, och nödgades härunder gifva slaget
vid Lesna (se detta ord), som för honom väl
var en seger, men ett nederlag för Carls här,
hvilken derigenom gick miste af de förråder, och
isynnerhet den proviant, hon så väl behöfde. Han
följde derefter Carl, under del förfärliga
vinter-fälttåget 1709, till slaget vid Pultava, vid
hvilket hans råd dels icke inhemtades, dels icke
följdes, emedan drabbningen då sannolikt fått en helt
annan utgång. Blott med möda kunde han förmå
konungen att rädda sig sjelf, hvaremot L. erhöll
det bedröfliga uppdraget, att skydda härens
återstod. Detta kunde endast ske genom en
kapitulation, hvartill officerare och soldater voro
alltför benägne, och vilkoren blefvo fångenskap. L.
måste dela den med bela den öfriga hären och
deri förblifva till sin död. Han behandlades dock
med skonsamhet och aktning. Fråga väcktes 1710
om hans utvexling, och denna var redan bestämd,
samt L. afförd till Petersburg; men tsaren fann
ej rådligt att släppa en så farlig
motståndare, utan en annan lemnades i hans ställe och
L. måste återvända till Moskwa. Efter Carls död
utnämnde drottning Ulrika Eleonora honom till
riksråd; men detta embete kom han aldrig att
tillträda, ty han afled d. 12 Febr. 1719.
Efter freden återfördes hans lik till Stockholm, och
begrofs med förtjenta hedersbetygelser i
Riddarholmskyrkan d. 20 Maj 1722. Han har sjelf
författat sin egen biografi, kallad: Enväldets
skadeliga påföljder och aggets bittra frukter. Den är
skrifven i hans fångenskap och bär vittne om sin
författares både storhet och svagheter, hvarförutan
ban öfversatt från Fransyskan: Evangelii sedolära,
dedicerad till hans fru och döttrar.
Lewenhaupt, (»uttar Kreilrik, son till
Ludvig Weirich L., Casimirs son, född 1658,
gjorde, enligt tidens bruk, vidsträckta utländska resor,
hvarifrån han återkom till Sverige år 1686. Nu
ingick han äktenskap med sin kusin Anna
Catharina Lewenhaupt, hvilket väl skedde med
svärmo-derns, men icke med konungens samtycke,
hvarföre denna förbindelse, som af den tidens
kyrkolag var förbjuden, ogillades både af konungen och
domaremagten. Han dömdes derföre af Svea
hofrätt att böta 500 daler s. m., samt att icke utan
konungens tillåtelse få vistas i riket. Han
lemnade då landet, kom, efter flere äfventyr, öfver till
Tyskland, der han af sine morbröder, grefvarne
Hohenlobe, åtnjöt mycken vänskap och gästfrihet,
lät af markis Bouflères öfvertala sig att gå i
Fransysk tjenst och sedan i Tysk. Ar 1691 berättas
det, att ban, pä en Tysk furstes anstiftan, blef af
dennes betjent illa sårad i bröstet. Han beslöt nu
inträda i republiken Venedigs tjenst, för hvars
räkning han värfvade två regementer, med hvilka
han afgick till Morea, och utmärkte sig vid flere
tillfällen, särdeles vid Napoli di Romanias
belägring. Ar 1697 log han afsked, hvarvid ban
erhöll en guldkedja så lång, att hon bängde ända
ned till hans fötter, en stor guldmedalj och 600
dukaters pension, vid hvars uppbärande det vilkor
var fästadt, att han, åtminstooe en gång hvart
tionde år, borde visa sig i Venedig. Ändtligen
år 1698 återvände han till Sverige, der han blef
öfverste för VVestgötha tre- och fem-mänuings
regementer till häst, befordrades till general-major
och slutligen general-löjtnant; men synes ej hafva
blifvit särdeles använd mer än i slaget vid
Gadebusch, hvari han deltog, hvarföre han också år
1717 begärde afsked, som beviljades honom.
Afled d. 10 Fehr. 1723. — Hans fru och kusin,
Anna Catharina, dotter till fältmarskalken Carl
Mauritz Lewenhaupt, var född år 1661. Hon följde
sin man på alla hans resor både i krig och fred,
och var derunder ofta i lifsfaror. Hon beskrifves
såsom ett utmärkt fruntimmer, gudfruktig, rådig,
oförskräckt, hjelpsam och vacker, talade flera
utländska språk, deribland Italienska och Grekiska,
såsom sitt modersmål. Dog d. 15 Okt. 1740.
Lewenhaupt, Carl Gustaf, son till Carl
Mauritz, föddes d. 7 Maj 1662. I’.fler en företagen
utländsk resa, och sedan han ingått i tjenst vid
hofvet och i bären, blef han år 1689 i
Wrangel-ska huset i Stockholm, i konungens, drottningens,
enkedrottningens och hela hofvets närvaro, vigd vid
Amalia Wilhelmina Königsmark, under hvars
anför-vandls, Carl Johan Königsmarks befäl han redan
bivistat belägringen af Girona. Af denna sin
grefvinna lät han år 1695 öfvertala sig att gå i
Kur-Sachsisk tjenst, "tillika med bela sitt hus." Han
blef här geheimeråd och general-löjtnant, gjorde,
i spetsen för 8,000 man Sacbsare, 1695 och 1696
årens fälttåg i Ungern mot Turkarne och utmärkte
sig vid flere tillfällen. Då kriget år 1700 utbröt
mellan Sverige och Kur-Sacbsen blef ban
hemkal-lad; men åtlydde ej kallelsen, och då han icke en»
gjorde afseende på flera till honom aflåtna
avoka-torier, stämdes han inför Svea hofrätt och dömdes
d. 25 April 1703 in contumaciam från lif, ära
och gods, såsom riksförrädare. Just vid samma
tid denna dom fälldes, afled han likväl i Hamburg,
endast 41 år gammal, llans enka öfverlefde
bonom ända till år 1740.
Lewenhaupt, Charles Emil, ti. K., son af
generalen grefve Carl Gustaf L. och Aurora
Königsmarks syster, föddes i Stockholm d. 28 Mars
1691, gick vid endast 17 års ålder i Holländsk
tjenst, der han blef kapiten och öfver-adjutant
hos general Sparre, som kommenderade de
allierades venstra flygel. Här bivistade han slaget vid
Malplaquet och 1710 års fälttåg, samt befordrades
till öfverste-löjtnant. Han lemnade dock
Holländska tjensten för att gå i sitt fäderneslands, der
ban erhöll sainma grad och i spetsen för
Verden-ska dragonerna, genom en skicklig manöver, bidrog
till segern vid Gadebusch; blef fången vid Tön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
