Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lid.
tilden.
605
vändes i de norra orterne. I Westergöthland
benämner man backe med ordet lid.
Lid, annex till Ripsa, beläget i Rönö härad af
Södermanlands län, 2 mil N. frän Nyköping.
Socknen innefattar 20 £ mtl. och har 630 invånare på
-en areal af 8,193 tonni., af hvilka 680 äro sjöar
och kärr. Adr. Nyköping.
I, Mii k ii 11 a uppspringer på säteriet Hofs ägor, i
Hellstads socken af Westergöthland, och är
första ursprunget till Lida-ån. Ränniln drar sig norr
nt och bildar en stor bäck vid skillnaden emellan
Skaraborgs och Elfsborgs län och ökar sig till en
stor ä, som flyter i Wenern vid Lidköping.
Lidbeck, Krik Uualar, professor i
naturalhistorien i Lund, direktör öfver plantagerna i
Skåne, en blond de förste riddarne af Wasa-orden och
ledamot af vetenskaps-akademien, var född d. 21
Jan. 172-1 i Ilesselskogs socken i Wermland, der
fadern var kronofogde. Egnade sig tidigt åt
botaniken och blef Linnés skyddling, så att denne
rekommenderade honom till föreståndare för den
botaniska trädgården i Lund, i hvilken egenskap
ban fick göra en utländsk resa, för att förkofra
sin kunskap om färg- och medicinal-växterna, samt
förskaffa sig plantor och frön deraf. Härunder blef
ban känd af Haller, hvilken yttrade sig med
mycket beröm om honom. Han begärde och fick
tjenstledighet 1795 och dog 1803. Har utgifvit en
berättelse om vilda träns plantering, m. fl. och
efterlemnat ett ännu varaktigare minne i de träd
han planterade på Lnndagård, i
akademie-trädgår-dcn och på Paradislyckan. Ett af hans 13 barn var
li|dbeck. Anders, född i Lund d. 26 Juli 1772,
död under riksdagen i Stockholm d. 11 Maj 1829,
såsom bibliothekarie och professor i esthetiken vid
Lands universitet. Till den förra befattningen
utnämndes han 1799 och till den senare 1801. Har
stora förtjenster om Lunds bibliothek, hvilket han
ordnadt och betydligt riktadt. Såsom estbetiker
var han sträng, men oväldig i sina omdömen,
sjelfständig i åsigter; men har utgifvit föga eget.
Hans prosa är ren och redbar, men atBn någon
särdeles lyftning. Man har af honom några
akademiska tal, samt en efter hans död utgifven
skrift: Anmärkningar angående ämnen ur
psykologien, esthetiken och Svenska synonymiken. — Var
gift med den i Svenska konstverlden ryktbara
sångerskan fröken nrita Catliarin» munck af
Roaenacliftld, född 1788, förmodligen den
skönaste och mägtigaste qvinnostämma i Sverige, och
ledamot af musikaliska akademien. — Hans yngre
broder,
li|dbeck, Carl Julian, öfver-masmästare och
salpetersjuderi-styresman i Nerike och
Södermanland, född i Lund d. 5 Mars 1774, död i Nora d.
28 Jnli 1817; företog 1803 en mineralogisk resa
genom Tyskland, Holland och Frankrike och
aflem-nade, efter hemkomsten derifrån, till
jero-konto-ret en Afhandling om brunstens inflytande pä
tackjernet, hvarföre bruks-societeten belönade honom
med en guldmedalj om 50 dukater och en
lönetillökning af 100 R:dr. Ar 1814 uppdrog bonom
samma societet att foretaga en omarbetning af
Garneys klassiska Handledning Ull Svenska
masmä-sleriet; men lämpad efter tidens förvärfvade
erfarenhet. Han hade från 1807 till 1811,
tillsammans med direktör Svedenstjerna, utgifvit en
journal , kallad: Samlingar i bergsvetenskapen.
Iiidboholm, fralse-säteri i Småland. Se: Sjösås
socken.
lildefora, jernbruk i Rudskoga socken af
Wermlands län, anlagdt 1691, har 2 härdar och 1,200
skepp:d pri v. årligt smide af dels egei, dels köpt
tackjern, hvarför bammarskatt utgöres med 12
skepp:d. Afsättningsorten är Götheborg och
Stockholm. Ägare: A. A. Berger och M. Camitz.
Brukets smidesstämplar äro K : P C" och K ; O L.
l|idell, Julian Horten, prost och kyrkoherde
i Länghems pastorat af Götheborgs stift, född d.
15 Joni 1781 i samma socken, der hans fader var
komminister. Lidell var en värdig prestman och är
mindre bekant genom sin lefnad, än genom sin död.
Dermed voro följande olyckliga omständigheter
förenade. En f. d. trädgårdsmästare på Thorpa säteri,
vid namn Magnus Stenqvist, som för oordentligt
uppförande blifvit skiljd från tjensten, men fått
bruka ett torp under säteriet, hade gjort sig känd
genom sitt lömska och våldsamma lynne och sin
begifvenhet pä starka drycker, hvarföre säteriets
agare flera gånger velat köra bort bonom; men
afbölls derifrån af prosten L:s förböner. Denna
hans godhet verkade ingenting på Stenqvist, utan
tvertom väcktes hans hat och hämndelust af de
föreställningar och tillrättavisningar ban, tid efter annan,
fick emottaga af kyrkoherden. lian beslöt derföre
att mörda honom och erkände, att han icke haft
någon ro på fem år, förrän han fått tillfredsställa
sin bämnd. Detta gjorde han d. 15 Juli 1827, då
han passade på prosten, som for från den ena
kyrkan till den andra att predika, öppnade grinden
för honom, besvarade hans vänliga helsning; men
derefter på honom lossade sitt gevär och sedan
gick helt lugn hem, utan att försöka hvarken fly
eller neka till sitt brott. Prosten L. lefde ännu i
9 dagar, eller till d. 24. Mördaren dömdes till
döden och afrättades.
Iiideinan, Krik, bette förut Krik Benittation,
var befallningsman och kommendant på Wermlands
Dal mot Norrmännen och fick 1669 säterifrihet på
hemmanet Stenarsby i Ftöskogs socken, "för det
ban så väl i sin tjensts förrättande uti 29 år,
som eljest vid åtskilliga tillfällen i krig och
feig-detider gjort, manligen anförandes allmogen emot
fienden och gjort dem merckeliget motstånd och
afbräck." Adlades 1672 under ofvanstående namn;
men ätten utgick med hans son, Peter Ii., som
afled barnlös i Stockholm 1694, vid 53 årsålder.
Liden, under detta namn erhöll 1834 då varande
landshöfdingen i Jemtlands län M. von Törne
tillstånd att i Oflerdals socken anlägga ett jernverk,
med 2 härdar och 900 skepp:d årligt smide af
köpe-tackjern. Ännu 1843 var bruket ej uppfördt,
och beviljades då anstånd dermed till 1846 års slut.
Iiiden, annex till Resele, belägen i södra
Änger-manlands fögderi af Westernorrlands län, 11 £ mil
Del. II. 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
